Jag borde sannerligen skaffa hem den geniala kokboken "Sveriges Landskapsrätter" med tanke på att den endast kostar mig en premiecheck från ICA (ja, jag sviker cooperationen, jag är uppvuxen på ICA tyvärr)... Vi får välan se...

Det jag egentligen ville kommentera var i huvudsak tre saker;

1. Filmen 9 av Shane Acker, med de animerade trasdockorna, sågs i helgen av mig och J. Personligen hade jag förväntningar som kanske inte var skyhöga med tanke på all kritik jag har läst om den, men det till trots så var jag ändå hyfsat övertygad om att jag skulle gilla den på mitt säregna vis. Diverse olika bekanta på DArt har uttryckligen sagt att "it was one of the best movies I've ever seen!" så jag trodde givetvis på dem.
Dumt av mig.
För ska sanningen fram så gillade jag den inte alls. Storyn var svår och invecklad och fick mig att känna mig som en korv som ska stoppas med så mycket som möjligt utan att få några utvecklande svar, och det stör mig alltid. Sen var det röstskådespelarna... Jag har gillat Elijah Wood en gång i tiden och jag tyckte att han var suverän som Mumble i "Happy Feet", men här blev hans rollfigur dockan 9 en platt karaktär utan vare sig personlighet eller djup, i alla fall inte tillräckligt för att kännas övertygande som figur. Det gjorde mig vansinnigt besviken. Inte heller ed andra skådespelarna lyckades med att ge de andra dockorna det liv och den personlighet de borde ha haft. De enda som kändes något sånär övertygande var tvillingarna, men det kanske berodde främst på att de var stumma.
Det enda som jag tyckte om var animationerna. För i animationsväg så var den ett sant mästerverk! Så gott som varenda bildruta var otroligt vacker att vila ögonen på och det är en stor bedrift i sig! Sen hade de även satt in en karaktär som jag blev tokförtjust i, den så kallade "Cat Beast". En fantastisk skapelse gjord av skelett- och maskindelar som rör sig lika vackert och elegant som en katt på jakt, och underbar att skåda, särskilt om man är bild-nörd som jag.
Jag ser gärna om scenerna med katten, resten kan faktiskt få vara.

2. Jag har tyvärr fastnat i en typisk kreativitetsfälla: jag påbörjar en jäkla massa projekt och får sedan svårt med att slutföra dem.
T ex så har arbetet med min satanisttavla stannat av. Det beror mest på de tekniska bekymmer som den ger mig eftersom jag har urartat till en sådan fruktansvärd perfektionist och vill ha allt precis rätt. Men hur vet man att det blir rätt? Förtivlat satt jag och ville nästan skära sönder tavlan (en tanke som gav mig enormt mycket sorg i hjärtat över att jag ens hade tänkt den) när jag försökte välja ut en lämplig färgskala till den nu när första lagret är färdigt. Det gick åt helvete. I mitt huvud ser jag mestadels röda nyanser men hela tavlan kan ju inte gå i rött. Hur ska man då lyckas få i de andra elementen såsom vatten, jord och luft? Vilken färg passar till luft överhuvudtaget? Man kan ju tycka att det ska vara ljusa färger men min variant av luft är en ilsken demon med blodig hand (bokstavligt talat) så vad gör man?
Jag har även påbörjat min mors beställning på ananastavlorna, 2 stycken, och även det har avstannat. För jag blir extremt osäker på bakgrunden. Jag vet, det är en simpel sak att oroa sig för men jag vägrar göra något som kommer att skära sig med tapeten i trappen där hon kommer att ha dem upphängda.
Jag vet att allt kommer att ordna sig till det bästa så småningom, men just nu känns det en smula motsträvigt.

3. Jag har äntligen kommit fram till vad exakt jag vill syssla med med mitt liv. Jag tror att jag har nämnt tidigare att jag väl ägna mitt liv åt att hjälpa folk på den roliga biten, dvs underhålla dem. För jag tror benhårt på att skratt är den i grunden bästa medicinen någonsin mot det mesta och även om det finns gott om underhållare så mår inte världen sämre av en till. Hur exakt jag vill göra är jag inte säker på, jag tänkte mig mer det hela som en mångsyssla inom det kreativa området. Vilket skulle innebära att jag skulle fortsätta med det jag vill göra; satsa lite extra inom dans, musik och konst. Det är hemskt sorgligt att jag inte kan få användning för min fantastiska förmåga att komma ihåg hela filmer, för när skulle man ha nytta av den förutom i kompiskretsar?
Men jag då? Jag och mitt liv? Hur ska alla dessa drömmar gå ihop med min självkänsla och ge mig pengar för dagen? Det går inte, inte om man är villig att satsa mer än 100 % och ge fan i allt annat, och det vill jag inte. Jag vill engagera mig också. Hjälpa på andra vis. Och det var i helgen som jag kom på det geniala;
Jag ska naturligtvis bli journalist i någon form, men satsa inom den marina delen av Green Peace, dvs hjälpa till med bitar som att rädda hajar, sköldpaddor och andra havslevande djur som är utrotningshotade pga överfiske och för jävliga metoder. Som journalist kan du vara oumbärlig i denna kamp eftersom det är med dina artiklar och upplysningar som du kommer ut till folk och får dem att tänka till.
Detta skulle innebära mycket för mig, och inte bara för min bräckliga självkänsla som är lägre än vanligt just för att jag INTE engagerar mig i något, utan också för att jag kommer att göra något gott för något som jag brinner för. Jag älskar sköldpaddor, verkligen tokälskar, och varje gång jag ser bilder på sköldpaddor som dödats pga människans dumheter så gråter jag uppriktigt sagt floder. Sköldpaddor som blir uppätna av rovdjur tål jag, det är trots allt naturens lag, om så en grym sådan. Men att se hur de har kvävts i fiskenät eller av kringflytande plastförpackningar och soppåsar klarar jag inte av. Bara att skriva den här meningen gjorde mig extremt ledsen (ja, jag är känslig).
Och att vara duktig och återvinna precis alla sopor man har hjälper inte, det krävs något mer. Och vad skulle passa bättre?
Att jag dessutom skulle uppfylla det gamla löftet till min svenskalärare på gymnasiet gör inte saken bätre, tvärtom!
Hur detta ska lösa sig rent praktiskt har jag inte en susning om. Därför ska jag boka tid med en studievägledare för ett ordentligt samtal kring det här, både den praktiska och den ekonomiska biten, samt hur studieplanen för detta kan tänkas se ut. Jag är extremt förväntansfull!
Detta är tyvärr inget jag kan satsa på nu på stört, men om jag får den information som jag behöver om den ekonomiska biten så har jag bestämt mig för att satsa fullt ut när jag och J har flyttat ihop. Och blir det som vi drömmer om, dvs en trevlig trea i lagom storlek och lagom hyra på Umedalen så kommer det att bli underbart! Då kommer nog drömmen om att skaffa barn inte kännas alltför omöjligt heller.

Nu blev det en hel del, så jag ber om ursäkt för mitt dravel. Klockan blev mycket också...

Ska man käka något kanske? Ja, det vore en idé!