Det här kanske låter lite smålustigt men jag är ömsom förtjust, avundsjuk och ilsken på en tjej som jag inte ens känner. Visserligen har jag en känsla av att jag känner henne, åtminstone litegrann, men det kommer nog av att jag känner till en del om henne och har fått tagit del av hennes tankar.

Tjejen ifråga är en mycket söt 28-åring vid namn Bea k.a. "Kumako".




För manga-läsare är hon relativt känd från Shojo Star, där hon varje månad får två sidor till förfogande och ska fungera som en slags länk till japan för oss svenskar. Lite som japan-spalten som My hade i Manga Mania fast betydligt längre. Dessutom har hon inlägg som "månadens person", lite personliga åsikter, idéer och bilder och dessutom söta minnen.

Varför blir man då fascinerad? Eller rättare sagt, varför får jag denna trippelkluvna reaktion av att läsa om henne?

Förklaringen till att jag blir förtjust är relativt många. Hon är söt, har ett sött tankesätt, är väldigt romantisk av sig och älskar färgen rosa. Hon gör dessutom jättesöta illustrationer, ett exempel finns med på bilden ovanför. Dessutom har hon ett sätt som gör att man helt enkelt inte kan motstå henne om man gillar sötsaker.
Hon är en sådan person som får en att bli glad helt enkelt, vare sig man känner henne eller inte. Något hon ska vara mycket stolt över!

Men samtidigt som hon kan göra mig glad, så känner jag samtidigt av små sting av avundsjuka. För hon har samtidigt så mycket av det som jag så småningom också vill ha. Hon är lyckligt gift, har lägenhet i en stad där hon trivs (om hon nu hunnit skaffa sig en ny lägenhet i Tokyo sen Sverige-vistelsen), hon har två jjättesöta katter och hon är verksam inom både konst, musik och foto. Hon har redan hunnit uppleva så mycket som jag gärna också skulle vilja uppleva, och redan kommit så långt som jag inte ens kan tänka mig att jag själv skulle kunna nå.

1. Skam över slapp mentaliteten efter gymnasiet
Efter gymnasiet reste hon direkt till japan. Vad har jag gjort efter gymnasiet? Jobbat ytterst lite och mest dragit bena efter mig. Och nu när jag äntligen försöker så händer det inget. Jag får inget jobb, jag har ingen berättighet att söka på några utbildningar ännu och jag har heller inga hobbies som jag kan hålla på med, pga pengabristen.

2. Förhållande på önskvärd nivå
Hon är lyckligt gift med en mycket söt japan vid namn Jinn. Jag är inte gift, inte ens förlovad, och bara relativt lycklig i mitt förhållande. Inget fel på Jörgen, tro inte det! Han är den absolut bästa för mig, det vet jag. Men så mycket komplikationer som finns i vårt förhållande och vårt sätt att leva gör att det inte blir sådär riktigt blomstrande fluffigt som jag vill ha det. Och enda sättet att få det så med Jörgen är att få träffa honom och hitta på saker tillsammans lite oftare än nu, men då var det omigen det här med pengar.

3. Tillåten och mycket lyckad mångsidighet
Hon är som sagt verksam inom både konst, musik och foto. Hon har gjort diverse illustrationsjobb, sjunger i hennes make Jinn's band och gör en hel del fotojobb, både som modell och framför kameran. Kanske inte helt exakt r vad jag skulle vilja göra men även jag vill vara mångsidig och kreativ och just nu varken får eller kan jag det, vilket känns orättvist.


Stackars Kumako som har ett så konstigt fan som jag.

Allvarliga diskussioner är inget jag gillar men tyvärr är det en nödvändighet om man överhuvudtaget ska komma nånvart här i livet. Världen skulle ju vara rätt tråkig, kall och tryckt om alla inte fick föra sin talan när saker gick på tok. Sen finns det ju sämre och bättre allvarliga diskussioner, man vill ju inte sitta och skrika åt varandra i all oändlighet, det kommer aldrig något gott ur ilska.

Min äckliga mintpastill bestod i vetskapen att det är illa med ekonomin hemma. Det visste jag visserligen redan men att ha en allvarlig diskussion om det är inget som betraktas som nöje. Särskilt inte när man inte har ett jobb som man borde ha för att kunna betala sina räkningar. För att inte tala om det där dumma körkortet som kostade betydligt mer än vad någon hade räknat med. Jag är inte säker på om jag vill rekommendera intensiv utbildningar längre.

Men i mintpastiller kan man ibland hitta god och mjuk choklad och det har jag gjort idag. Efter helgen kommer jag att vara åtminstone 1000 kr rikare. Dessutom har jag två dataskärmar ute på blocket som tillsammans kommer att ge mig 700 kr till. Dessutom är syrran skyldig mig pengar för hjälp med reklam under det senaste 3 månaderna men det har jag inte riktigt kläm på hur mycket det är. Kanske 300 kr allt som allt och då är vi plötsligt uppe i 2000 kr till!

Visst, det är bara tillfälliga pengar som inte lär räcka alltför länge men det gör mig glad i alla fall.

Nu skulle man bara behöva ett jobb. Får jag inte event-jobbet på universitetet får man väl börja tigga jobb lite varstans.

Titeln anspelar på hur enskilda delar i ansiktet kan må när man har gråtit häftigt nonstop i ca 4 timmar. Visserligen är det vetenskapligt bevisat att det är bra för kroppen att man får gråta ut, och visst kan alla vana gråtare (vilket borde vara alla människor på jorden) hålla med om att det känns bättre efteråt, men det gäller väl knappast när tårarna inte riktigt tar slut? Hur pass bra rent fysiskt är det att gråta och gråta och gråta tills man nästan spyr?
Tårar består till stor del av vätska (nähä?) och är något som kroppen utsöndrar som en reaktion på något som blir överväldigande, vilket är nästan exakt samma beskrivning på ångest skrämmande nog. Gråter man tillräckligt mycket så blir kroppen lugn och stabil igen men tar det aldrig slut så fortsätter tårkanalerna att utsöndra vätska, vilket till slut leder till lätt vätskebrist och huvudvärk. Äter man dessutom dåligt pga all sorg (man gråter ju knappast så länge av glädje) så blir effekten värre, med kraftigare huvudvärk, trötthet och nedsatt engagemang.
Russinögon ser inte så fräscht ut kan jag säga. Och snuva är aldrig en trevlig upplevelse, speciellt inte när ens bihålor är så gott som allergiska mot nässpray.

Tur att man har mamma. Och stor tur att man har J. Fina underbara pojke, han vet verkligen hur man ska blir på bättre humör.