Bland de få saker som jag snappade upp i lågstadiet var just historien om flotten Kon-Tiki som norrmannen Thor Heyerdal seglade med i Stilla Havet. Någonting om folkvandringar, om jag minns rätt så försökte han bevisa att folk hade kunnat utvandra till Polynesiens övärldar på detta sätt.

Anyway...

WE'RE FINALLY HOME!!

Och jag kan meddela att vår första semester tillsammans var ordentligt lyckad! Lite tröttsam kanske, men å andra sidan hade vi ordentligt med grejer inplanerat så det var full rulle större delen av tiden. Och eftersom jag är den enda av oss två som har lite erfarenhet av semestrar så planerade jag alltihop! Haha!

Lite kort:

- Vi badade endast en gång, och då på Himlabadet i Sundsvall. Var nästan trevligare än Paradisbadet, och ett stort plus i kanten! J skulle vilja flytta i närheten av Sundsvall någongång så han var betydligt mer lyrisk. Själv är jag lite halvskeptisk, men tja, det skulle väl inte vara en omöjlighet. Bara vi aldrig någonsin flyttar mer söderut än så.

- Pungråttan träffa vi på som hastigast, vi tog oss ut på en trampbåttur på kanalen. Mycket stoj och skratt, samt en smula melankoli när gamla minnen likt förbannat skulle rivas upp. M blir inte glad...

- "Hufvudstaden" upplevdes som oerhört fin men samtidigt på tok för jävla stor. Hur kan folk seriöst vilja bo där? Några allmäna toaletter fanns heller ingenstans, du var alltid tvungen att kila in på nån restaurang och oftast kostade det en femma eller tia. Så vad gäller den hygieniska servicen så var den i Stockholm tämligen värdelös.

- Vi kostade på oss ett besök på Skansen, som visserligen började dåligt eftersom vi var rejält hungriga efter att ha besökt både Moderna och Vasamuséet. Men efter att ha blivit mätta och belåtna (vem hade kunnat tro att stekt ost med bulgursallad var en stor hit hos mig?) så avnjöts besöket med att glo på en sjuhelsikes massa sötnosar. Vi tog rejält med bilder, vilket gav mig idén till att göra ett scrapbook-album av vår semester.
J vart dessutom tokkär i en söt utter.

- Vi hittade världens mysigaste souvenirbutik, Casa Canela, som sålde väldigt fina saker. Vi köpte på oss lite väggprydnader som vi fortfarande inte har bestämt var de ska sitta.

- Jag köpte mig en japansk lyckokatt som till min stora glädje inte går på batterier, utan ljus. Så fort det blir för mörkt så slutar den vifta med tassen, men det räcker med lite dagsljus i rummet så lever den igen. Hur söt som helst! Och jag har velat ha en ända sen jag var 14, så nu jäklar!

- Jag och J insåg att Liseberg ska upplevas två dagar i rad, och helst på molniga halvkalla dagar då det inte är så mycket folk. Gränser testades till det yttersta, mina i form av att J lyckades få upp mig i SpinRock och jag var tvungen att inse att attraktioner av denna typ, tillsammans med frittfall-typen, alltid frammanar panik i mig. Jag pallar helt enkelt inte. Berg-och-dalbanor däremot är verkligen min grej, trots att jag endast hade åkt Lisebergsbanan förut. Men här kastade vi oss glatt upp även i Balder och Kanonen, som båda var hur roliga som helst! Särskilt Kanonen, tihi!

- Vi var dessutom kaxiga nog att låta oss bli fotade med gammaldags klädnad, typ gamla Westerns högre medelklass. Jag har svårt att se att det verkligen är jag och J på den bilden...

- Min Pucca-väska gick sönder precis innan vi skulle sätta oss i Balder sista gången, vilket var hemskt ledsamt. Jag har tokgillat min Pucca-väska, den var söt, snygg, och oerhört praktisk. Och att laga den vet jag inte om jag klarar, det var mer än bara väskremmen som gick sönder.

- Vi upplevde dessutom vår allra första flygtur. Jag har sagt förut att jag verkligen inte gillar tanken på att flyga, och det gjorde jag inte nu heller. Det var egentligen J som var mer taggad på flyg än jag, och jag resonerade helt enkelt med att "det är ju trots allt bara inrikes, det borde vara okej". Tja... det gick väl sådär. Jag var inte alls så nervös och rädd som jag trodde att jag skulle bli, men å andra sidan hade jag svårt att titta ut genom fönstret, mitt perspektiv fick sig en ordentlig smäll. Och då insåg jag att den gamla meningen "människan är inte skapt för att flyga" stämmer till viss del. Vi har inte riktigt utvecklat vårt perspektiv på det sätt som underlättar en flygning. Det blir väl bättre ju mer man flyger, vi utvecklas ju hela tiden, men jag blir ändå en smula skeptisk. Och kan jag undvika flyg i mesta möjliga mån så gör jag det. Som sagt, inte så rädd, men illamående och en smula nervös.

Tja, det var väl det mesta... Och jag är fortfarande ganska trött...

Jag ska dessutom jobba imorgon... Huvvaligen!