I-landsproblem av mildare art

Internet-frågan hemma har löst sig halvvägs. Jag har fri tillgång till mammas dator för att göra viktiga saker som att betala räkningar, söka efter info till skolarbeten, söka jobb, kolla min mail osv.
Då var det allt det roliga man kan göra vid internet kvar... Det lär tyvärr dröja tills jag flyttar hemifrån, i alla fall som läget ser ut nu.

Men jag ska inte hänga så mycket läpp för det. Bibliotekets datorer finns ju alltid, även om de kan censurera sidor som de kan anses vara olämpliga (vi kan ju faktiskt inte tillåta att vem som helst är inne på sajter där folk lägger upp bilder på pojkar som håller varandra i handen, det är ju faktiskt barnförjudet.... ologiskt för mig men vem sjutton ska man resonera med?)

Skolan är jäkligt billig just nu, hittills har jag inte behövt köpa en enda bok till någon av mina kurser. Jag har lyckats hitta dem på billigare väg. Aah, det är i sådana här tider man känner hur underbart det är att bibliotek faktiskt finns...

Min slashperiod blir nästan bara värre. Vilket på några sätt är bra, bland annat för att genom att teckna fan arts så håller man sig i form med tecknarkunskaperna, utan att behöva oroa sig för att de ska försvinna. Purrrfect!

Grattis för resten min lillasyster Knycklis som fyller 12 år idag! Snyft, ungar växer alldeles för fort (det lär bli min mest använda mening när jag själv får barn...).
Har inte haft råd med något lyxigt, så jag tänkte att jag skulle teckna ett fint kort åt henne och ge bort ett presentkort på en filmkväll med mig. Hon får välja film, jag bjuder henne på biljett och snacks, och hon får en ensamkväll med mig. Hur bra är inte det?
Vilket för resten får mig att tänka på alla därute i vårt avlånga land som ständigt gnäller över vår överkonsumtion och materialism, och på fullaste allvar tycker att man borde slopa allt vad både jul och födelsedagar heter.
Bullshit säger jag, för hur kan minnen vara materialistiska?
Min senaste födelsedagspresent från J är ett bra exempel på det; han spelade en låt för mig, och han spelar sällan gitarr för mig. Inte direkt till mig i alla fall. Han kan spela upp för mig men det är inte samma sak.
Underbar present som jag har placerat i hjärtat och som aldrig kommer att försvinna. Inte ens om han skulle göra det.
Presenter ska komma från hjärtat, antingen i form av kärlek eller som välmening. Vill man ge bort något bara för att kan man ge bort choklad eller annat ätbart som personen ifråga tycker om. Men folk verkar inte resonera på det viset.

Nu har man bara kemin, så ska man hem och städa sen. Jippie!

Eller inte...

För resten så är låten "Dancing in the moonlight" av Thin Lizzy hur mysig som helst. Meesa like!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0