Tarashima the alien -

En sammanfattning för 2012

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?

Deltog i mitt livs första luciavaka, men det var inte fullt så märkvärdigt. Att åka motorcykel var däremot ashäftigt!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

En gammal klasskamrat

Dog någon som stod dig nära?

Tack och lov nej
Edit: Men dessvärre var man tvungen att avliva J´s systers hund nu innan nyår, ett sorgset avslut för hela familjen

Vilka länder besökte du?

Inga

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?

Det var på tok för lite tjejer i mitt liv under 2012 så det får jag gärna nästa år

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

Några stycken, men kanske framför allt den 16 augusti och dagen då jag började på konstskolan

Vad var din största framgång 2012?

Min fantastiska utveckling på det personliga planet, både vad gäller självfötroende och det sexuella.

Största misstaget?

Min första bakfylla, utan tvekan!

Bästa köpet?

Bilen, utan tvivel

Vad spenderade du mest pengar på?

Bilen, tyvärr

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Den nya turtle-serien gjorde mig äckligt jävla glad!

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?

Gangnam Style är definitivt låten för 2012 :)

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Både och faktiskt, men det var betydligt större avstånd mellan de glädjefyllda dagarna och de mer melankoliska, samt även att kurvorna var betydligt högre och lägre än de någonsin varit.

Vad önskar du att du gjort mer?

Hånglat! Skämt åsido, jag ville verkligen spela mer spel än vad jag hann med.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Överanalyserat små bagateller till minsta möjliga beståndsdelar helt i onödan

Blev du kär i år?

Nej, men däremot hemskt attraherad av hela 3 personer samtidigt.

Favoritprogram på TV?

Såg knappt alls på tv faktiskt, men Top Gear var alltid trevligt att fastna för (det brittiska originalet alltså)

Bästa boken du läste i år?

Svärdet och Spiran av Ken Follett, den var fantastisk!

Största musikaliska upptäckten?

Att jag och J upptäckte och började gilla samma band samtidigt (Foster the People)

Något du önskade dig och fick?

En symaskin!

Något du önskade dig och inte fick?

En synth, men den får komma nästa år

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Spenderade dagen på komvux och blev sedan bjuden på både tårta och middag av S och J, samt avnjöt en underbar film (var det kanske Pulp Fiction? Jag minns inte riktigt)

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Möjligtvis mer socialt häng, men med tanke på tidigare år så var ändå det här året klart godkänt.

Vad fick dig att må bra?

TMNT och zumba, samt allt målande som jag har kunnat ägna mig åt

Vilken kändis var du mest sugen på?

Nostalgia Critic i början av året men han blev senare utbytt mot PewDiePie

Vem saknade du?

Master saknade jag en hel del

De bästa nya människorna du träffade?

Raja och Ignis, definitivt!

Mest stolt över?

Tavlan jag gjorde i julklapp till mina föräldrar, den blev jättebra!

Högsta önskan just nu?

Att hitta ett trevligt extrajobb.

2012-12-30 @ 20:22:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sinnesförvirring i den stackars humlans förtvinade dataminne

Sitter på skolan just nu och deltar i luciavaka för första gången i mitt liv. Än så länge har ingen druckit särskilt mycket mer än någon enstaka öl var (förutom jag då) men det lär väl snart urarta när alkoholisten sätter igång. Jag misstänker att det lär bli som något i stil med när han och jag var ensamma.

Själv vet jag inte varför jag sitter här, förutom av den enkla anledningen att jag vill umgås med trevligt folk. Men peppen över det försvann en smula:

1. Jag har ingen särskild lust att dricka (förutom den där chokladglöggen med vin i, den luktade himla spännande!) och jag vill verkligen inte bli full. Men i nuläget blir jag verkligen betraktad lite som ett avvikande asocialt mongo, och den känslan är inte särskilt kul här.

2. Av någon anledning vill jag bekänna min attrahering för Raja, men vad skulle det göra för skillnad egentligen? Borde jag inte ha lärt mig att det är när man helt oprovocerat berättar sånt som man verkligen bränner alla eventuella chanser man har? Och efter S borde jag ha lärt mig att sådant dessutom riskerar att göra saken värre, och det orkar jag inte med just nu. Eller ja, orka skulle jag nog egentligen göra, men det känns som ett onödigt tillägg just nu.

3. Jag saknar Ignis av någon anledning men jag vet att hennes sällskap är inte vad jag behöver just nu. Men apropå att bekänna saker, om henne skulle jag verkligen må bättre av att berätta för någon, som nu inte är alkoholist vill säga.

Gaah, jag är så frustrerad...

Men omigen, livet är bara småjobbigt, inte skitjobbigt. Känns helt sjukt att man måste poängtera sådant här i dagens samhälle, men när folk inte fattar utan misstolkar och gör höns av fjädrar så...

Eller så får jag bara lov att sluta vara så jäkla analytisk om hur människor tänker och känner i största allmänhet?

2012-12-12 @ 21:18:01 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Och ulven bet ihjäl den stackars silverfisken

Den följande veckan lär inte blir rolig, ska dels vistas i Röbäck måndag till torsdag, men sen är det också jobb som ska slutföras så att första etappen kan bli betald. Det har dragit ut på tiden lite väl länge och nu får det vara nog.

För som vanligt är jag lite väl tidsoptimistisk och tror att saker tar betydligt kortare tid än de i verkligheten gör.

Ett bra exempel är när jag bestämmer träff med någon och blir frågad vilken tid som passar bäst. Jag vet att jag har lite eller en hel del att göra innan, men jag tänker ALLTID att "det går undan om jag bara är effektiv". Det slutar alltid med att jag blir mellan 15 och 120 minuter sen.

Fast just det exemplet tror jag inte har så mycket med att jag underskattar tiden det tar att göra mina ärenden, utan snarare att jag inte gillar att vänta. Jag vill inte komma för tidigt och behöva vänta, för oavsett om man kommer två eller 15 minuter för tidigt så har jag sällan eller aldrig något att sysselsätta mig med, vilket leder till en lätt form av tristessångest. Vilket är märkligt för samma tristessångest dyker sällan upp när jag faktiskt har tråkigt.

Inte nog med det, jag kan även utveckla lätt stress om jag måste vänta, för jag inbillar mig ALLTID att jag har missat den avtalade tiden, trots att den linjära tiden visar att det omöjligt kan vara så.

Projekt är ännu farligare. Jag påbörjar det gärna med stort engagemang men någonstans i mitten blir jag tvärless och finner inte alls någon motivation. Jag inbillar mig gärna att jag har hunnit bra mycket längre än jag faktiskt har och får alltid stå ut med det knytnävsslag det innebär att inse att man inte alls har hunnit tillräckligt och dessutom inte har särskilt mycket tid kvar.

Jag har aldrig får några användbara tips på hur man kan förbättra den här irriterande ovanan, annat än upprörda kommentarer i stil med "men skärp dig bara för fan!".

Så hur gör man då?

2012-12-02 @ 20:09:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Bakelsen surnade medan högtalaren fes i falsett

Har uppdaterat bloggdesignen en hel del som ni ser (om inte, klicka på uppdatera-knappen), men nu börjar det verkligen likna något. Jag tror inte jag någonsing har varit så säker förut. Eller förälskad för den delen.

Dagen har varit en produktiv sådan då en fantatisk julklapp påbörjats, men samtidigt en vild berg och dalbana av känslor som jag inte vet vad man ska göra med.

För det finns en andra person i min klass som jag blir lite extra röd om kinderna av att prata med (eller bara extremt flammig på halsen för den delen).

Och jag har varit så osäker hela terminen på om hon överhuvudtaget är lagd åt mitt håll. Så döm om min stora förvåning när det visar att inte nog med att hon är helt och hållet lagd, hon är dessutom helt upptagen!

Vad ska man göra då?

I mitt förra liv (dvs tonåren) var jag alltid den där "patetiska" typen som ändå ville poängtera att jag trots allt kände något, oavsett om det var en liten eller en stor känsla. Men jag är inte längre intresserad av det. Jag vill inte besvära någon mer än nödvändigt, för det har hänt förut att folk tar avstånd efter att jag har blottat mig. Och just nu vill jag verkligen inte såra någon. I alla fall inte hon.

Vad ska vi kalla henne då?

Usch, det är verkligen svårt att vara subtil.

Men okej, vi kallar henne helt enkelt för Ignis. Det är lating och betyder brand. Och ja, jag googlade det.

2012-12-01 @ 22:21:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()