Dansa min lemur sa katten och spann en slända smaragd

Egentligen ska jag gå och lägga mig men självdisciplinen sviker mig, ikväll som alla kvällar den här veckan. Internet innehåller alldeles för mycket dumheter. Särskilt youtube och deviantart är extra hemskt, där kan man bli fast i flera timmar utan vilja att ta sig ur.
Särskilt efter tisdags.

Tisdagskvällen ägnade jag helt åt TMNT. Min dag på jobbet hade varit stressig mer än vanligt och dessutom resulterat i nästan en halvtimme övertid, så jag ansåg helt enkelt att jag hade gjort mig förtjänt av det. Först hade jag bara tänkt se fram till det hemska, den ökända episod 73 ("Same as it never was", fnämn det för vilket Turtle-fan som helst som följt denna serie och dom fattar på en gång och blir fruktansvärt ledsna), men efter episonde var slut var jag så ledsen att jag började storböla och var tvungen att se två episoder till för att se vad som hände sen. Jag vet redan nu att J inte kommer gilla något av det som händer.
Jag ska inte spoila med att citera historien i detalj. Det enda jag kan säga är att det handlar om en alternativ framtid som Donatello hamnar i efter vissa omständigheter.
Men det är inte bara historien som gör den hemsk, även tecknarstilen. Jag har lagt märke till hur det i vissa scener, även om det endast rör sig om några sekunder, helt plötsligt ser lite snyggare ut, lite mer realistiskt. "Same as it never was" är tecknat helt hållet lite för snyggt.

Nåväl, såg om episoden i onsdags, men denna gång på youtube. Och först då insåg jag hur mycket den faktiskt påverkat alla tmnt-fans världen över. Det var då självdisciplinen sprack ordentligt, och jag fastnade framför internet till klockan ett, vilket inte är så bra när man ska kliva upp halv sex dagen därpå.
Men roligt hade jag.

Men nu till något helt annat:

Hittade en väldigt morbid inspirationskälla idag under joggingturen på elljusspäret. I en tall ca tre-fyra meter från späret så hängde en död skata upp och ner från en gren, en syn som överraskade mig såpass att jag inte hann bli ledsen över dess sorliga öde. Sen poppade en morbid bild upp i mitt huvud:
Tänk er samma döda skata, fast med en odöd blodig man fastbunden i tungan. Det sistnämnda hittade jag in en tmnt serie på DArt som stundtals var både snygg och bra (fast då innehöll den en massa annat som jag inte tyckte om istället, usch!) fast då satt mannen fast i något annat och fågeln levde, eller om den var odöd, jag är inte säker.
Nåväl, det skulle vara en tavla i vilket fall, målad i antingen akryl eller olja. Säkerligen det sistnämnda om jag känner mig själv rätt, akryl är ganska jobbigt att arbeta med. Mörk och dyster ska den hursomhelst vara, och skatan får gärna hänga i ett ensamt träd på en öde död strand eller dylikt.
Jag vet inte, jag verkar vara i lite av en morbid period i mitt skapande, vilket är lustigt eftersom jag inte har en blå period.

Nåväl, nu ska här sovas på riktigt. Marknad på hemort stundar imorgon, och morsan och Ischkabell ska stå där. Förmodligen ska de även kräva mackor från mig till lunch, morr!

Aja, buenos noches!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0