Eller något i den stilen i alla fall.

Igår hade jag för första gången i mitt liv samtal på skype via webcam. Inte så märkvärdigt kanske, men det är bara som ni tror.
Det var med S.

Helvete ändå att ingenting försvinner utan fortfarande finns kvar.

Det känns inte alls i närheten av hur det har känts tidigare under året, istället är jag bara allmänt flyktig i precis allt jag företar mig, det tog mig nästan en hel skoldag att komma ihåg att jag faktiskt gillar ninja turtles och starkt ogillar handleder (dagens fotouppgift).

Men jag hade rätt i att mina känslor har projicerats åt ett annat håll och det största föremålet för dessa känslor tänker jag avslöja ett och annat om här, när han nu har haft fräckheten att bli förkyld och liggandes hemma istället för på skolan.

Vi kan kalla honom Raja. Som allt annat i min hemskt subtila blogg finns en logik bakom det namnet.

Han får tyvärr utstå allt som inte kan ges åt S, i den mån det känns okej att ge det såklart. Och väldigt ofta får jag känslan av att han ändå inte fattar någonting, men det är heller inget som han kan klandras för. Då S endast är ett halvår yngre och hänger med extremt lätt i mitt kroppsspråk och mina tankar, så är Raja ganska precis 3 år yngre än mig, vilket alltid märks tydligt vid sådana tillfällen. Men någonstans tror jag ändå att han misstänker något.

För vad annars skulle man tolka ur den här konversationen:

- Ah, jag minns hardcore-festerna vi hade på Stallet för sisådär 8-9 år sedan, det var tider det (jag)
- Men vänta, hur gammal är du då? (han)
- 24 och ett halvt, så jag var väl... mjää... 15-16 år då
- Shit, då var jag bara 12-13
- Så om jag hade raggat på dig då, hade det blivit klassat som barnarov?
- Nä, det tror jag inte...
*vi börjar prata om fester som spårat ur och säger inget mer om saken*

Jag vet nog vad jag verkligen skulle göra, men resten av världen tycker inte att det är okej, trots att saken inte alls berör dem.
De som berörs mest är ju ändå jag och J, och vi vet vad vi har kommit överens om, även om det finns en del ouppklarade fall som skulle behöva gås igenom.
Övriga föremål berörs på sitt sätt såklart, och en del säger eller skulle definitivt säga nej och tycka man är dum i huvudet. Men sen finns det ju andra som vill att det ska vara lika enkelt som man själv tycker att det borde vara. Var Raja ligger vet jag inte och kan inte ens gissa mig till.

Någon vill jag verkligen prata med men som vanligt ligger S högst upp på listan och jag vet inte alls vad det skulle göra för nytta längre.

Återstår då bara Raja, men det känns inte riktigt hundra procent bekvämt än. Fast testa går ju alltid, mitt ordförråd och framförallt mitt självförtroende och analytiska förmåga är då bra mycket högre än vad jag under gymnasiet någonsin trodde att den skulle kunna bli. Hoppas att han åtminstone kommer till skolan imorgon...

Kan förövrigt poängtera att livet med J är bättre än på mycket länge, bara så ni inte funderar över hur den saken ligger till.

Sove godt!