Unken munk i yrans sotsvarta nässelbo

Just idag borde jag verkligen ha varit duktig och anstränga mig med viktiga saker. Disken är inte ens omhändertagen idag.

Men jag orkar verkligen inte.

Min sömn har varit totalt förstörd i nästan två veckor nu, det har varit för varmt, katterna har väsnats, fläkten har väsnats, jag har drömt obehagligt eller jobbigt, osv. De senaste två dagarna har jag dessutom blivit väckt av nån idiot som vill ha med mig i en marknadsundersökning från något bolag som jag aldrig orkar lägga på minnet. I morse var jag alltför uppretad och svarade ilsket att de fick ge fan i att störa folk med sina idiotiska frågor som inte intresserar mig ett dugg eller bidrar det minsta lilla med världsfreden. Hen la på luren i örat på mig, och det var nog lika bra det. Karman slog dock tillbaka och gjorde det omöjligt för mig att somna om, så lite fick man själv skämmas.
Den dåliga sömnen börjar dock skänka mig ett hemskt trött beteende som inte alls uppskattas av min närmaste omgivning. Jag är sur och lättirriterad så gott som hela tiden, jag orkar inte med så mycket nöje, mina jobb går visserligen inte åt helvete men det är svårt att behålla fokus en alltför lång stund. Och jag vill inte dricka mer än fyra koppar kaffe om dagen.

Katterna och fläkten kan jag stänga av, likaså mobilen, men hur bär man sig åt att styra drömmarna till att gå åt ett trevligare håll? Gärna så att de ter sig som sådana man aldrig kommer ihåg men som ger en djup och härlig sömn i alla fall?
Jag vet inte...

Likmask i tvångströja under våldsam sältortyr

Jag trodde gubevars att sånt här skulle vara lättare men det verkar vara stört omöjligt. Jag har inte ens mage att skämmas.

Så jag ska bekänna en sak för er:
S har växt för mig. Lite för mycket. När det började någongång i våras blev jag lite halv melankolisk och trodde att det skulle röra sig om en slags förälskelse, sådär lite halvjobbig i vårens tid. Det var det tack och lov inte, men något betydligt värre har jag upptäckt nu efter en tid.

Åtrå.

Och redan här kan jag bekänna att det är allra första gången som det händer för mig med en kille (det har hänt en enda gång förut men det var en tjej).
Jag har dessutom redan befunnit mig i ungefär den här sitsen förut men när jag tänker tillbaka och läser gamla dagboksanteckningar (gud vilken ångest man kan få av det ibland!) så inser jag att då handlade det om en förälskelse.
Däremot så pratade vi två aldrig om det, vilket jag tyckte var väldigt dumt. Så nu tänkte jag bota den skadan och prata med honom själv.

Det var en ännu dummare idé.

Vad som sen hände var att vi hamnade i en situation där vi har väldigt svårt att umgås ensamma utan att ta upp ämnet i fråga, och alla tänkbara utgångar som skulle kunna komma av det. Inte nog med det, vi är dessutom båda två uppenbara offer för vår egen dåliga självdisciplin och närmar oss hela tiden varandra utan att något händer. För inget får ju hända.
Och för någon utsocknes skulle det heller inte se särskilt märkvärdigt ut; jag låter mina ben vila mot hans när vi sitter och tittar på film ensamma (hur många gånger har vi inte dragit "vill du kolla film nångång?" på hälften skämt hälften allvar för varandra?), jag kliar honom lite i nacken, han försöker kittla mig men misslyckas radikalt (jag är inte kittlig nämligen), han lutar sig på min arm, vi stöter gärna in litegrann i varandra osv.

Men det river upp i mig. Gör mig alldeles galen av känslor som är oerhört svåra att hantera.
Och gör mig dessutom ganska så riktigt grönjävla förbannad. För jag är oerhört öppen med ALLT. Otrohet för mig går inte vid handling, utan vid lögn, och det är J väl medveten om. Det gör mig väldigt avslappnad och så gott som fullständigt oförmögen att känna svartsjuka.
Jag misstänker skarpt att ingen kille är kapabel till något sådant och då är det kört i vilket fall.
Är det då mer troligt att tjejer är mer otrogna är killar? Vi är bara så fantastiskt bra på att dölja det?

Det känns för jävligt det här. Jag är fast i ett underbart förhållande men längtar så efter mer erfarenhet som jag vet att jag aldrig kommer att få, och i min vänskapskrets smyger det omkring en grekisk (okej, italiensk) gud som har gett mig världens egoboost men som jag aldrig kan få ens en bit av.
 
Någonstans sitter en för jävlig gud eller demon och tänker att hon (dvs jag) ska endast få smulor av livet.
 
Så kakan är en lögn alltså...
 
Ja, nu vet ni hur jag mår, hur mår ni idag?

Underfundighet i majoritetens kaviartub

Jag kom på att min nördiga blogg har överskridit antalet inlägg för en vecka sedan jämfört med denna, och då har jag bara skrivit på den i 8 månader. Till skillnad från denna som jag har haft i åtskilliga år. Det kanske säger en del om mig och mitt bloggande...

Däremot har jag bittert konstaterat att även om jag är gladare och allmänt bättre än för bara ett halvår sedan ens, så har jag det bra mycket jobbigare ändå.

Jävla hormoner... jävla endorfiner... jävla sommar...

Förnimmelse i akrylburkens misch-masch

Känns som att jag har befunnit mig här förut, vilket jag nog också har utan att för den skull uppleva det på samma sätt. Erfarenheter rikare och vad det nu heter.

Och som vanligt är det bara jag och mitt huvud, som brukligt är. Jag kan inte påstå att det är en dålig sak att tänka så mycket som jag gör (för tro mig när jag säger att jag tänker mer än vad standard är!) men just nu ger det mig en förfärlig huvudvärk som inte går att göra något åt. Dessutom är det lite för varmt idag.

Så vad finns det då för bot? Det enda jag känner till är skrivande av lyrik men någonstans i bakhuvudet känns det som att man borde ha "vuxit ifrån" sådan sysselsättning, i alla fall i det ändamålet.

Ja, jag talar i tungor, också som brukligt är, men jag är inte så bra på att prata.

Önskar bara att livet inte var så överdrivet komplicerat ibland...

Svettregn bland lingonben visar rumpan bland sviskonen

Och efter världens längsta uppehåll lever jag igen. Fantastiskt!

Har egentligen för mycket att uppdatera med nu men jag är snäll och försöker hålla det kort:

Komvux
Gick över all förväntan riktigt bra, godkänt i matten och MVG i resterande fyra kurser. Känner man sig glad eller vad? Matten hade kanske kunnat gå bättre, men med tanke på hur dåligt det gick förra gången så har jag ändå perspektiv på saker och ting, och peppar mig själv ändå.

Hösten
Det återstår fortfarande lite tid innan jag vet exakt vad det blir till hösten. Plan A är i alla fall universitetsstudier, och helst då Arkitektprogrammet, men skulle det misslyckas så har jag en färdig Plan B: konstskolan. Japp, har tagit mig in där så jag väntar egentligen bara på besked för det andra innan jag kan tacka ja eller nej till platsen.

Personlig utveckling
Även om den här våren har varit bland de svettigaste så mår jag mycket bättre nu än vad jag någonsin har gjort. Inte för att livet är så överdrivet underbart just nu, utan snarare så att jag är oerhört medveten om mig själv på alla sätt och vis. Jag vare sig höjer mig själv till skyarna eller trycker ner mig själv i djupaste ocean, jag bara är. Och det är en underbar känsla!

Spel
Har än så länge inte hunnit med ens hälften av alla spel som jag har tänkt bli färdig med i år, men sommaren återstår så vi får se hur det ser ut till hösten.

Katter
Katterna lever, mår bra och driver både mig och J till fullkomligt vansinne. Som det ska vara med andra ord.

TMNT
Även jag förbannar Michael Bay men jag har redan skrivit om det här så...

Eurovision
Förlåt Sverige för att jag hade fel om Loreen. Jag bryr mig fortfarande inte men jag håller med om att det var kul att en tjej vann utan att behöva visa upp sin kropp eller vara översminkad. Samt att man nu slipper allt satans gnäll om att "sverige ska fan sluta ställa upp, lägg ner tävlingen" osv.

Konst
Kan äntligen teckna som jag vill igen men jag återkommer om det senare.

Musik
Jag har den senaste månaden kunnat lägga till två nya musikfavoriter på min lista: Foster the People och Pendulum. Foster the People började dessutom jag och J gilla samtidigt vilket aldrig har hänt förut. Dessutom var det ett fantastiskt soundtrack när livet var lite grann sisådär. Pendulum däremot skulle vara helt makalöst att ha som soundtrack till en matchande bergochdalbana. Lyssna på den här och säg sen om ni håller med.
Dessutom ska jag nog infria en dröm om en synth i sommar, men vi får se hur det blir med den saken.

Film
Känns som att det är endast här som jag har gjort flest framsteg. Inte så mycket bio dock, det enda jag har sett är The Avengers, som var helt makalös, samt Prometheus som inte var lika makalös.
Däremot har jag hunnit med att se båda Iron Man-filmerna, Thor, The Prestige, alla gamla Batman-filmer, Trigun the movie, Cowboy Bebop the movie, Akira, Persepolis, O brother where are thou?, Sherlock Holmes tvåan, Gangs of New York, samt även se om en del gamla saker såsom Familjen Addams-filmerna t ex.

Matlagning
Inte så spännande kanske, men vi köpte ganska nylien en ny stekpanna som gör all matlagning helt fantastiskt kul, och framför allt bra. Jag som aldrig har lyckats göra en snygg omelett sen jag flyttade hemifrån gör nu jättefina omeletter (vanligtvis ser det mer ut som äggröra med tillbehör.

Puh, det var nog allt tror jag.

Citronsmak på noshörningens tår studsar ur högtalarens rektum

Födelsedag idag, min egen dessutom, yay!

Kan nog glatt konstatera att denna var nog bland de bästa någonsin! Jay tog med mig på helkroppsmassage samt mys i bubbelpool med fri tillgång på chips, godis och frukt samt skönhetsartiklar. Oj, så bortskämd man kan känna sig i sådana stunder! Ni som funderar på vad ni ska hitta på till era partners, satsa på något sådant här, hos en väletablerad och känd salong så får ska ni se uppskattning som heter duga!

I vanlig ordning har man också blivit sms-bombad med gratulationer från en massa människor vilket alltid är fantastiskt trevligt!

Nu stundar tårta och te och sen en trevlig film med de bästa grabbarna jag vet! Midna räknas förstås aldrig in för hon är så dum (det är hon egentligen inte men hon är så förbaskat rolig att bråka med och måste man ha en anledning för det så kan man skylla på att hon är dum).

Lebewohl!

Pang pang pom i tårtyran

De e ingen vanlig dag
De e ingen vanlig dag
Nej, de e ingen vanlig dag
För det här är Joe's födelsedag
Hurra hurra hurra!

Stort stort grattis till min otroligt bortskämda syskonson som fyller ett år idag! Jag som inte fick veta om att han hade fötts förrän två dagar senare, det var skamligt :(


OMG, såg ni? En smiley? Fantastiskt!


Kvällen till ära vankas hans favoritmat risgrynsgröt till middag (i vår familj får alltid födelsedagsbarnet bestämma middag, vilket jag tycker är en trevlig tradition), och även dopp-i-gryta eftersom vi inte åt något till jul eller ens efteråt, så nu ska det åtgärdas!

Bensin i bokhyllan sätter fyr på trollen

Nästan lite väl poetiskt, tycker ni inte?

Min lillayster tycker att jag är skitdålig på att uppdatera här, och ja, det stämmer, men i hur många år har vi inte konstaterat det? Ska vi ge upp diskussionen?

Svaret lär antagligen bli ett enda stort nej på alla håll så vem orkar ärligt talat bry sig?

*****

Dessutom händer det inte så mycket intressant i mitt liv. Jag pluggar järnet och det är allt. Jag vill inte påstå att det jag gör är tråkigt, men mycket av det känns just nu ganska tungt. Jag älskar att skriva men just nu vill jag knappt sitta vid en dator, vilket till största delen kan bero på att min dator är extremt otrevlig mot mig just nu. Den startar om sig själv när jag vill stänga av den, vilket nu har börjat resultera i att den knappt vill bli startad heller för att "den stängde av sig själv efter ett allvarligt fel" (vilket är en ren och skär lögn, eftersom det är JAG som stänger av den i omstartningen genom att trycka på knappen).

Datorer alltså... J klagar en del på sin också, men då handlar det mer om att han inte förstår sig på vad han ska göra och därför startar bråk med den (ni ska ju inte inbilla er att datorer inte kan bli jävliga tillbaka). Min däremot är "gammal" och "trött" och "vill bara dö" och spottar galla på mig varje gång jag pumpar liv i den.
Tack för det surgubbe!

Däremot fungerar det inte att skylla ifrån sig på sin dator när ens lärare vill ha förklaring på varför den del små grejer dröjer (nej, jag ligger inte efter med allt, bara en fjärdedel, vilket är tillräckligt!). De tycker att jag kan sitta vid skolans datorer istället, men vem orkar jobba med en dator som det tar fem minuter (jag skojar inte!) att bara logga in på? Och är datorn dessutom inte på så tar det ytterligare fem minuter att starta upp den. Till råga på allt är det Windows 7 på dem, och i ärlighetens namn.... JAG PALLAR INTE WINDOWS SJU!!!

Usch, va barnslig jag blev nu!

Förlåt så mycket, jag ska nu skämmas en skvätt innan jag fortsätter med allt detta tråkiga arbete.

Suck, stånk och stön!

PS: Just nu sitter jag på bibliotekets dator och skriver, vilket gör mig en smula nostalgisk. Jag ställer fortfarande frågan till mig själv: Hur tusan kunde jag ha ett liv på internet när jag inget internet hade?


Och plötsligt sa polkagrisen bara poff och smask

JAg hade inbillat mig att hela dagen skulle gå åt till att göra färdigt en massa hemska grejer som jag egentligen inte har lust för att göra men som man måste likväl (man ska inte underskatta analysarbeten!). Jag sätter mig framför datorn och skriver idogt och nästan som i trans men någon slags baktanke om att det kanske går lättare så.

En timme senare blev jag pltsligt klar.

Vänta va?!?!?

Det här skulle ju ta hela dagen, inte bara en timme! Vad hände?

Jag tror att det är det som kallas flyt...

Wow, det var annorlunda må jag säga! Så vad ska jag göra nu?

Jo det vet jag precis! Jag ska börja lästa Hungerspelen som jag har skjutit upp i kanske ett års tid nu och som jag var hemskt noga med att införskaffa på bokrean där i februari. Har jag rört den sedan dess? Nej tyvärr... Som vanligt med mig... Snark!

Mask mosad till potatismos och yttersvängen krossad till gryta

Hjärnan känns alldeles mos efter helgens strapatser, men det var väl bara väntat...

Högskoleprovet gick över förväntan också, fick lite över och lite mindre än 3/4 rätt på en av mattedelarna samt de båda orddelarna, medan den andra mattedelen gick betydligt sämre med. Men då jag hade förväntat mig max hälften rätt på allt så var det här långt ifrån dåligt! Och nu när man har gjort det så borde nästa gång gå jättebra!

Annars rullar livet på i samma räls, jag pluggar för mycket och prioriterar inte så mycket nöjen just nu... Och ärligt talat hade jag inte mer att säga än det så... ja...

Trallitum uti pum med några bräckliga rum pum pusch

I brist på tid till att läsa (eller göra så mycket roligt för den delen) så har jag i bakgrunden till mitt mattepluggande och idogt skrivande haft Sagan om Ringen Radioteatern spelandes. Jag lyssnade nästan sönder den uppsättningen när jag hade min ordentliga LotR-noja när då första filmen kom (vid ett tillfälle skulle jag till och med lära mig alviska flytande, håhåjaja!) vilket visar sig extra tydligt nu när jag tror mig ha glömt allt men likväl kommer ihåg repliker och tonfall i dem. Eller bara alla roliga/läskiga ljudeffekter för den delen. Nu har man lysnat färdigt och det känns väldigt sorgligt. Tror nästan jag ska lyssna igenom tramset en gång till bara för sakens skull!

Annars fick det mig att tänka på hur otroligt skeptisk jag var till precis allt som mamma försökte locka in mig på när jag var liten. Jag skulle absolut inte läsa Liftarens Guide till Galaxen, den var ju så förbaskat tjock, och vem brydde sig egentligen om rymden?
Läste fanskapet som 17-åring och har aldrig läst en bättre bok sen dess. Den ligger alltid framme, lättåtkomlig så att jag kan bläddra i den. Skäms på mig.

Harry Potter har jag nämnt förut, men tåls att nämnas igen: jag orkade verkligen inte läsa första boken, den var så genomlidligt tråkig! Jag såg de första två filmerna och fann historien en aning underhållande, me inte tillräckligt för att de skulle få några positiva ord från min sida. Läste tredje boken och började ana att det fanns något som jag hade missat. När jag då sen läste fjärde boken insåg jag att nu man var faktiskt fast. Skäms på mig, men jag förtjänar verkligen inte att fortfarande bli retad för det. Jag var ung och dum.

Sagan om Ringen skulle jag definitvt inte läsa, för hur intressant kunde det vara att läsa om en sketen ring som alla verkade så rädda för? Det var ju för tusan bara lite metall!
Såg första filmen på bio av en ren och skär impuls tillsammans med Misse, och hade aldrig sett något så spännande. Sträckläste böckerna och fann dem underbara! Jag äger numera alla tre i både den gamla och den nya översättningen (drömmen vore ju att få äga den illustrerade samlingsvolymen också, men det kanske är för nördigt?)

Under min Sagan om Ringen-noja så tyckte mamma att jag skulle ge mig på Elfquest och läsa lite om riktiga alver.  Vadå riktiga alver? Dom fanns ju i Tolkiens böcker, varför skulle jag läsa en sketen serie om dom? Blev däremot hemskt nyfiken när mamma förbjöd mig från att läsa just hennes svenska album för att hon "var rädd om dem". Försiktigt, försiktigt smygläste jag dem allihop. Efteråt förstod jag precis vad mamma menade med riktiga alver. Jag är kanske inte så jättebesatt i serien men jag blir hemskt irriterad när jag hör folk gnälla över hur de tycker att alver är så fjolliga. Jamen, läs Elfquest då! Där har vi riktigt mordiska alver, mindre än människor, ridandes på vargar! Det är grejer det!

Jag tror vi kan konstatera att jag är ganska hemsk på det där med att vara öppen för nya saker. Jag är tämligen säker på att jag inte har förändrats så mycket på den punkten. Skillnaden idag är att jag sitället för att säga med omogen röst "Näää, de vill jag verkligen inte göra!" så säger jag istället "Det kan jag nog kolla upp".
Fast det säger jag ju när jag får höra om intressanta grejer också... Jag tror att det säkraste kortet är att tjata på mig, för det verkar fungera betydligt bättre även om det gör mig irriterad.

För övrigt så var Enternas marchsång något av det roligaste jag hade hört när jag var yngre.

Ett uppmaning till er alla!

För en gångs skull har jag inte en helt utflippad titel men jag kände att det verkligen inte passade med ämnet jag ville prata om:

INTERNETMOBBING!!

De flesta har sett betydligt mer av den här varan än vad jag har eftersom jag inte är så värst intresserad av att leva i cybervärlden, men det lilla jag har varit med om, indirekt och direkt, har varit tillräcklgit för att reta upp mig. Ett klassiskt exempel är från apbergets tid, där ett klipp på youtube med olika foton på personer som antingen gillade mörkare musik eller föredrog att kola sina ögon samlades i en nedvärderande film som gick ut på att kalla dessa personer för emos. Det i sig "var väl inte så farligt" som någon uttryckte det, men det hindrade inte de flesta i kommentatorfälten att uttrycka sina åsikter på en skräpig svenska och med uttryck som skulle ge vilken pensionär som helst en hjärtattack.
Allt i syfte att "uutrycka sin åsikt" om dessa personer man antingen kände till som bekanta, kände till genom bekanta till bekanta, endast hade sett förut eller inte ens visste vilka det var. Ett klipp som inte blev så uppskattat av de flesta tack och lov.

Detta klipp berörde dock mer än en person. Betydligt oftare händer det att en enda person blir uthängd på forum och dylikt, av personer som endast är ute efter att säga så mycket skit som möjligt om personen ifråga. Ibland tas det ställning i en ståndpunkt (såsom flickan i Bjästa som fick hela byn emot sig) eller endast en för alla helt okänd människa som ingen känner ens vid namn men man likväl måste snacka så mycket skit om.

En del frågar mig varför jag inte vill vara medlem på Facebook. Den huvudsakliga anledningen är inte att jag inte vill bli kontaktad av folk som jag känner/har känt, utan för att jag anser att forumet är för stort att kontrollera. Ständigt hittar jag rapporter om grupper som har startats med syfte att hacka på en uthängd stackare, eller att hylla kriminella som skadat andra i såpass mån att de inte klarar av att se hur någon kan vilja stötta dessa människor. När det sedan rapporteras till ledande på communityt händer ingenting alls, eftersom Facebook anser att det är den enskilda individens ansvar att lösa det själva. Likadant med Youtube. Communities som Apberget och Helgon tycker jag är betydligt mer okej, för där har/hade moderatorerna mer auktoritet. Hittades något opassande så blev det konsekvenser. En person som var ful i munnen om andra eller hade ett fult språk fick en varning eller blev fick sin användare blockerad. DeviantART är nästan men inte fullt lika duktiga, men forumet är å andra sidan bra mycket större så vad ska man begära?

Självklart blir jag glad av att hitta personer som Hanna Fridén som startar en grupp mot det på Facebook och lyckas vända ett helt forum från att hänga ut oskyldiga till att istället prata om saker som hudnvalpar och tårtor. Fantastiskt! Att hon dessutom uppmanar till civilkurage är något jag anser att alla bör ta till sig. Jag har inte många läsare på denna blogg, men de få jag har vill jag uppmana till att gå med i hennes grupp mot nätmobbing på Facebook, här har ni länken. Jag tänker tyvärr inte bli medlem bara för att gå med i klubben, men vi som inte dräller på fejan kan göra annat:

1. Vi kan anmäla trådar, bilder och klipp där mobbning förekommer.
2. Vi kan skriva att de gör fel, att det är elakt, att det är mobbning och vi inte tolererar det.
3. Vi kan maila personerna bakom mobbningen och säga åt dem att det de gör är fel

Det tar på krafterna att göra sådant, jag har själv suttit i dagar och bråkat med folk på youtube om nedvärderande eller trakasserande klipp, eller ratat elaka och otrevliga kommentarer, men självklart är det ingen som begär att alla ska göra det jämt heller. Om alla gör något ibland så innebär det en jävligt stor skillnad! Ingen ska gnälla på någon om att de inte gör tillräckligt, vi ska lägga energi på vettigare håll istället!

Så hemläxa från mig: Nätmobba inte själv.
Det är alltför lätt att haka på trender, särskilt om man anser det själv vara en aning harmlöst. Jag har sett alltför många påhopp på Hanna Widerbergs videoblogg där folk kläcker ur sig riktigt sjuka grejer i en nästan standardiserad youtube-anda (hör ni hur sjukt DET låter?) utan att bry sig om vad hon pratar om. Lyssnar man på henne så finner man att hennes blogg är extremt harmlös, men jag antar att eftersom hon är blond och har ganska dålig ljudkvalité på sina klipp som får hennes röst att låta riktigt jobbig så är det klart att man ska hoppa på henne? Fel! Mycket fel! Gillar ni inte hennes blogg, så var inte där då! Titta inte på hennes klipp om ni inte gillar hennes utseende, röst, åsikter, osv. Men kom inte med elaka påhopp för då blir det mobbing! Om Hanna däremot skulle komma med påhopp på andra så ska man självklart säga till henne att det hon gör är fel.

Tänk er för och håll utkik. Vi har ännu ingen statistik som talar för att folk faktiskt tar livet av sig på grund av nätmobbing, men vad är det som säger att det inte är ett problem för oss? Vad är det som säger att internet kan tendera till att orsaka mer problem än vad vi redan har?

Jag hänger aldrig på forum för just den här anledningen, jag vill heller inte vara känd för just den här anledningen - för folk har inget internetvett. Folk har knappt ens vett på Facebook, hur illa är det då inte på forum som 4chan och Flashback? Näru, här skulle man nog behöva införa internet-lektioner i skolan, nu när det har blivit en sådan väsentlig del i vår vardag. Jag litar inte på att alla föräldrar kan lära sina barn att surfa med vett och etikett, och hur många "råkar" inte kläcka ur sig en massa dumheter bara för att de är på dåligt humör? Och om vi inte gör något nu, när ska vi då göra något åt saken? I Sydkorea har de redan lektioner i Internetbehandling precis som vilken annan kurs som helst, för det har blivit ett sådant problem för dem. Vår regering måste också få upp ögonen för det!

Det finns mycket att säga i ämnet men jag tänker inte ordbajsa mer än nödvändigt. Läs gärna det här dock och gå sedan med i Hannas grupp på Facebook. Och mobba aldrig själv!

Tack för mig.

Krälande linjer i det svarta paradisets glassburk

Jag är på mycket bättre humör idag, tack vare bra sömn (eller bra och bra vet jag väl inte, men jag drömde betydligt mindre knasigt för att vara jag, jag drömde att jag skulle renovera i någons hus och det hade råkat bli fel tapeter, men istället för att husägaren skule sparka mig så sparkade jag ut henne och skaffade en ny som tyckte att huset var alldeles förträffligt vackert, sen lagade jag mat i leda men till vem eller vad jag lagade har jag helt glömt, men det vara avancerat, och nu blev den här parentesen på tok för lång @_@)

En annan sak som gör mig glad idag är främst två saker:
1. Tuscha fina teckningar och göra dem ännu finare (visserligen bara en men ändå!)
2. Att jag faktiskt fattar matten och inte sitter och gapar som ett fån på tok för länge vid varje tal (go me!)

Kvällen ska ägnas åt att se den beryktade "Batman och Robin"! Yey! Jag är glad!

Dock är jag fortfarande lite bitter. Men förhoppningsvis släpper det helt till imorgon

Vulkanutbrott i underlandets cerebrum ipsum

Nej jag kan inte latin, jag använde google översätt. Yep, jag är såpass modern och hemsk...

Har ni någon som helst aning om hur sur jag är just nu? Därav vulkanutbrottet i min titel, och med risk att låta som den gnälligaste bloggaren i världen (men jag kan ju bara inte vara ensam, för då blir jag hemskt förvirrad), så ber jag redan nu om ursäkt. Har du inte det minsta lust att höra mitt patetiska ilskna ordbajseri om melodifestivalen så kan du skippa detta inlägg.

Nu så...

HUR I H-VETE KAN NI HA SÅ FÖRBASKAT DÅLIG SMAK SVERIGE?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!!?!?!?!?!?!?!?!?!

Jag sa någonstans att jag inte skulle bli arg om Loreen vann, vilket jag fortfarande inte är. Däremot är jag hemskt besviken på hur förbannat dåligt folk röstade på de övriga bidragen. Det är sant som AnnaEllinor säger: "Med talang kommer man ingenstans i det här jävla landet" (hon syftade visserligen på Molly Sandén som jag inte gillade men eftersom det går att applicera hur man villså skiter vi i det va?)

Jag kan förstå om Danny fick högre röster än Lisa, jag kan förstå att Lorren vann, men vad jag inte kan förstå är hur ni kunde låta henne komma sist i våran röstplacering. Hur kunde ni låta er dåliga humoristiska sida låta Björn Ranelid komma högre än henne? Hur kunde ni låta en liten äcklig pretty boy som Ulrik komma högre än henne? Tyckte ni på fullaste allvar att den sliskiga typen Flinck var bättre än henne?

VARFÖR HAMNADE ALLA ÄCKELGUBBAR OCH HEMSKA EGON HÖGST UPP PÅ LISTAN?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!

Omigen, mina åsikter:

David Lindgren - fortfarande intetsägande och tråkig, men till på köpet hade han kvällen till ära skaffat sig den fulaste skruvtruten som gick att hitta. Jag får lust att bränna ner Ersmark, men då skulle alltför många trevliga (eller förhoppningsvis trevliga) människor försvinna helt i onödan så inget sånt prat.

Torsten Flinck - Slemmigare gubbe får man ju leta efter! Låten i sig var det kanske inte så mycket fel på, men det kändes inte rätt heller. Dessutom, var det bara jag, eller satt han och var jättesur och bitter i Greenroom?

Dead by April - Omigen, bra låt och nummer, men jag visste att det var kört för dem så jag satt mest och undrade vad tusan de gjorde där.

Lisa Miskovsky  - Seriöst Sverige? Hur kunde ni?

Top Cats - Jag hade inte hört dem innan, men jag insåg att jag AVSKYR rockabilly-skit (ja, det finns bra av den sorten också, men det var sannerligen inte det här!!!!!!!)

Loreen - Jag tyckte showen var ganska intressant men låten har för mig blivit om mer ointressant, men jag var också beredd på att hon skulle vinna så... jag bryr mig ärligt talat inte. Jag tror dock inte att hon kommer vinna eller ens va i närheten av det i Eurovision.

Ulrik - Äckliga lilla pretty boy som endast kom med eller överhuvudtaget blev känd för att han, liksom Justin Bieber, har det där "gulliga" flickpojkansiktet. Dåligt dåligt dåligt! Tjejer under 15 år borde inte får rösta! (om detta inlägg skulle mot förmodan bli känt så lär den kommentaren ge mig otroligt många haters... You're welcome!)

Björn Ranelid - Sluta, stopp... Ni äcklar mig Sverige! Det här var INTE kul! Vem fan använder ordet SÄD i sin låt? Sen när blev kärleken ett mirakel? Hur barn kommer till är däremot ett mirakel, och de kommer till även utan kärlek så screw you! Dessutom är hans skånska skitful!

Molly Sandén - Herregud så hemskt egotrippad människan var ikväll! Hon gick från att vara hemskt medioker till att endast bli hemsk. Jag är ledsen AnnaEllinor, men den auran tålde jag bara inte. Förlåt mig. Rösten var också hemskt överdriven och gnällig (dessutom har jag hört folk bli hemskickade från Idol trots att de låter precis som henne, vilket gör mig tokförbannad!)

Danny - Tja, han sjöng ju betydligt bättre den här gången och ingenting strulade. Dessutom var ju showen intressant jämfört med allt annat så... Fan, han borde ju nästan ha vunnit nu! Han hade ju bara kul på scen och njöt över att ha en så rolig låt! Tusan också, jag ångrar mig om Loreen.

Puh, det var allt.... Nu tänker jag vara typiskt norrländsk och bitter över det här till Eurovision är över. Sen kanske jag kan förlåta Sverige...

Eller nej, det tänker jag inte göra. Jag AVSKYR er vidriga smak Sverige! Ni gör mig riktigt skitförbannad!!

Tack och lov ska de börja sända Fredrik Lindströms dialektmysterier på tv, så då blev jag lite gladare. Och nu ska kvällen avrundas med "Batman Forver"

Tack och hej!

Avbrytande svanslös exploderar som en flaska ketchup

Jag blev lite tvärosäker på hur man stavar till ketchup där... Skäms på mig!

Min hjärna imploderar nästan efter allt pluggande idag. Matte, historia, varför man ska läsa serier, samt en aning flummande framför knasiga videobloggare som babblar/pratar på tok för mycket. Jag borde sysselsätta hjärnan med något annat som fullständigt tömmer den på precis allt, om än bara för en liten stund, men det enda som då dyker upp i mitt huvud är meditation. Vilket är en konstform som jag aldrig har varit ens i närheten av att kunna lära mig ens grunderna till. Respekt till er alla som faktiskt lyckats lära er detta, för mig är det såpass svårt att jag tappar suget på en gång. Dessutom gör det mer skada än nytta... för mig alltså...

Så vad återstår då? Tja, skulle kunna måla lite, men då kommer stressen om att jag har annat att göra upp, och man vill ju inte få magsår över att man stressar för mycket, så man bestämmer sig för att fortsätta pluggandet och strunta i resten.

Fast jag undrar om man inte kan riskera magsår då också?

Helst av allt skulle jag vilja slå folk i huvudet, i alla fall här i Sverige, för att de inte läser serier, och dessutom har mage att ifrågasätta om det är konst eller inte. ÄR NI SJUK I HUVUDET ELLER??

Och nej, jag är INTE bara partisk. Jag är bara trött på alla fördomar om serier som skräpkultur. Det här är 2012 och man kan fortfarande inte försörja sig ALLS på serietecknande i det här landet! Skandal!

Yey, jag verkar ju verkligen bry mig om Internationella Kvinnodagen idag... Skäms igen på mig...

Little boy i hjärnans dunkel och vattenfall ur apans öron

Vad fanken har jag gett mig in på egentligen?

Jag tror att jag klarar av att åtminstone plaska båten i land men sen om jag har visum dit var en annan femma. Har jag otur blir jag stoppad redan i tullen och vad återstår då? Dags att förbereda ytterligare planer!

Ja, jag är hemskt abstrakt och metaforisk men vad annat kan jag bli i dessa personligt bråda dagar?

Studier är crap!

Glöm det jag sa, studier är visst inte crap! Allt fler borde faktiskt studera och bli lite smartare

Sörj ej lilla snigel, sa tonfiskburken och dränkte sig

Jag hade en massa galla att ösa över de andra finalisterna i Melodifestivalen (Lisa Miskovky FTW!!) men det känns som att det är lite sent ute så...

Äh, lite sammanfattning kan ni får ändå!

Danny var crap

Björn Ranelid var riktigt crap

Molly Sandén var inte crap men inte så bra heller (bra praktexempel om man vill förklara ordet mediokert helt enkelt)

Dead by April gillade jag skarpt men går de vidare blir jag arg (vadå hycklare?)

David Lindgren var intetsägande och tråkig

Ulrik Munther var crap på ett otrevligt sätt

Loreen hade en smått ointressant låt men en fantastisk show och kan nog konkurera ut Lisa

Lisa behöver vi inte prata om alls

Vilka två bidrag som går vidare från andra chansen bryr jag mig inte så mycket om, för det fanns inga bra bidrag kvar där (tråkigt men sant)

Så, då kan vi lämna allt otrevligt om melodifestivalen tills nästa lördag

Hej Sanna, hur leker livet?

Tack bra, matten upptar en för stor del som vanligt men jag börjar komma in i det nu på riktigt. Jag vaknade faktiskt inatt och räknade yrvaket ut en lång ekvation som talade om för mig hur bra jag skulle sova när jag väl somnade. Den föreföll logisk då, men nu såhär i efterhand ter det sig mest som nattligt knas ingen människa borde ha i skallen (fast har vi inte alla det så?)

Annars vill jag bara påminna om att de som inte har sett familjen Addams filmerna från 90-talet borde göra det. Jag hade glömt hur roliga de var (och hur het både Morticia, Gomez och Wednesday är!) och de misstänker jag att fler har gjort. Se om och älska!

Radion får huvudvärk i bistra skymningsljuset

Ah, dagar som de här får mig att bli en aning... filosofisk.

Jag ägnade närapå två timmar åt att bara sitta och mysa med en ny stickning (som förhoppningsvis blir en rolig asymmetrisk tröja i ljusrosa) till hela albumet "The Wall". Behöver jag säga att det är bäst? Jag säger det ändå: det albumet är bäst! Ni som aldrig lyssnat på Pink Floyd i hela ert liv behöver enbart lyssna igenom just det albumet. Eller ännu hellre, se konceptfilmen de gjorde till den, den är nästan ännu bättre!

Däremot ska jag ikväll ägna mig åt aktiviteter jag annars undviker så gott det går: Melodifestivalen. Det är endast Lisa Miskovskys fel, den kvinnan har dåligt inflytande på mig. Vem vet, det kanske till och med blir så att jag röstar! *hutter hutter*

Jag har dessutom lust att baka kladdkaka, och den här gången LYCKAS!! Jag har försökt förut vid nåt tillfälle men den kakan blev väldigt hård och tråkig, trots att den endast var i ugnen i 10 minuter. Eller det kanske var 30? Minns inte riktigt.

Aja, dags att mentalt förbereda sig (dvs. räkna matte tills hjärnan slutar tänka så behöver man inte bry sig om vad man kollar på sen).

You're tearing me apart Lisa!

Gissa varifrån det citatet kom? Ni ska få en ledtråd, det är en riktigt, riktigt, RIKTIGT, genom-usel film. Enda sättet att uppskatta den är genom att göra narr av precis allt den gör fel (och jag lovar, det är ALLT!)

Mjöl söl i klingonpöl av sockrade töl...par!

Knasigt, jag vet...

Hej blogg, det var länge sedan! Hur har du haft det? Hur har JAG haft det?

Jo tack, jag överlever nog gott och väl och utan alltför mycket tyngd någonstans.

Jag försöker att ha matte i huvudet så mycket jag bara kan och när det gäller vissa grejer går det som smort (jag har lärt mig alla potenslagarna utantill, det är lite status ändå!), medan andra grejer har haft störe svårighet att sätta sig. Räta linjens ekvation samt andragradsfunktioner går fortfarande lite av och till vilket min lärare tycker är jätteroligt. Han kallar mig "tjejen-som-fattar-nästan-allt-utom-det-konstiga". Dvs, jag fattar den enkla grundprincipen men när det plötsligt kommer ett tal jag inte på en gång kan lösa som tidigare tal, så fattar jag inte.

Exempel: Här har man räknat massvis med uppgifter om potenslagarna, som (7^2)^3 = 7^2·3=7^6 och 5^-3 = 1/5^3, och så pltösligt kommer en uppgift som säger: Förenkla bråket (4/3)^-1

Tack svarar jag, vad gör man då?

Jag vet det nu, min lärare förklarade det riktigt bra för mig när han hade fnissat färdigt över min förmåga att vara förutsägbar. Jag vet inte om det är en bra eller dålig sak att min lärare är såpass nördig.

En annan nördig grej är en felhörning, där lingoncappuccino blev klingoncappuccino (jag misstänker skarpt att det har tittats på tok för mycket på Big Bang Theory). Det värsta är att jag vägrar säga rätt, det måste få vara fel för att vara charmigt. Men det är väl ganska okej, eller?

Spegel spegel på min vägg, gör att jag får teckna...klägg?

Okej, det gick kanske inte alls att rimma på, men jag har inget sinne för sådant heller så det kanske inte är så konstigt.

Men jo, det är sant, jag vill teckna betydligt mer och inte hålla på med den där dumma matten. Och eftersom min tecknartid är såpass begränsad så har jag inte så mycket tålamod att hålla på med det, jag vill att det ska bli snyggt på en gång men det blir ALDRIG snyggt på en gång när jag ritar. Det var ju därför som jag skaffade ljusbordet, för att det någongång skulle bli rätt. Synd bara att tålamodet tryter och det inte går att köpa till sig mer.

Fast det finns säkert någon girig typ därute som tjänar pengar på att skriva böcker om att bättra på sitt tålamod och göra oss otåliga betydligt fattigare. Om man går på det vill säga, men det gör inte jag! Tji på dig pengasugare! Mina stålar får du då inte!!

Yey, rappakalja i högsta klass! Men det är väl mera likt mig?

Tack och hej, leverpastej!

Smilgrop i fläsket på Grodan Ylle

Det nya året börjar alldeles utmärkt!

Inledande mening var både glädje och sarkasm.

Glädjande för att jag känner mig äntligen i balans med saker. Visst, jag är fortfarande helt sysslolös men snart börjar skolan och jag är mer taggad än någonsin! Att söka jobb känns heller inte som enn nödvändigt ont utan mer som en utmaning. Jag kan fixa båda, det vet jag!

Konsten går också bra. Eller rättare sagt, det går bättre än vanligt och jag har helt plötsligt självförtroende som heter mer än duga! Trots att saker fortfarande inte blir 100 % rätt. För vem gav mig rätten att sätta orimliga krav på mig själv? Det går alldeles utmärkt att utvecklas utan att någon ska gnälla ovh skälla på en.

Så kommer vi då in på sarkasmen; jag skar mig i höger pekfingret nu ikväll. Det finns många onödiga saker men en av de mest onödiga borde vara att skära sig i fingrarna. Finns alldeles för mycket nervtrådar och blodkärl där för att det ska vara en enkel bagatell. Särskilt när man som jag inte gör ett litet jack som de flesta brukar få, utan snarare en "grop". Mycket onödigt! Det är inte alldeles lätt att skriva kan jag säga. Tur att disken redan är gjord då!

Får spela på handikapprollen så att man får lite extra kramar!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0