Nu var det ett bra tag sen man skrev något här. Men det är inte det lättaste kan jag tala om när man får en ny dator (ny och ny, den har några år på nacken) och flyttar ner den till sitt eget rum där den står betydligt bättre, för mitt internet försvann i samma veva. Hade bara en trådlös mottagare som man kunde skruva fast bak på datorn. Samma mottagare kan jag inte skruva fast på nydatorn tråkigt nog. Istället har jag fått en usb-variant av J, samt även en installationsskiva till den. Tror ni att jag törs fixa det själv? Svar nej! Och P har oftast inte tid, eller lust för den delen. Särskilt inte nu när han verkar ha problem med precis allt. Själv borde jag tjatat mer, men det vågar jag inte heller. Inte bra, jag kommer inte att få något internet om jag ska fortsätta såhär.

Nåväl, nog med bortförklaringar.

Hur mår du idag? Ja, idag är en fin dag, särskilt som jag har planerat att om en stund ge mig ut i skogen på en liten exkursion. Det är visserligen ett skolarbete, men jag gillar skogen så jag ser det mer som ett nöje.

Sen får man även chans att filosofera en hel del, särskilt om lärande i allmänhet. Och jag börjar fundera över hur det står till med utbildningen i dagens sverige. Hur kommer det sig att jag och många andra var så otroligt skoltrötta att vi sket i skolan totalt? Gjorde vi så mycket annat som var roligare? Säkerligen, men jag kan inte minnas att jag gjorde så mycket roligt när jag var som mest skoltrött. Visst träffade man trevliga vänner så gott som varje dag men, jag kan verkligen inte minnas att vi gjorde något roligt. Jag hade roligt när jag tecknade eller läste serier till musik. Det minns jag däremot.

Nu spårade jag ur en aning här känner jag, men jag är lite ringrostig.

Nåväl, nu studerar man glatt på komvux. Och plötsligt är läxor roligt! Lära sig saker är roligt överhuvudtaget. Och plötsligt slår det mig att jag borde ha läst något annat på gymnasiet om jag hade fått titta in i framtiden. Visserligen gick jag rätt sorts linje egentligen, men då kommer vi till en viktig punkt inom skolan som det tyvärr går allt sämre med; Lärarkåren. Jag kan inte påstå att jag hade några bra lärare inom mina huvudämnen som var bildämnen. Tyvärr, men nu närjag studerar vid komvux märker jag att en bra lärare gör ofantligt stor skillnad.
Ta kemi till exempel. Det har man ju läst i högstadiet och i viss mån gymnasiet. Men det är inte många som kommer ihåg vad man lärde sig om atomer och reaktioner, eller ens förstod det. Istället pluggade man in en massa formler och sen var man godkänd. Nu läser jag naturkunskap B där vår första delkurs är kemi. Och jag blir ständigt förvånad över att jag faktiskt förstår nu! Nu förstår jag plötsligt allt med atomer och reaktioner, jonföreningar och strukturformler. Jag kan det! Och det är definitivt inte för att jag har blivit smartare, för så stor skillnad från högstadiet är det inte. Nej, istället har jag en underbar lärarinna som förklarar allt på en nogrannt och pedagogiskt sätt och som är noga med att verkligen alla ska förstå vad hon pratar om.

Jag hade en fiffig slutkläm när jag började skriva det här inlägget men nu har jag glömt var det var. Och jag lär nog inte komma ihåg det heller, för den sortens komihåg är inte min starka sida. Så ni får nöja er med vteskapen att jag lär mig mycket, och för första gången faktiskt förstår det också. Det känns bara synd att man inte upplevde dessa underbara känslor på högstadiet eller gymnasiet, för det var ju då man behövde det.