Insåg precis när jag skrev titeln och började gilla den att den kan lätt kopplas till Twilight (filmen alltså), vilket ju var hemskt tråkigt, för jag har ingen lust att ändra den.

Nåväl...

Har nyligen sett Avatar för tredje gången, nu för första gången i 2D. Bara det var en upplevelse i sig, för den är fantastiskt vacker även utan sina tre dimensioner. Den är verkligen underbart vacker, jag totalälskar den. Fast på ett helt annat sätt än jag har älskat andra saker, för det här har inte utvecklats till en fandom. Istället känns det mer som ett konstverk som bör respekteras och avnjutas i största vördnad, en historia som låter dig sugas in tillräckligt för att ge dig en djup insikt i vad som försiggår. En upplevelse som kan vara väldigt trevlig om du som jag råkar ha lite för många fandoms och gärna vill kunna fokusera på en i taget.

Och för säkerligen tusende gången har jag omigen fallit tillbaka i min djupa kärlek för Donatello den nördiga turtlen. Som jag säkert har sagt tidigare så är han orsaken till att jag endast faller för nördiga killar i verkliga livet. Kanske ett fånigt försök att hitta substitut för en kärlek jag har haft ända sedan jag var tre år, men det är sannerligen en omöjlig uppgift. Jag kan komma nära, men aldrig tillräckligt. Det spelar å andra sidan ingen roll, jag är lycklig såhär också. Särskilt med J... Underbara, fina J...

Nej, nu måste jag sova, här har man inte helgledigt minsann!

Gonatt och sov gott

Det slog mig ganska sent igår kväll när jag njöt av mina nya Turtles-dvd:er att jag fyller år om ganska precis en vecka...

Skalbagge skalbage skalbagge!!!

Det är inte så att jag specifikt avskyr att fylla år, tvärtom kan jag tycka att det är jättemysigt. En hel dag ägnad endast åt dig själv; du får äta den middag du vill ha, du får den tårta eller bakverk som du tycker allra mest om (i mitt fall är det smulpaj med blåbär, mums mums mums!!), du får söta eller välbehövda eller fantastiska presenter av familjen och nära kära samt andra glada överraskningar som hör födelsedagar till.
Och det är inte så att jag har något emot att bli just äldre, jag längtar innerligt tills jag får rynkor och gråa strån på huvudknoppen.

Det är just själva ålderssiffran och vad den allt som oftast innebär som gör mig vansinnig.

Nästa vecka fyller jag 22 år. Vad känns 22 år för slags ålder? Som en alltför hög siffra som endast innebär vuxna förpliktelser... När FAN ska man få va barnslig och ha roligt då?? När man skaffar barn? Ledsen, men jag tänker inte växa upp för det. Jag behåller gladeligen mitt galna barnasinne så länge jag kan, och om det mot förmodan en dag skulle försvinna... Då tänker jag sörja väldigt länge.

Uhuhu!!

Dessutom är födelsedagar en dag då jag är specifikt på min vakt mot J, eftersom han brukar hitta på väldigt snillrika presenter åt mig som gör mig väldigt rörd och får mig att gråta månader efteråt. Ett skurkstreck han visserligen även utövar vid juletid men då brukar jag kunna ge igen med fina gåvor till honom som gör honom minst lika glad/rörd.
Men mig visar han ingen som helst respekt... I julas hade han till exempel spelat in en väldigt personlig julhälsning åt mig där han sjöng och spelade gitarr, och vad hände? Jag började storgrina direkt.

Jag vill nästan fly undan, men då går jag miste om allt annat roligt, och det är jag ganska säker på att jag inte vill...

Så det blir väl till att i år som alla år svälja stoltheten och förvänta sig det oförväntade...

Jag borde sannerligen skaffa hem den geniala kokboken "Sveriges Landskapsrätter" med tanke på att den endast kostar mig en premiecheck från ICA (ja, jag sviker cooperationen, jag är uppvuxen på ICA tyvärr)... Vi får välan se...

Det jag egentligen ville kommentera var i huvudsak tre saker;

1. Filmen 9 av Shane Acker, med de animerade trasdockorna, sågs i helgen av mig och J. Personligen hade jag förväntningar som kanske inte var skyhöga med tanke på all kritik jag har läst om den, men det till trots så var jag ändå hyfsat övertygad om att jag skulle gilla den på mitt säregna vis. Diverse olika bekanta på DArt har uttryckligen sagt att "it was one of the best movies I've ever seen!" så jag trodde givetvis på dem.
Dumt av mig.
För ska sanningen fram så gillade jag den inte alls. Storyn var svår och invecklad och fick mig att känna mig som en korv som ska stoppas med så mycket som möjligt utan att få några utvecklande svar, och det stör mig alltid. Sen var det röstskådespelarna... Jag har gillat Elijah Wood en gång i tiden och jag tyckte att han var suverän som Mumble i "Happy Feet", men här blev hans rollfigur dockan 9 en platt karaktär utan vare sig personlighet eller djup, i alla fall inte tillräckligt för att kännas övertygande som figur. Det gjorde mig vansinnigt besviken. Inte heller ed andra skådespelarna lyckades med att ge de andra dockorna det liv och den personlighet de borde ha haft. De enda som kändes något sånär övertygande var tvillingarna, men det kanske berodde främst på att de var stumma.
Det enda som jag tyckte om var animationerna. För i animationsväg så var den ett sant mästerverk! Så gott som varenda bildruta var otroligt vacker att vila ögonen på och det är en stor bedrift i sig! Sen hade de även satt in en karaktär som jag blev tokförtjust i, den så kallade "Cat Beast". En fantastisk skapelse gjord av skelett- och maskindelar som rör sig lika vackert och elegant som en katt på jakt, och underbar att skåda, särskilt om man är bild-nörd som jag.
Jag ser gärna om scenerna med katten, resten kan faktiskt få vara.

2. Jag har tyvärr fastnat i en typisk kreativitetsfälla: jag påbörjar en jäkla massa projekt och får sedan svårt med att slutföra dem.
T ex så har arbetet med min satanisttavla stannat av. Det beror mest på de tekniska bekymmer som den ger mig eftersom jag har urartat till en sådan fruktansvärd perfektionist och vill ha allt precis rätt. Men hur vet man att det blir rätt? Förtivlat satt jag och ville nästan skära sönder tavlan (en tanke som gav mig enormt mycket sorg i hjärtat över att jag ens hade tänkt den) när jag försökte välja ut en lämplig färgskala till den nu när första lagret är färdigt. Det gick åt helvete. I mitt huvud ser jag mestadels röda nyanser men hela tavlan kan ju inte gå i rött. Hur ska man då lyckas få i de andra elementen såsom vatten, jord och luft? Vilken färg passar till luft överhuvudtaget? Man kan ju tycka att det ska vara ljusa färger men min variant av luft är en ilsken demon med blodig hand (bokstavligt talat) så vad gör man?
Jag har även påbörjat min mors beställning på ananastavlorna, 2 stycken, och även det har avstannat. För jag blir extremt osäker på bakgrunden. Jag vet, det är en simpel sak att oroa sig för men jag vägrar göra något som kommer att skära sig med tapeten i trappen där hon kommer att ha dem upphängda.
Jag vet att allt kommer att ordna sig till det bästa så småningom, men just nu känns det en smula motsträvigt.

3. Jag har äntligen kommit fram till vad exakt jag vill syssla med med mitt liv. Jag tror att jag har nämnt tidigare att jag väl ägna mitt liv åt att hjälpa folk på den roliga biten, dvs underhålla dem. För jag tror benhårt på att skratt är den i grunden bästa medicinen någonsin mot det mesta och även om det finns gott om underhållare så mår inte världen sämre av en till. Hur exakt jag vill göra är jag inte säker på, jag tänkte mig mer det hela som en mångsyssla inom det kreativa området. Vilket skulle innebära att jag skulle fortsätta med det jag vill göra; satsa lite extra inom dans, musik och konst. Det är hemskt sorgligt att jag inte kan få användning för min fantastiska förmåga att komma ihåg hela filmer, för när skulle man ha nytta av den förutom i kompiskretsar?
Men jag då? Jag och mitt liv? Hur ska alla dessa drömmar gå ihop med min självkänsla och ge mig pengar för dagen? Det går inte, inte om man är villig att satsa mer än 100 % och ge fan i allt annat, och det vill jag inte. Jag vill engagera mig också. Hjälpa på andra vis. Och det var i helgen som jag kom på det geniala;
Jag ska naturligtvis bli journalist i någon form, men satsa inom den marina delen av Green Peace, dvs hjälpa till med bitar som att rädda hajar, sköldpaddor och andra havslevande djur som är utrotningshotade pga överfiske och för jävliga metoder. Som journalist kan du vara oumbärlig i denna kamp eftersom det är med dina artiklar och upplysningar som du kommer ut till folk och får dem att tänka till.
Detta skulle innebära mycket för mig, och inte bara för min bräckliga självkänsla som är lägre än vanligt just för att jag INTE engagerar mig i något, utan också för att jag kommer att göra något gott för något som jag brinner för. Jag älskar sköldpaddor, verkligen tokälskar, och varje gång jag ser bilder på sköldpaddor som dödats pga människans dumheter så gråter jag uppriktigt sagt floder. Sköldpaddor som blir uppätna av rovdjur tål jag, det är trots allt naturens lag, om så en grym sådan. Men att se hur de har kvävts i fiskenät eller av kringflytande plastförpackningar och soppåsar klarar jag inte av. Bara att skriva den här meningen gjorde mig extremt ledsen (ja, jag är känslig).
Och att vara duktig och återvinna precis alla sopor man har hjälper inte, det krävs något mer. Och vad skulle passa bättre?
Att jag dessutom skulle uppfylla det gamla löftet till min svenskalärare på gymnasiet gör inte saken bätre, tvärtom!
Hur detta ska lösa sig rent praktiskt har jag inte en susning om. Därför ska jag boka tid med en studievägledare för ett ordentligt samtal kring det här, både den praktiska och den ekonomiska biten, samt hur studieplanen för detta kan tänkas se ut. Jag är extremt förväntansfull!
Detta är tyvärr inget jag kan satsa på nu på stört, men om jag får den information som jag behöver om den ekonomiska biten så har jag bestämt mig för att satsa fullt ut när jag och J har flyttat ihop. Och blir det som vi drömmer om, dvs en trevlig trea i lagom storlek och lagom hyra på Umedalen så kommer det att bli underbart! Då kommer nog drömmen om att skaffa barn inte kännas alltför omöjligt heller.

Nu blev det en hel del, så jag ber om ursäkt för mitt dravel. Klockan blev mycket också...

Ska man käka något kanske? Ja, det vore en idé!

Jag tror just att jag slog mitt konstighetsrekord vad gäller titlar...

Man kan väl säga att jag har hamnat i en TMNT-noja igen, i år som i alla år. Idag har jag till exempel lagt bud på 9 tidgingar på tradera, tidningar som jag inte har och som skulle göra mig väldigt glad om jag hade eftersom mer än hälften av dem bidrar med något viktigt i historien. Det är också en anledning till att jag fortfarande är vaken, två av dessa tidningar går ut om en halvtimme och jag vägrar gå miste om dem. Jag har varit med om taskmörtar förut, fiskar som elakt väntat till sista minuten, lagt ett vinnande bud och kammat hem vinsten i sista sekund, även mitt i natten. Men den här gången ska jag äntligen segra!

Så för att fördriva tiden har jag ägnat mig åt lite nördig nostalginjutning av högsta klass; läst om alla mina tidningar samt även sett om "The secret of the ooze". Omigen slår det mig att just den filmen kan jag se praktiskt taget hur många gånger som helst, den blir aldrig sämre. Dessutom är den ett fantastiskt exempel på sanslöst skicklig kombination mellan skådespelare i dräkter och erfarna puppet masters. De som gillar mupparna borde tekniskt sett även gilla den här filmen, även om de inte gillar just Turtles. Inte bara för att de är samma dock-verkstad men också för att den gjordes med särskild hyllning till Jim Henson, fadern av muppar som dog innan filmen var klar. Och det kan sannerligen vara värt något extra. 

Efter det hittade jag den smått skruvade "Turtles Forever" på youtube, och... den var sannerligen inget annat än skruvad! Där lyckas turtlarna från 1987 ta sig till dimensionen där turtlarna från 2003 huserar, tack vare olyckliga händelser med transdimensionella portaler. Självklart vill de ställa allt till rätta igen, men så ska det ju bli en film av hela historien också. Det visar sig nämligen att Shredder, Krang samt Teknodromen från 1987 också lyckats ta sig dit, och de finner snabbt att det finns en Shredder även i denna dimension, och eftersom han kan tänkas att bli en värdig allierad så hämtar de honom till Teknodromen. Men denna Shredder, även kallad Utrom Shredder, har andra planer. Han vill förgöra hela Turtles Universumet, och det kan han endast göra genom att ta sig till den ursprungliga källan och förgöra den världen. Och var hamnar vi då om inte hos de riktiga ursprungliga turtlarna, de som Eastman & Laird skapade från första början. Att se dem röra sig samt prata var bland de märkligaste jag har varit med om i filmens värld (för inget kan knycka första platsen som innehas av "Den andalusiska hunden", på tok för konstig och djup för mig, tyvärr). Märkligt i allra högsta grad, min käre Watson.
Tråkigt nog har de förvrängt turtlarna från 1987 på ett mycket barsnligt, fånigt och humoristiskt sätt, ett sätt som inte alls överenstämmer med orginal serien. De borde få mer respekt än så!
Men som TMNT-histora var den i överlag mycket underhållande och lätt sevärd, så jag lär skaffa hem den om jag skulle snubbla över den någon gång. Även om det inte kommer att ägnas mycket ansträgning åt att leta.

Nåväl, i skrivandets stund är det fem minuter kvar på mina budgivningar så jag ska vakta över dem som en hök, innan jag äntligen kan gå och lägga mig. Jag har sett i kors i ca två timmar nu, och det är aldrig ett positivt tecken!

Cowabunga dudes!!

Edit:

Jag fick dem!! Jag fick dem!! TMNT nr 5 & 6 1991 är äntligen mina!!
Nu kan jag glatt somna... snark

Nu har man äntligen internet i sin lägenhet, eller rättare sagt; ett eget fungerande internet. Det har jag längtat länge efter, det senaste internet jag hade fungerade när det själv ville, och aldrig när jag eller någon annan ville.
Väldigt patetiskt...

Men knappt hann det gå två dagar så hade jag lyckats få ett kraftigt skitvirus på datorn. Fråga mig inte hur det gick till för det vet jag inte, men det var tydligen ett ganska välkänt virus. Det heter Security Tool och är ett virus i form av ett virusprogram som förstör och ställer till massvis med elände om man låter det härja. Jag sökte panikslaget efter det på google (heja google!!) och hittade snabbt en "Hur man tar bort Security Tool"-sida. Den gav visserligen inte mycket men bland kommentarerna hittade jag flera lösningar. Många av dem gick ut på att system återställa datorn men det har jag nyligen gått igenom och ville helst inte göra igen. Dessutom vet jag inte hur man gör, det sköter J's underbara pappa åt mig.
Däremot hittade jag en annan lösning som fungerade jättebra för mig och som jag här tänker dela med mig till de få läsare jag har:
Försök inte med att avinstallera programmet för det finns inte i programlistan. Leta istället upp filen på datorn, den lägger sig tydligen alltid i All Users/Application Data och där ska det finnas en mystisk mapp med en massa siffror. I den mappen hittar du programmet. Försök inte ta bort edt därifrån. Security Tool startas automatiskt upp och går inte att stänga av. Istället ska du byta namn på filen till vad som helst annat, samt lägga till ett .xe i slutet. Starta sedan om datorn. När datorn väl startats upp igen så komer inte Security Tool att kuna startas upp automatiskt och då kan man radera mappen från datorn. Har den lagt en genväg på skrivbordet så ta bort den med.
Sen är det klart!

Gissa om jag blev arg och panikslagen... Huvva! Vilket skitvirus det är!

Annars är läget underbart som vanligt, Leo driver mig till lagom mycket vansinne med sitt mysande och busande (han har fortfarande inte riktigt lärt sig att man sätter inte igång med bus klockan halv fyra på natten!), jag äter underbart god mat, städar när jag vill (vilket är några gånger i veckan, jag älskar stök men hatar smuts), klär mig som jag vill, gör vad jag vill osv. Livet leker och jag känner mig inte efter för en gångs skull.

Underbara vänner ska till veckan dessutom hälsa på mig. Lite gamla kompisar från gymnasieklassen som man inte träffar särskilt ofta nuförtiden men som ändock vill fortsätta vår vänskap. Mysigt värre!

Jag har dessutom påbörjat målandet av min serie tavlor baserade på temat "de fyra elementen". Inte särskilt originellt kanske, men det går trots allt att göra väldigt mycket inom det temat (lite som de sju dödssynderna).
Det ska så småningom bli totalt fyra tavlor, fyra olika delar. De ska inte innehålla varsitt element, utan ska snarare gå som en röd tråd från verkligt mörka element, till verkligt ljusa. Självklart målas de fyra delarna i kronologisk ordning och del 1, den mörkaste, är nu påbörjad.
Den är löst baserad på en teckning som jag hittade i cd-häftet till "Hellbilly Deluxe" av Rob Zombie, där texten bredvid säger:

Satan the airborn
Lucifer the fireborn
Chiram the waterborn
Man the earthborn

Lät väldigt intressant tyckte jag och gjorde ganska snabt en snygg skiss baserad på det. Dessvärre råkade jag göra lite fel och trodde att det var Satan som var eldfödd och Lucifer luftfödd, vilket har lett till att jag har gjort Lucifer till Satans aggressiva demonhärskare i luftvärlden, och Satan härskaren på tronen i Helvetets eldar. Först blev jag lite ledsen över upptäckten. Sen sa jag meh, för ärligt talat; sen när får inte konstnärer ta sig lite friheter när de arbetar? Så jag låter det vara och fortsätter på min ursprungliga idé, trots att den är lite fel.

Livet leker, tjohoo!!

Nu ska resten av långfredagen avnjutas väldigt icke-påskigt, tänkte koppla av med en bra film samt popcorn och iskall saft. Har ingen aning om vad jag vill titta på, jag har trots allt 92 dvd:er att välja bland (och ja, de är alla lagligt köpta allihopa, från diverse olika butiker, men mestadels från discshop faktiskt).

Adios!