Inte en av mina bästa rubriker känner jag...

 

Jag är grymt deprimerad just nu, av den simpla anledningen att jag brände mig rejält i solen igår. Sömnen, som redan var ganska kass innan men likväl hade en hyfsad chans att komma tillbaka i andra halvlek, har gått käpprätt åt helvete igen. Typiskt också.

Det värsta är ändå att jag inför varje sommar lovar mig själv att inte bränna mig. Eftersom jag aldrig lyckas infria det löftet till mig själv, så är det lika bra att jag lägger ner totalt. Ger upp. Jag bränner mig ju ändå, så vad spelar det för roll?

 

Ja, som ni ser så gör solbränna mig oerhört bitter och ledsen.

 

Inte blir det så mycket bättre av att jag försökte ringa ett telefonsamtal igårkväll som inte gick fram och nu har man bara ångest över hela saken (ibland är det bäst att låta bli telefonen helt, eller bara strunta i att man har en).

 

Apropå telefon så har min börjat jävlas med mig. Också en anledning till melankoli (fan, vilken otroligt modern och hemskt urbaniserad människa jag är ibland!!).

 

Min telefon är en så kallad Sony Ericsson Zylo, en slide-mobil, för er som inte kommer ihåg. Sen ett år tillbaka har den jävlats bara lite lagom, genom att inte visa mig hur mycket batteri som är kvar på den (den stannar en bit från fullt och rör sig sedan inte en millimeter). Helt okej, det kunde jag leva med.

Nu däremot bestämde den sig för att varje jag ska glida upp skärmen för att kunna skriva ett nummer eller sms eller vad som helst så säger skärmen "srckr!" (ja, inte bokstavligt talat alltså) och vägrar visa något annat än ett otroligt pixligt blurr som inte går att trycka eller vänta bort. Enda sättet att få bort det är att låta skärmen glida ner igen. Vilket gör det hemskt drygt att skriva sms just nu.

 

Och ute skiner solen... SATANS SOL!!