Sen till jobbet, sen hem igen. Hela den här sommaren har bussen varit sen på vardagarna, både på morgonen och på eftermiddagen, oavsett vilken tid. På morgonen märker man knappt av det förrän man kommer till jobbet och inser att man är ungefär tio minuter sen. Det brukar sällan spela någon roll ända ner på minutrarna vilken tid man anländer, men jag kan inte påstå att det känns bra, trots allt. Och på eftermiddagen blir man bara irriterad på grund av den tröttsamma jobbryggsäcken som man ännu släpar på (jag har då inte lärt mig konsten att släppa av ryggsäcken direkt när jag har slutat, det brukar ske på bussen hem) och som får en att känna sig extremt gnällig. Men å andra sidan ska inte bussen vara 5-11 minuter sen varenda dag och varenda timme. Nu är den det ändå, och det gör mig irriterad. Insändaren om svenskar som världens gnälligaste folk har aldrig känts mer träffande just nu.

Trots all irritation bussarna skapar hos mig för tillfället så kan jag ändå glädjas rejält åt de där små fåniga grejerna. När jag äntligen kom ombord på bussen och satt mig på min traditionella plats längst bak till höger, så såg jag en kvinna gå förbi utanför. Hon hade uppenbarligen nyligen köpt några dvd:er, och hon strålade rejält i hela ansiktet medan hon betraktade sina nyförvärv medan hon gick. Sann materiell lycka när den är som bäst och ärligast, och det gjorde mig glad att det inte bara är jag eller J eller mina nördiga bekantskaper som kan känna så, utan för mig okända människor. Annars är det lite väl lätt hänt att man sitter där i sin nördighet och känner sig ganska ensam.

En till grej som gjorde mig glad var tanken på pelargonior, och känslan av bladen på denna väldoftande växt. Nu pratar jag inte enbart om växtbladen, utan även om blombladen och stammen. Hela jäkla växten känns så underbart mysig och ta på, och utan att jag egentligen märkte att det kom, så började jag sakna den känslan väldigt mycket. Vi ska definitivt ha pelargonior i vår lägenhet, jag och J. Tack och lov att han inte är emot växter, jag hade inte orkat (eller velat snarare) busa för att få min vilja igenom.

Köpte nya färgpennor igår för resten, denna gång från classes barnavdelning (som jag inte kan påstå är så stor). Jag fick 60 pennor i en snygg trälåda för 89:- och med tanke på att det var Sense så tyckte jag att det var överkomligt. Äntligen fick jag göra klart de bilder som bara har fått ligga eftersom jag inte haft någon hudfärgad penna (jag tycker att hudfärg är tillräckligt svårt att blanda med akryl eller olja, med färgpennor är det nästan omöjligt).
De var fantastiska!! Plötsligt kan jag göra de där skuggningarna och färgblandningarna som jag själv vill ha dem istället för att bråka i evigheter med de jag hittills har använt och ändå inte få till ett bra resultat. Och istället för att fundera över om färgpennor är överskattade så tänker jag istället att färgpennor är underskattade, och då har det verkligen blivit rätt. Äntligen har jag lyckats!
Just nu är det bara två saker till som jag vill införskaffa och som skulle knuffa min estetiska skaparvärld i helt rätt riktning eller kanske till och med in i mitt estetiska drömhus, och det är ritbordet från IKEA samt även en multimaskin. Sen kommer det att dröja länge innan huset behöver ommöbleras eller ens renoveras.

Nä, nu ska jag försöka få i mig nånting innan jag ska bada och sen testa TMNT: Tournament Fighter.

Ciao!