Och apropå ingenting så har jag ännu inte spelat färdigt Warcraft III en andra gång, utan tog mig till mitten på nattalvernas kampanj och slutade sen, av ingen anledning alls. Tragiskt, jag borde spela färdigt, men jag har annat jag vill sätta högre på prioriteringslistan just nu. Som t ex en bild som jag har tänkt göra till mig själv ända sedan jag gjorde originalet vilket var för nu 4-5 år sedan. Min Hamstergranne kom och frågade om jag kunde tänka mig att göra en Yu-Gi-Oh bild till hennes systerson som älskade den serien (kan för övrigt påpeka att denna systersson spelade kortspelet på proffesionell nivå och hade blivit 8 bäst i Sverige vid ett SM, det är inte dåligt!). Självklart sa jag och slängde ihop en bild på Millenium Pusslet, som större delen av serien kretsar kring, samt även huvudpersonen Yugi i tre olika tappningar; normal, Yami Yugi samt Farao Atem. Den blev alla tiders, och på tok för bra egentligen för när den väl var klar hade jag ingen lust att sälja den alls, men det kan man inte precis säga till sin kund. Så jag sa till mig själv att en vacker dag ska jag göra om den till mig själv. Och mycket riktigt, efter såpass många år tog jag mig äntligen för att göra det. Förhoppningsvis blir den klar imorgon.

Kvällen i sig har varit skitrolig, det är inte varje dag man har chans att se Roger Pontare live. Och jo, jag gillar Pontare, och ganska rejält också, tack vare att morsan är så konstig och har lurat in en på lustig musik. Men nånting ska man väl lära sig som inte nödvändigtvis måste ha med uppfostran att göra? Eller vänta, blir det uppfostran om föräldrarna lägger sig i barnens musiksmak och låter dem lyssna på musik som de älskade när de var små och sedan trixa barnen till att gilla lika mycket? Kanske, men jag låter gärna bli att fundera på det, jag går så lätt över gränsen.
Så, var va jag? Just ja, Pontare.
Fast vad ska jag säga, mer än att det gick rysningar i hela min kropp när han framförde "När vindarna viskar mitt namn" med sin kör från körslaget. Aah, det är sådana låtar som nästan får mig att vilja titta på melodifestivalen. Men bara nästan.

Nä, om man kanske skulle ta och gå och lägga sig så man orkar med morgondagen.

Leka nosht!