Knasigt, jag vet...

Hej blogg, det var länge sedan! Hur har du haft det? Hur har JAG haft det?

Jo tack, jag överlever nog gott och väl och utan alltför mycket tyngd någonstans.

Jag försöker att ha matte i huvudet så mycket jag bara kan och när det gäller vissa grejer går det som smort (jag har lärt mig alla potenslagarna utantill, det är lite status ändå!), medan andra grejer har haft störe svårighet att sätta sig. Räta linjens ekvation samt andragradsfunktioner går fortfarande lite av och till vilket min lärare tycker är jätteroligt. Han kallar mig "tjejen-som-fattar-nästan-allt-utom-det-konstiga". Dvs, jag fattar den enkla grundprincipen men när det plötsligt kommer ett tal jag inte på en gång kan lösa som tidigare tal, så fattar jag inte.

Exempel: Här har man räknat massvis med uppgifter om potenslagarna, som (7^2)^3 = 7^2·3=7^6 och 5^-3 = 1/5^3, och så pltösligt kommer en uppgift som säger: Förenkla bråket (4/3)^-1

Tack svarar jag, vad gör man då?

Jag vet det nu, min lärare förklarade det riktigt bra för mig när han hade fnissat färdigt över min förmåga att vara förutsägbar. Jag vet inte om det är en bra eller dålig sak att min lärare är såpass nördig.

En annan nördig grej är en felhörning, där lingoncappuccino blev klingoncappuccino (jag misstänker skarpt att det har tittats på tok för mycket på Big Bang Theory). Det värsta är att jag vägrar säga rätt, det måste få vara fel för att vara charmigt. Men det är väl ganska okej, eller?

Spegel spegel på min vägg, gör att jag får teckna...klägg?

Okej, det gick kanske inte alls att rimma på, men jag har inget sinne för sådant heller så det kanske inte är så konstigt.

Men jo, det är sant, jag vill teckna betydligt mer och inte hålla på med den där dumma matten. Och eftersom min tecknartid är såpass begränsad så har jag inte så mycket tålamod att hålla på med det, jag vill att det ska bli snyggt på en gång men det blir ALDRIG snyggt på en gång när jag ritar. Det var ju därför som jag skaffade ljusbordet, för att det någongång skulle bli rätt. Synd bara att tålamodet tryter och det inte går att köpa till sig mer.

Fast det finns säkert någon girig typ därute som tjänar pengar på att skriva böcker om att bättra på sitt tålamod och göra oss otåliga betydligt fattigare. Om man går på det vill säga, men det gör inte jag! Tji på dig pengasugare! Mina stålar får du då inte!!

Yey, rappakalja i högsta klass! Men det är väl mera likt mig?

Tack och hej, leverpastej!