Hobbit på upptäcksfärd med lyckat resultat
Det är lustigt men jag har i nästan två månader lyssnat på radiokanalen "Rock klassiker" utan att kommentera den. Inte så konstigt egentligen, det är inte lätt att komma ihåg allt man vill skriva om när man har begränsad möjlighet till internet (något som kanske kan ändras dock).
Man upptäcker ganska snabbt att uppskattar man rock i någon form så är den kanalen ett rent nöje. Det är ytterst sällan som jag hör låtar som ger mig skavsår i öronen eller huvudvärk, och man upptäcker nya bra låtar som man antingen glömt eller aldrig hört. De spelar visserligen inte bara rock klassiker, en och annan fräsch metallica eller rhcp har man hört, men vad är det att muttra om?
Det enda som stör mig är den dåliga variationen på reklamen. Två reklamnsnuttar som är ganska rejält tröttsamma är "Bazoota" och "furniturebox.se", särskilt den sistnämnda:
"Sara Helges-dotter läser högt ur svindlande sovrum:
'Patricia vaknade, sträckte sig mot solljuset som trängde in genom de tunna vita gardinerna. Blicken fastnade på den i svart högblankt lackade dubbelbyrån Granit, och hon tänkte på hur den så bra matchade hennes sköna säng Metro, i svart ekfaner. Plötsligt frös hon till is; vad var det? Någon eller någonting låg i hennes säng och hon kastade sig ner på golvet, och landade på Anneli Brown, den handtuftade och slitstarka mattan.'
Samtliga av möblerna i berättelsen är sponsrade av furniturebox.se"
Jag sökte upp hemsidan nu och hittade alla möbler som nämns... Jag brast ut i gapskratt!
Anneli Brown Granit Metro
Möbler jag inte skulle vilja ha, även om de var fina
Apropå möbler så insåg jag för en stund sedan efter att ha läst och kollat upp ett prenumerationsmail från bostaden att jag kan flytta hemifrån när jag vill. Verkligen när jag vill. Även om det innebär ett sketet studentrum som ingen vill bo i egentligen. Jag överlevde tiden på vindelns pensionat, vilket ju var ett enkelrum med gemensamt kök och allrum. Men vad spelade det för roll. Jag åt alltid på rummet och jag kunde fördriva min tid där, och majoriteten av de rum som ligger ute på sidan är inte möblerade, vilket skulle innebära att jag skulle få ta med mig egna trivsamma saker dit. Som om det skulle vara något att gnälla om.
Det känns å andra sidan ganska skönt, för då är det enda som hindrar mig ett jobb. Även med högt studiebidrag klarar man sig inte långt om hyran ska sluka närapå 4/5 av den summan. Dessutom misstänker jag att jag borde fortsätta studera i höst om jag ska få behålla rummet, om jag nu tar något vill säga. Men jag tror inte att det gör något heller.
Nej, nu har jag pratat för länge, nu måste jag fara till skolan och fortsätta bråka på om derivator. Isch!
PS: Vi har börjat räkna på kemin nu också... Det blir sannerligen en matematiskt termin för mig. Snyft...
Man upptäcker ganska snabbt att uppskattar man rock i någon form så är den kanalen ett rent nöje. Det är ytterst sällan som jag hör låtar som ger mig skavsår i öronen eller huvudvärk, och man upptäcker nya bra låtar som man antingen glömt eller aldrig hört. De spelar visserligen inte bara rock klassiker, en och annan fräsch metallica eller rhcp har man hört, men vad är det att muttra om?
Det enda som stör mig är den dåliga variationen på reklamen. Två reklamnsnuttar som är ganska rejält tröttsamma är "Bazoota" och "furniturebox.se", särskilt den sistnämnda:
"Sara Helges-dotter läser högt ur svindlande sovrum:
'Patricia vaknade, sträckte sig mot solljuset som trängde in genom de tunna vita gardinerna. Blicken fastnade på den i svart högblankt lackade dubbelbyrån Granit, och hon tänkte på hur den så bra matchade hennes sköna säng Metro, i svart ekfaner. Plötsligt frös hon till is; vad var det? Någon eller någonting låg i hennes säng och hon kastade sig ner på golvet, och landade på Anneli Brown, den handtuftade och slitstarka mattan.'
Samtliga av möblerna i berättelsen är sponsrade av furniturebox.se"
Jag sökte upp hemsidan nu och hittade alla möbler som nämns... Jag brast ut i gapskratt!
Anneli Brown Granit Metro
Möbler jag inte skulle vilja ha, även om de var fina
Apropå möbler så insåg jag för en stund sedan efter att ha läst och kollat upp ett prenumerationsmail från bostaden att jag kan flytta hemifrån när jag vill. Verkligen när jag vill. Även om det innebär ett sketet studentrum som ingen vill bo i egentligen. Jag överlevde tiden på vindelns pensionat, vilket ju var ett enkelrum med gemensamt kök och allrum. Men vad spelade det för roll. Jag åt alltid på rummet och jag kunde fördriva min tid där, och majoriteten av de rum som ligger ute på sidan är inte möblerade, vilket skulle innebära att jag skulle få ta med mig egna trivsamma saker dit. Som om det skulle vara något att gnälla om.
Det känns å andra sidan ganska skönt, för då är det enda som hindrar mig ett jobb. Även med högt studiebidrag klarar man sig inte långt om hyran ska sluka närapå 4/5 av den summan. Dessutom misstänker jag att jag borde fortsätta studera i höst om jag ska få behålla rummet, om jag nu tar något vill säga. Men jag tror inte att det gör något heller.
Nej, nu har jag pratat för länge, nu måste jag fara till skolan och fortsätta bråka på om derivator. Isch!
PS: Vi har börjat räkna på kemin nu också... Det blir sannerligen en matematiskt termin för mig. Snyft...
Implodision i alla celler
Nu är det ytterligare en jävel (ursäkta ordvalet men det finns ingen annan bättre term för personen ifråga) lagt ut filmen där min brorsa blir misshandlad av Robin på youtube. Det, tillsammans med kommentaren (ordagrant citerat):
"Denna skit som VK skriver en ändlös massa trams om, jag bryr mig inte, se och titta hur grov denna misshandel är .not! Hata eller älska mig för detta, jag bryr mig inte ett endaste dugg. Puss! "
Hur i...? Hur kan man vara så känslolös?? Och hur kan de som kommenterar säga att det inte var misshandel eftersom ingen dog?? Eller att det inte var ett riktigt slagsmål? Eller att man ska vara snäll mot Robin för hans mamma har dött?? Eller att står man på gatan får man skylla sig själv?? Hur tänker man då? Som en jävla idiot! Eller nej, det var lite fel. Men åtminstone inte med hjärnans fulla kapacitet och verkligen inte vare sig etiskt eller moraliskt!
Jag förstår mig inte på de ociviliserade grabbarna som vårt samhälle till trots dyrkar. De gör mig ledsen, förbannad och ger mig en känsla av att explodera och implodera samtidigt!
Några saker:
1. Det är förbjudet att publicera bilder, videor och dylikt där personerna ifråga inte vill vara med. Min brorsa var överhuvudtaget inte med på att det hela filmades och ingan av oss i familjen vill överhuvudtaget se den där filmen ligga ute. Därför borde youtube ta sitt ansvar och radera användarna som har lagt upp filmen eller ta bort filmen helt enkelt.
2. Gör man bort sig såsom Robin gjorde då, får man fanimig ta sitt straff och lära sig att allt man gör får konsekvenser. Något som hans, och de flesta andra ociviliserade grabbar, reptilhjärna inte hänger med på. Något som verkligen inte hans familj förstår. Och så vill man att man ska tycka synd om honom??
Ja synd för att han aldrig lär sig något i så fall.
3. Gatans lag är det mest ociviliserade uttryck som finns och kan sannerligen inte existera i vår mångfaldiga värld. Vi är inte lejon och hyenor mot bufflar och zebror, vi är betydligt fler djur än så på savannen. Men idioterna på gatan har förstås aldrig hört talas om biologi.
"Denna skit som VK skriver en ändlös massa trams om, jag bryr mig inte, se och titta hur grov denna misshandel är .not! Hata eller älska mig för detta, jag bryr mig inte ett endaste dugg. Puss! "
Hur i...? Hur kan man vara så känslolös?? Och hur kan de som kommenterar säga att det inte var misshandel eftersom ingen dog?? Eller att det inte var ett riktigt slagsmål? Eller att man ska vara snäll mot Robin för hans mamma har dött?? Eller att står man på gatan får man skylla sig själv?? Hur tänker man då? Som en jävla idiot! Eller nej, det var lite fel. Men åtminstone inte med hjärnans fulla kapacitet och verkligen inte vare sig etiskt eller moraliskt!
Jag förstår mig inte på de ociviliserade grabbarna som vårt samhälle till trots dyrkar. De gör mig ledsen, förbannad och ger mig en känsla av att explodera och implodera samtidigt!
Några saker:
1. Det är förbjudet att publicera bilder, videor och dylikt där personerna ifråga inte vill vara med. Min brorsa var överhuvudtaget inte med på att det hela filmades och ingan av oss i familjen vill överhuvudtaget se den där filmen ligga ute. Därför borde youtube ta sitt ansvar och radera användarna som har lagt upp filmen eller ta bort filmen helt enkelt.
2. Gör man bort sig såsom Robin gjorde då, får man fanimig ta sitt straff och lära sig att allt man gör får konsekvenser. Något som hans, och de flesta andra ociviliserade grabbar, reptilhjärna inte hänger med på. Något som verkligen inte hans familj förstår. Och så vill man att man ska tycka synd om honom??
Ja synd för att han aldrig lär sig något i så fall.
3. Gatans lag är det mest ociviliserade uttryck som finns och kan sannerligen inte existera i vår mångfaldiga värld. Vi är inte lejon och hyenor mot bufflar och zebror, vi är betydligt fler djur än så på savannen. Men idioterna på gatan har förstås aldrig hört talas om biologi.
Vilse i en labyrint av logik
Jag borde skaffa mig en "Matematik for dummies" som kan hjälpa mig förstå derivata och deriveringsregler bättre, för just nu fattar jag inte mycket. Visserligen förstår jag mer nu än då jag gjorde ett tappert försök att läsa Matte C i gymnasiet, men det betyder inte att det går bra. Mitt logiska tänkande är inte precis anpassat efter matematiska regler, även om jag brukar svara rätt på geometrifrågorna i Illustrerad Vetenskap.
Annars är humöret ganska högt. Det snöar ute, jag är ganska duktig på Warcraft III (spelade ut Reign of Chaos igår, wonderful!!) och kan äntligen sätta igång med Frozen Throne, det går framåt med min serie (eller ja, ruta för ruta i alla fall), mina bilder börjar arta sig, och jag har ett underbart och efterlängtat album på min dator nu; A night at the opera av Blind Guardian (ett av mina favoritalbum under första året i gymnasiet, jag har inte hört det sedan dess för jag rippade skivan från biblioteket och sedan krashade datorn några månader senare). Nostalgin är hög, och på ett mycket bra sätt.
Ajdå, jag har ju biologiprov senare idag, yikes! Det om något lär inte gå bra, dels för att jag hade glömt bort det, och dels för att jag var sjuk förra veckan så nu har jag ingen större aning om vad vi ska kunna. Iip!! Jag tror att jag håller mig undan idag, och gör provet senare i veckan...
Annars är humöret ganska högt. Det snöar ute, jag är ganska duktig på Warcraft III (spelade ut Reign of Chaos igår, wonderful!!) och kan äntligen sätta igång med Frozen Throne, det går framåt med min serie (eller ja, ruta för ruta i alla fall), mina bilder börjar arta sig, och jag har ett underbart och efterlängtat album på min dator nu; A night at the opera av Blind Guardian (ett av mina favoritalbum under första året i gymnasiet, jag har inte hört det sedan dess för jag rippade skivan från biblioteket och sedan krashade datorn några månader senare). Nostalgin är hög, och på ett mycket bra sätt.
Ajdå, jag har ju biologiprov senare idag, yikes! Det om något lär inte gå bra, dels för att jag hade glömt bort det, och dels för att jag var sjuk förra veckan så nu har jag ingen större aning om vad vi ska kunna. Iip!! Jag tror att jag håller mig undan idag, och gör provet senare i veckan...
Från larv till puppa till fjäril
Förkylningar är sannerligen mord för både självkänsla och självförtroende, och sannerligen för ens tid. Det enda jag har gjort under denna vecka är att ligga i sängen och läsa serier, samt även sett en massa film (bland annat Hich School Musical 1 & 2) och druckit för mycket te med honung och halstabletter. Isch!
Apropå HSM så finns det en danssekvens där som jag blev tokförälskad i:
Och jag som inte ens gillar basket... Nåja, det var ju något alternativt till det vanliga sättet (dvs sporten i sig, uhuhuhu!)
Dagens planer annars: Kemiprov idag, och är inte det minsta nervös faktist. Jag har visserligen inte pluggat överdrivit mycket men kemi är något jag förstår. Det enda jag ska tänka på är att inte tänka för fort, det är då det blir fel. Särskilt när det gäller att balansera formler.
Jag misstänker dessutom skarpt att jag snart har tillräckligt med låttextmaterial för att kunna göra en egen skiva. Hur nu det ska gå till eftersom jag inte har hemmastudio eller känner någon som har det. Vi får se helt enkelt, men att göra en skiva vore roligt, även om den inte blev känd.
Annars är det födelsedagsplaner imorgon, en gammal klasskamrat och ganska nära vän fyller år så jag (och en sjuhelsikes massa andra människor säkerligen) ska gratta henne imorgon. Grattis i förskott Master*
*Jag kallar henne Master eftersom hon är den dominanta typen, vi brukade göra mycket skoj av det på gymnasiet där jag lekte hennes slav och oftast inte hade egen vilja. Var betydligt roligare än vad det låter som.
Apropå HSM... Jag vill dansa!!
Apropå HSM så finns det en danssekvens där som jag blev tokförälskad i:
Och jag som inte ens gillar basket... Nåja, det var ju något alternativt till det vanliga sättet (dvs sporten i sig, uhuhuhu!)
Dagens planer annars: Kemiprov idag, och är inte det minsta nervös faktist. Jag har visserligen inte pluggat överdrivit mycket men kemi är något jag förstår. Det enda jag ska tänka på är att inte tänka för fort, det är då det blir fel. Särskilt när det gäller att balansera formler.
Jag misstänker dessutom skarpt att jag snart har tillräckligt med låttextmaterial för att kunna göra en egen skiva. Hur nu det ska gå till eftersom jag inte har hemmastudio eller känner någon som har det. Vi får se helt enkelt, men att göra en skiva vore roligt, även om den inte blev känd.
Annars är det födelsedagsplaner imorgon, en gammal klasskamrat och ganska nära vän fyller år så jag (och en sjuhelsikes massa andra människor säkerligen) ska gratta henne imorgon. Grattis i förskott Master*
*Jag kallar henne Master eftersom hon är den dominanta typen, vi brukade göra mycket skoj av det på gymnasiet där jag lekte hennes slav och oftast inte hade egen vilja. Var betydligt roligare än vad det låter som.
Apropå HSM... Jag vill dansa!!
Irriterande ljud och i en sorgsen kropp
Ibland är man inte så smart som man verkar, nu idag glömde jag plånboken hemma så jag har vare sig busspengar eller småslantar att köpa drickyoghourt för (bästa sättet om man vill hålla sig på benen på ett billigt sätt). Min lunch har bestått i en sketen chokladkaka som jag aldrig åt upp under gårdagens prov. Så nu kurrar min mage på diverse olika irriterande sätt. Det värsta är ändå att man ska sitta och koncentrera sig på mattetal i närmare 90 minuter. Hur nu det ska gå... Whatever... Jag överlevde en hel dag på bara fyra fruktkolor en sommar för 4 ½ halvt år sedan, så varför skulle jag inte klara mig nu när jag faktiskt ätit frukost och chokladkaka idag?
Därför att jag ska räkna matte! Buhuhu!!
Host host, ja det är verkligen synd om mig *extremt mycket ironi i den meningen*
Därför att jag ska räkna matte! Buhuhu!!
Host host, ja det är verkligen synd om mig *extremt mycket ironi i den meningen*
Hjärnkapacitet på hög nivå (eventuellt)
Som jag misstänkte så var gårdagens kyla inte så bra. Särskilt inte när alla vänstervantar på något udda vis försvunnit och summan av kardemumman blir att man går utan vantar. Inte alltför bra när man har en kasse böcker att släpa på. Dessutom är inte vår Renault-bus så särskilt förtjust i vintern, så igår när mamma kom körandes från jobbet så bestämde den sig för att låta bli att arbeta upp oljetrycket. Inte bra. Hon blev stannandes på Preem-macken vid Nolia-fältet och jag blev tvungen att gå dit om jag ville ta mig hem överhuvudtaget. Inte så roligt nej.
Så nu idag är huvudet mycket tungt, jag har en förkylningskänsla i bröstet och jag är gnällig och melankolisk, som alltid när jag börjar bli sjuk. Visst hade kanske varit ett ypperligt tillfälle att missa fysikprovet imorgon, men det är gammalt omoget resonemang som jag skulle ha tänkt i gymnasiet. Nu vet man bättre. Och jag vill verkligen inte missa fysikprovet! Även om det är svårt och det mesta är svårbegripligt.
Någon frukost har jag heller inte fått ännu, väntar på att bakmaskinen ska gå färdigt så man kan mumsa i sig gott bröd (vad nu Misse bakar för nåt...) med marmelad och ost. Ja, den är den tiden på månaden, man är inte mer än tjej vid vissa tillfällen.
Nåja, jag ska min lediga sjuka dag till att göra något konstruktivt. Ska bland annat tvätta lite, men också teckna vidare på min serie. Tiden börjar rinna ut och snart ska den vara inskickad. Jag har hunnit betydligt mindre än vad jag borde ha gjort. Inte bra. Skärpning Tara! Ta dig samman nu när du är så nära!!
Host host...
Men först en kopp te...
PS: Ifall ni inte visste deet så har jag fortfarande inget internet, utan smyglånar antingen mammas, J's eller bibliotekens. Det är därför som jag skriver på udda tider också. Så nu vet ni det!
PS2: Jag blev jättesugen på choklad... Ingen som vill komma förbi med lite muffins?
Så nu idag är huvudet mycket tungt, jag har en förkylningskänsla i bröstet och jag är gnällig och melankolisk, som alltid när jag börjar bli sjuk. Visst hade kanske varit ett ypperligt tillfälle att missa fysikprovet imorgon, men det är gammalt omoget resonemang som jag skulle ha tänkt i gymnasiet. Nu vet man bättre. Och jag vill verkligen inte missa fysikprovet! Även om det är svårt och det mesta är svårbegripligt.
Någon frukost har jag heller inte fått ännu, väntar på att bakmaskinen ska gå färdigt så man kan mumsa i sig gott bröd (vad nu Misse bakar för nåt...) med marmelad och ost. Ja, den är den tiden på månaden, man är inte mer än tjej vid vissa tillfällen.
Nåja, jag ska min lediga sjuka dag till att göra något konstruktivt. Ska bland annat tvätta lite, men också teckna vidare på min serie. Tiden börjar rinna ut och snart ska den vara inskickad. Jag har hunnit betydligt mindre än vad jag borde ha gjort. Inte bra. Skärpning Tara! Ta dig samman nu när du är så nära!!
Host host...
Men först en kopp te...
PS: Ifall ni inte visste deet så har jag fortfarande inget internet, utan smyglånar antingen mammas, J's eller bibliotekens. Det är därför som jag skriver på udda tider också. Så nu vet ni det!
PS2: Jag blev jättesugen på choklad... Ingen som vill komma förbi med lite muffins?
Snabbvisit i snöiga dalen
Jag ska strax lifta med mamma hem, men hon lär inte komma än på ett tag...
Några saker som upptäckts idag:
- Jag har lärt att skriva och balansera formler korrekt på kemin idag (utan slarvfel), och är mäkta stolt över att jag kunde skriva en reaktionsformel mellan bariumklorid och natriumsulfat (nej, jag har inget liv)
- S är en typisk översocial vän, och ganska lik trollsländan; de tror visst båda att jag är bland de bästa vänner de har och att känslan är ömsesidig. Det är den inte eftersom jag inte tycker att det är kul när de är väldigt pigga på att hälsa på alla deras bekanta när man är ute och går. Ett simpelt hej är aldrig tillräckligt. De båda verkar dessutom känna så gott som hela stan vilket gör saken bara ännu värre. Skapar en känsla av at man inte är tillräckligt intressant för att de ska vilja umgås helt med mig...
- Jag är värdelös på matematik, eller åtminstone att kunna tillämpa de matematiska reglerna i alla situationer. Att mitt minne av matematik B kursen är som bortblåst gör inte saken bättre.
- Biblioteket har alla volymer av Fake, och jag är väldigt frestad att låna de volymer jag inte har men... Det tänker jag inte göra, de ska köpas. Det är trots allt bara fyra volymer kvar, det kan jag unna mig.
- CSN vill fortfarande inte ge mig några pengar vilket gör mig lite ledsen och stressad. Kommer inte pengarna den här veckan blir det hårt... Eller åtminstone tuffare än vanligt.
- Vinterkyla på 12 minusgrader och nästan 70 cm snö är riktigt härligt när plogbilarna väl varit ute (synd bara att mina vantar är borta... eller rättare sagt vänstervanten)
Trevlig måndag, nu är den slut!
Några saker som upptäckts idag:
- Jag har lärt att skriva och balansera formler korrekt på kemin idag (utan slarvfel), och är mäkta stolt över att jag kunde skriva en reaktionsformel mellan bariumklorid och natriumsulfat (nej, jag har inget liv)
- S är en typisk översocial vän, och ganska lik trollsländan; de tror visst båda att jag är bland de bästa vänner de har och att känslan är ömsesidig. Det är den inte eftersom jag inte tycker att det är kul när de är väldigt pigga på att hälsa på alla deras bekanta när man är ute och går. Ett simpelt hej är aldrig tillräckligt. De båda verkar dessutom känna så gott som hela stan vilket gör saken bara ännu värre. Skapar en känsla av at man inte är tillräckligt intressant för att de ska vilja umgås helt med mig...
- Jag är värdelös på matematik, eller åtminstone att kunna tillämpa de matematiska reglerna i alla situationer. Att mitt minne av matematik B kursen är som bortblåst gör inte saken bättre.
- Biblioteket har alla volymer av Fake, och jag är väldigt frestad att låna de volymer jag inte har men... Det tänker jag inte göra, de ska köpas. Det är trots allt bara fyra volymer kvar, det kan jag unna mig.
- CSN vill fortfarande inte ge mig några pengar vilket gör mig lite ledsen och stressad. Kommer inte pengarna den här veckan blir det hårt... Eller åtminstone tuffare än vanligt.
- Vinterkyla på 12 minusgrader och nästan 70 cm snö är riktigt härligt när plogbilarna väl varit ute (synd bara att mina vantar är borta... eller rättare sagt vänstervanten)
Trevlig måndag, nu är den slut!
Opoetisk i en passande opoetisk värld
Jag håller på att tappa stinget när det kommer till titlar känner jag...
Klockan är strax före tolv en vanlig måndagmorgon och jag är som vanligt inte på särskilt bra humör. Det är inte bara skolans fel jag lovar (men att börja dagen med diagnostiskt prov i Matte C är inte så roligt). Det är en massa annat också.
Jag har funderat en del på vänskap.
Ett jättevanligt ordspråk är ju detta:
Klockan är strax före tolv en vanlig måndagmorgon och jag är som vanligt inte på särskilt bra humör. Det är inte bara skolans fel jag lovar (men att börja dagen med diagnostiskt prov i Matte C är inte så roligt). Det är en massa annat också.
Jag har funderat en del på vänskap.
Ett jättevanligt ordspråk är ju detta:
Kärlek kommer och går men sann vänskap består
Det är bara till hälften sant. Sann vänskap består i att man kan ha roligt tillsammans, trivas, känna sig trygg, prata om precis allt mellan himmel och jord samt även bråka så att fjädrarna ryker. Det är dessa egenskaper som skiljer vänner från bekanta och kompisar, men jag har upptäckt att jag fortfarande är jättebra vän med många, men däremot inte så bra kompis.
Vad är skillnaden?
Svårt att förklara.
Och jag blir jätteledsen över det där. För plötsligt kändes det som att jag inte dög åt någon med undantag för J, och han är visserligen höjden av vänskap och den främsta idealbilden för hur ett vänskapsförhllande ska fungera (fast utan förälskelse och allehanda kärlekshandlingar romantiska par emellan), men alla andra då?
Lilla Blå till exempel, vi blev kompisar i högstadiet och det utvecklades ganska snart till vänskap. Vi ringde varandra flera gånger i veckan, hittade på roliga saker tillsammans och kunde berätta om allt för varandra. Idag kan vi visserligen prata men vi kan sannerligen inte ha roligt tillsammans, vi är inte kompisar på samma sätt.
Lyckligtvis finns då de där underbara människorna som man inte kommer ihåg, men som gärna gör sig påminda i sin een verklighet och gör samma upptäckt som jag; Jag saknar dig och vill vara med dig.
Lou hittade jag igen på bussen, och på något sätt hade hon lyckats inbilla sig att jag hade flyttat till stan. Jag erkände skamset att jag hade velat ringa henne några gånger och smita över för att sitta och sticka eller virka tillsammans men det kunde man ju inte göra. Trams, det kan man visst. Så nu är det bara att ringa och boka in en kväll.
Master meddelade mig på helgon för ett tag sen och vi bestämde oss för att kanske i helgen eller tidigt nästa vecka träffas för att måla. Det är det absolut bästa sättet jag kan umgås med henne på. Det är fridfullt, det är inspirerande och man kan varva kritikprat mellan kompisprat.
Det är inte helt illa ute med mig, jag dyker bara under vattenytan. Det kan vara nog läskigt.
Det är bara till hälften sant. Sann vänskap består i att man kan ha roligt tillsammans, trivas, känna sig trygg, prata om precis allt mellan himmel och jord samt även bråka så att fjädrarna ryker. Det är dessa egenskaper som skiljer vänner från bekanta och kompisar, men jag har upptäckt att jag fortfarande är jättebra vän med många, men däremot inte så bra kompis.
Vad är skillnaden?
Svårt att förklara.
Och jag blir jätteledsen över det där. För plötsligt kändes det som att jag inte dög åt någon med undantag för J, och han är visserligen höjden av vänskap och den främsta idealbilden för hur ett vänskapsförhllande ska fungera (fast utan förälskelse och allehanda kärlekshandlingar romantiska par emellan), men alla andra då?
Lilla Blå till exempel, vi blev kompisar i högstadiet och det utvecklades ganska snart till vänskap. Vi ringde varandra flera gånger i veckan, hittade på roliga saker tillsammans och kunde berätta om allt för varandra. Idag kan vi visserligen prata men vi kan sannerligen inte ha roligt tillsammans, vi är inte kompisar på samma sätt.
Lyckligtvis finns då de där underbara människorna som man inte kommer ihåg, men som gärna gör sig påminda i sin een verklighet och gör samma upptäckt som jag; Jag saknar dig och vill vara med dig.
Lou hittade jag igen på bussen, och på något sätt hade hon lyckats inbilla sig att jag hade flyttat till stan. Jag erkände skamset att jag hade velat ringa henne några gånger och smita över för att sitta och sticka eller virka tillsammans men det kunde man ju inte göra. Trams, det kan man visst. Så nu är det bara att ringa och boka in en kväll.
Master meddelade mig på helgon för ett tag sen och vi bestämde oss för att kanske i helgen eller tidigt nästa vecka träffas för att måla. Det är det absolut bästa sättet jag kan umgås med henne på. Det är fridfullt, det är inspirerande och man kan varva kritikprat mellan kompisprat.
Det är inte helt illa ute med mig, jag dyker bara under vattenytan. Det kan vara nog läskigt.
Hej sa sminket och färgade clownen röd
Jag såg en mening på ett papper igår som löd såhär: "Igår låg jag i gyttjan och tänkte..."
Det är meningen att man ska hitta på en fortsättning på fem meningar till detta och sen maila in, jag tror att det rörde sig om en tävling. Ganska flummigt, men givetvis dras jag alltid med på sådant. Så jag var tvungen att själv göra ett bidrag:
"Igår låg jag i gyttjan och tänkte "Bananerna hemma är nog leoparder vid det här laget". Dessutom började det snöa och min gyttjepöl blev kall och stel. Så jag beslöt mig för att resa mig upp innan jag fastnade. På vägen hem tänkte jag på hur gott det vore med en banankaka att bjuda sig själv på. Leoparderna vill nog också smaka tror jag."
Nej, inget mästerverk á la Flummighetens Flummigaste Flum, men ärligt talat bryr jag mig inte.
J sa igår att jag borde ha mer roligt mellan mina "vara duktig" - stunder. En bra idé, särskilt om man blir temporärt deppad och tyngs av värdelöshetskänslor, men vad kan man göra runt tio-tiden på stan förutom saker som kostar pengar? Jag har ännu inte fått mitt studiebidrag och har absolut inga pengar på mig (förutom busspengar då som jag fick av nästan lika fattiga M-päron). Och att traska omkring på stan känns inte roligt.
Så givetvis hamnar man här, i en blogg som 2-3 personer läser och som ingen annan än jag har glädje utav.
Det är då det börjar kännas precis som i sims 2, eller åtminstone när man spelar det under alltför korta perioder mellan alltför långa pauser. Du kommer ingenvart för du hinner inte utföra något, men samtidigt som du är deppad över att det tar för lång tid att uppnå ditt mål så inser du snart att du inte är helt säker på vad ditt mål är.
Så vad vill jag göra?
Jag vill ha tillbaka labbrapporterna och se vad jag har gjort för fel så att jag kan rätta dem inför provet nästa vecka (första provet i fysik, noooo!)
Suck, hur hopplöst nördig och tråkig får man va?
Fruktsallad i en skyttegrav
Intressant titel det där... Känns som att jag har sett den förut...
Den mentala tröttheten har redan börjat krypa sig på, men å andra sidan hade jag en påfrestande dag igår, vilket jag ju verkar ha varje måndag. Det är inte så konstigt heller, det är då jag har alla mina fyra ämnen på en och samma dag, och dessutom börjar med de två värsta; matten och fysiken. Har man dessutom ätit gröt till frukost känner man sig rent allmänt i obalans och inte blir det bättre av att T går i dessa klasser med mig. Vi gick på samma gymnasium och han är ganska trevlig, men endast ibland. Större delen av tiden går åt till att tycka sig vara mer förmer än kvinnor, att barn är ondskan själv och har man inte internet så är man värdelös. Snark! Rejält påfrestande, särskilt när han började klaga på mig och J när han sa att vi var värdelösa som hade varit ihop i nästan tre år och ännu inte flyttat ihop. Vad rör det honom? Man ska ha möjlighet att flytta hemifrån också!
Jag var å andra sidan lite duktig igår, förutom att jag lagade middagen så gick jag dessutom ut och powerwalkade i nästan 40 minuter. Jobbigt, men det kändes bra!
Dessutom lyckades jag lösa den där attans densitetslabben vi hade gjort på fysiken så att den blev korrekt. Jippie!
Men näe... Jag mår ändå inte alltför bra... Inte ett dugg...
