Det nya året börjar alldeles utmärkt!

Inledande mening var både glädje och sarkasm.

Glädjande för att jag känner mig äntligen i balans med saker. Visst, jag är fortfarande helt sysslolös men snart börjar skolan och jag är mer taggad än någonsin! Att söka jobb känns heller inte som enn nödvändigt ont utan mer som en utmaning. Jag kan fixa båda, det vet jag!

Konsten går också bra. Eller rättare sagt, det går bättre än vanligt och jag har helt plötsligt självförtroende som heter mer än duga! Trots att saker fortfarande inte blir 100 % rätt. För vem gav mig rätten att sätta orimliga krav på mig själv? Det går alldeles utmärkt att utvecklas utan att någon ska gnälla ovh skälla på en.

Så kommer vi då in på sarkasmen; jag skar mig i höger pekfingret nu ikväll. Det finns många onödiga saker men en av de mest onödiga borde vara att skära sig i fingrarna. Finns alldeles för mycket nervtrådar och blodkärl där för att det ska vara en enkel bagatell. Särskilt när man som jag inte gör ett litet jack som de flesta brukar få, utan snarare en "grop". Mycket onödigt! Det är inte alldeles lätt att skriva kan jag säga. Tur att disken redan är gjord då!

Får spela på handikapprollen så att man får lite extra kramar!