Insåg precis när jag skrev titeln och började gilla den att den kan lätt kopplas till Twilight (filmen alltså), vilket ju var hemskt tråkigt, för jag har ingen lust att ändra den.

Nåväl...

Har nyligen sett Avatar för tredje gången, nu för första gången i 2D. Bara det var en upplevelse i sig, för den är fantastiskt vacker även utan sina tre dimensioner. Den är verkligen underbart vacker, jag totalälskar den. Fast på ett helt annat sätt än jag har älskat andra saker, för det här har inte utvecklats till en fandom. Istället känns det mer som ett konstverk som bör respekteras och avnjutas i största vördnad, en historia som låter dig sugas in tillräckligt för att ge dig en djup insikt i vad som försiggår. En upplevelse som kan vara väldigt trevlig om du som jag råkar ha lite för många fandoms och gärna vill kunna fokusera på en i taget.

Och för säkerligen tusende gången har jag omigen fallit tillbaka i min djupa kärlek för Donatello den nördiga turtlen. Som jag säkert har sagt tidigare så är han orsaken till att jag endast faller för nördiga killar i verkliga livet. Kanske ett fånigt försök att hitta substitut för en kärlek jag har haft ända sedan jag var tre år, men det är sannerligen en omöjlig uppgift. Jag kan komma nära, men aldrig tillräckligt. Det spelar å andra sidan ingen roll, jag är lycklig såhär också. Särskilt med J... Underbara, fina J...

Nej, nu måste jag sova, här har man inte helgledigt minsann!

Gonatt och sov gott