Hassebackpotatis i harskrankarnas kyrkogård

Det var länge sen med hasselbackpotatis faktiskt, men det känns lite väl exlkusivt att göra åt sig själv. Jag undrar om jag kan övertala J om att göra det till min nästa födelsedag eller dylikt.

Nog om det...

Min flytta-ihop-ångest som har verkat av och till sen vi fick lägenheten har äntligen försvunnit helt och hållet. Istället känner jag mig extremt förväntansfull och längtar efter att få packa upp lådor, montera och möblera alla möbler, dra kablar och inreda med alla små söta/snygga/coola/vackra prylar som vi har. Jag längtar efter att få inreda och fatta beslut tillsammans med J och skapa ett gemensamt hem (oj, det var nästan en överväldigande tanke!). En liten gnutta ångest över hur sjutton möblerna från IKEA ska finansieras ligger fortfarande kvar visserligen, men den biten ska jag ta med päronen som ju faktiskt är skyldig mig lite grann.
Sorgen över att behöva flytta från min lägenhet blir visserligen inte mindre utan snarare tvärtom, men det finns en hel del som den kommande flytten kan trösta mig med.

Min mysiga lägenhet, mitt allra första egna bo. Det känns sorgligt att behöva lämna det.

Den underbara pizzerian som vi har här, hur sjutton ska jag hitta en lika bra igen? Jag känner inte till någon i stan som är ens i närheten av de underbara pizzor som jag har avnjutit under min tid här.

Mysiga lilla Ica med den jättetrevliga butikschefen samt den retsamma men också lika trevliga lånhåriga killen? Vi kommer visserligen att ha Kvantum, men det är långt ifrån samma sak. Jag vill nästan ha den där "alla-känner-alla"-känslan på en butik, i alla fall när den är så mysig som här.

Elljusspåret, hur sjutton ska jag bli motiverad att springa utan det? Vid den nya lägenheten finns ett betydligt längre bort men det är lite mer än 1 ½ km kortare än det här ute, och jag vet inte om det är så trevliga att springa i närheten av E12:an, om det är ett trevligt spår alls. Jag ska visserligen inte vara alltför skeptisk innan jag faktiskt har sett det, men troligtvis måste man cykla dit och det höjer inte min motivation att motionera.

Det kommer att bli en hel del depp innan det här är över, men förhoppningsvis väldigt roligt också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0