Lila är vackrast sa det lilla äppelskruttet

Var går egentligen gränsen för det som klassificeras som normalt? Och nu menar jag inte bara den allmänna uppfattningen om vad som är normalt, utan även det som trots sina bisarra drag kan konstateras som normalt?
Jag är ganska säker på att jag har korsat den gränsen och numera inte har något så kallat "liv".

Men å andra sidan, om jag nu råkar vara lycklig i denna dumdristiga nonsensvärld samtidigt som jag inte har glömt bort världen därute, så kan väl det få vara så?

I mesta fall inte.

Och tydligen ska man inte tokgilla Turtles efter 19 år, utan någonstans på vägen "vuxit upp" och endast se tillbaka med en längtansfylld nostalgi, förbjuden att leva ut annat än under extrema omständigheter.

Jag däremot, slukar gladeligen tv-serien från 2003 med hull och hår. Detta eftersom jag aldrig hade tid att se den när den väl kom till sverige. Jag undrar vem som fattade det korkade beslutet att serien skulle gå 16:00 på Cartoon Network varje eftermiddag, för vilka andra än högstadieungarna och lägre åldrar var hemma då? Jag var sannerligen inte hemma vid den tiden, i varje fall inte dagligen. Och har man ingen video med möjlighet till att programmera in kontinuerliga inspelningar så går det som det går.
Men nu spelar det ingen roll längre.
Jag kan njuta av dessa episoder närhelst jag vill, vilket är en enorm fröjd! Och jag älskar det faktum att Donatello har större roll i denna serie och känns mer välarbetad som karaktär, något som man endast ha fått se i serietidningarna. Det var på tok för lite av honom i filmen "TMNT" från 2007.

Tillbaka till ämnet...

Jag får väl vara hur onormal jag vill då, huvudsaken är väl egentligen att JAG å andra sidan är lycklig och inte orsakar andra lidande med mina nördiga dumheter.

De flesta brukar inte hålla med mig, men de anser också att nördar är tråkiga och livlösa tingestar (vad kan vara mer fel?)

Nej, nu ska jag njuta av några episoder till innan det är dags att kasta sig i säng. En och annan ska nämligen jobba imorgon och måste vara fit for fight!

Cowabunga Dudes and Dudettes!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0