"Pappa! Pappa! Såg du vad jag gjorde? Räddade en mus!"
"Visst, det var fint, min son, men vad ska vi göra med den stackars ugglan?"
"Åh, den...Den är så elak!"

Det här kan man verkligen kalla materiell lycka på en riktigt hög nivå för det här har jag väntat på i flera år:

WAAAAAAAAAHH!!!

ÄNTLIGEN har de lyckats släppa "Trolltyg i Tomteskogen" på dvd! Äntligen... Jag såg den på Rusta och sa Djonk! Jag tar den!!

Vi hade den inspelad när jag var liten, och oj va vi tittade på den kassetten. Allt som oftast blev det så att när vi inte hade något roligt att göra på helgerna eller kvällarna innan vi skulle sova så blev den nästan på ren automatik att man satte på den. Och ville man titta på den tecknade Narnia som var inspelad precis efteråt så såg man alltid Trolltyg före. Det är kanske inte den film som präglat min barndom mest, men den är i sanning topp fem. Och till skillnad från den tecknade Narnia som jag redan nämnt, och som de bytte ut röstskådespelarna till när den skulle släppas på dvd, så har de behållt det ursprungliga ljuden. Men jag tror i ärlighetens namn inte att de hade kunnat hitta något bättre än:

"Var är fjant?"
"Här mamma!"

Om det var möjligt skulle jag gladeligen vara hög på nostalgi dygnet runt alla årets dagar. Förhoppningsvis skulle man kanske sluta vara så överanalytisk till gränsen till boktavsbarn.

Som i tisdags när jag hamnade bredvid en äldre tjej på bussen. Vanligtvis sitter man stilla i tystnad, känner sig en smula obekväm och hoppas att man är lagom diskret och inte stör. Men den här gången snuddade vi varandra med knäna hela resan. Och jag vet inte varför, men jag tog inte bort knät, och det gjorde inte hon heller.Jag började fundera på om hon kanske inte brydde sig och hade en ganska låg neurotik-nivå, eller om hon helt enkelt tyckte att situationen skulle bli ännu mer obekväm om hon tog bort det. Och själv begrep jag inte varför inte jag tog bort knät, för det hör ju knappast till de normala att sitta knä mot knä med en okänd. Jag funderade på det tills hon skulle gå av, hållplatsen före min. Ungefär då började jag känna mig ganska löjlig som inte hade bättre saker att fundera på.

Tapeterna behöver vi inte fundera mer på för nu är det färdigt. Det enda som är kvar nu är fondväggen samt klickgolvet som ska läggas i hela lägeneheten. Ja, möbelinköpen såklart också, men det räknas inte riktigt.
Lite tråkigt är det för riktigt julfint kan vi inte göra här. Snyft...

Jag hade mer och säga egentligen men skit i det.. Det kan jag ta en annan gång

Ciao!