Ooooookej...

Men titeln passar hyfsat, för jag har känt mig jättekonstig den senaste veckan. Igår hade jag en jättebra beskrivning för det, vad sjutton var det nu...?

Ehm...

Just det ja! Melankolisk mini-ångest av emotionell splittring!

(Nej, jag skrev inte sådär "vad sjutton var det..." med flit, jag skrev det jag tänkte och nu när jag sen tittade på det för några sekunder så kände jag inte för att ändra det, även om nu huvudregeln för skrift är att det inte ska påminna om talspråk, men det skiter jag i just nu, det gav ett mänskligt intryck...)

Så varför ett så komplicerat men smått poetiskt vokabulär?

Hoho, det finns många anledningar till det. Och jag känner mig smått imploderad, för allting går inåt...

Hursomhaver...

Som beskrivningen antyder så handlar det mycket om känslor, och just nu har mitt emotionella sinne börjat kunna liknas vid min astigmatism; somliga känslor studsar lite som dom vill och riktas mot oerhört många håll.

1. Min handledare på hotellet, E, har successivt växt och blivit en så kallad senpai för mig, om vi pratar i japanska termer vill säga. Fritt översatt kan vi säga att jag hyser en respektfull beundran för honom, dels för att han är duktig på det han gör och har otroligt mer erfarenhet än jag, och dels också för att han är ett fantastiskt stöd för mig. Men samtidigt så inser jag att om jag inte hade haft J och varit olycklig singel ett bra tag så skulle nog E förvandlats till ett föremål för olycklig kärlek, den sortens kärlek som är oerhört vanlig att skildra i manga (ung tjej student blir kär i sin lärare t ex). Och den vetskapen gör mig en smula obekväm.

2. Min Turtles-feber har sjunkit från en kraftig influensa till en kraftig förkylning, men ändock ett brinnande intresse fortfarande. Problemet är egentligen bara att just nu vill jag se mer av saker och ting men uppdatering vad gäller TMNT står hyfsat stilla. Inte ens nyheter om den nya filmen släpps, på sin högsta höjd släpps lite lösa rykten om författare och design, men inget verkar vara officiellt bestämt.
Det enda jag har just nu är MNT Gaiden, en fanserie utöver det vanliga som jag har följt sedan april tror jag. Påminner en hel del om Mirage, men åt det japanska hållet. Helt fantastisk är den i alla fall! Men Tigerfog, författaren, uppdaterar den långsamt (eller snabbt, det beror på hur man ser det) med endast en sida i veckan max, och det blir frustrerande i längden. Och att ha ett dalande Turtles-intresse, även om det rör sig om så små marginaler, gör mig alltid en smula melankolisk samt ger mig en känsla av otrohet. Don't ask...

3. Sims 2 har fångat på tok för mycket uppmärksamhet sedan jag laddade ner (köpte lagligt nedladdningsbart material från CDON alltså) "Livet i Lägenhet"... Jag har för mycket kul att göra, skapar för många söta simmar som jag faller pladask för och har på tok för lite tid åt det. Just nu är jag i ett sådant där farligt läge där jag kan fastna en hel dag (och säkerligen hela nätter också) med att bara spela spela spela. Och det är sannerligen inte bra! Inte konstig att morsan är så anti mot att jag spelar när jag nu råkar ha ärvt hennes spelberoende...

4. Premiären för "Harry Potter and the Deathly Hallows" kryper närmare och jag hamnar givetvis i ett nörderi-sug där jag:
A - Vill läsa alla böckerna på en gång, vilket blir svårt då jag bara äger "Halvblodsprinsen" och, sen idag faktiskt, även "Dödsrelikerna".
B - Vill se om alla filmer, vilket också blir svårt då jag inte äger någon utav dem. Morsan är inte så pigg på att låna ut dem heller, och jag är lite anti nedladdning så...
C - Vill slumra bort i en Draco Malfoy romans, vilket definitivt är svårt då jag har annat som distraherar mig och det känns inte alls bra.
Känns som att premiären kommer olägligt, jag är inte alls mentalt förberedd för det här...

5. Ja. Nu har vi då den sista grejen, och som just nu är föremålet för all min uppmärksamhet just nu mer eller mindre, och något som det var ett jäkla tag sedan det faktiskt hände (jag är osäker på om jag har upplevt något sådant sedan högstadiet...) men det har än en gång hänt; jag har fallit för en karaktär.
Jag vet, det är inget ovanligt när det gäller mig, men denna gång är det annorlunda eftersom karaktären ifråga kommer från en live action-serie.
Visst har jag missat att nämna serien som jag och J följt ett tag nu? Jag misstänker det men om jag har nämnt det så ber jag om ursäkt för upprepning på förhand. Nåja, serien i fråga heter "The Guild" och kortfattat kan man säga att det är en web-serie för spelare om spelare av en spelare. I serien får man följa en liten guild, The Knights of Good, i deras online-liv och real world-liv, något som blir extremt komplicerat med tanke på vilka underbara personligheter författaren har knåpat ihop samt det faktum att de plötsligt träffas på riktigt (det händer inte ofta).
Puh, ska jag verkligen säga det här? Det känns nästan pinsamt...
Aja...
Jag har blitt hopplöst förtjust i en av karaktärerna; Zaboo.
Happ, då var det sagt...
På många sätt påminner han extremt mycket om J, förutom två viktiga punkter:
- Zaboo är extremt socialt missanpassad och vet definitivt inte hur man beter sig mot andra människor, något som J obsalut inte är (Zaboo är inte taskig eller asocial eller så, han är bara... konstig, och följer sina egna sociala regler som kanske inte alltid fungerar...).  
- Zaboo är dessutom indier och har förtrollande bruna ögon. De påminner faktiskt lite om indian-ögon, de har den där hypnotiserande vackra blicken och behöver inte koppla på någon charm för att få en kvinna att falla för honom. Okej, Zaboo råkar kanske ha det ovannämnda som nackdel, men jag som faller för nördar bryr mig inte ett smack. Istället sitter jag och blir förbannad över att föremålet för Zaboo's kärlek i serien, huvudpersonen Codex, mest beter sig förvirrat och avvisande på det där "jag-är-ovan-att-någon-stöter-på-mig-och-vet-inte-om-jag-gillar-det"-sätt. Mer än en gång i serien förvandlas han till ett olyckligt litet ekollon (Ice-Age 3 referens här) och väcker enormt mycket ömhet i mig. Jag hade gladeligen hoppat på honom, fast på ett betydligt trivsammare sätt än Riley (eep, jag känner hur det blir lite väl trivialt här...).
Ehm, ja....
Aurgh! Jag känner mig som en knäpp liten 13-åring som blivit kändiskär! Men jag antar att det har blivit min mentala ålder för tillfället.
Want to know more what I'm talking about? Här är en musikvideo de gjorde för att marknadsföra säsong 4 av serien, en ganska klockren låt faktiskt när man undersöker texten lite mer:



Den rödhåriga tjejen är Codex, och ja, Zaboo kan vara väldigt... intensiv när det gäller spel. Och Codex...
Även om man inte spelar WoW eller liknande så är serien väldigt underhållande för sina karaktärers skull så folk kan absolut se den ändå! Bara ett litet tips...
Serien är dessutom sponsrad av Microsoft vilket förklarar den fantastiska kvalitéen.

Ja, det var väl allt just nu antar jag. Och konstigt nog känns det lite bättre.