För två timmar sedan när jag körde bil in till skolan satt jag och tänkte på musik. Jag hade lyssnat på ett litet urval av låtar från Rob Zombies skiva The Sinister Urge och satt väl och sjäng med, medan jag tänkte "fan vilken bra skiva". Sen ångrade jag ganska snabbt att jag hade tänkt den tanken. För plötsligt blev jag inte säker på om det var själva skivan som var bra eller om det var några låtar FRÅN skivan som var bra. Och om de överhuvudtaget var bra eller om det bara var jag som gjorde dem bra i mitt huvud eftersom jag gillar dem. Så försökte jag omigen föra en diskussion med mig själv om ämnet men det gav jag upp ganska snart eftersom jag inte kom någonvart. Till slut satte jag på "You can call me Al" av Paul Simon och blev så glad att jag glömde bort diskussionen helt. Den kom tillbaka när jag parkerade bilen och jag tänkte medan jag fixade en parkeringsbiljett:

- "Okej, hädanefter ska jag aldrig mer diskutera vilken typ av musik som är bra eller dålig, vare sig med mig själv eller andra"

Sen under biologin satt jag och tänkte på det beslutet. Först kändes det väldigt bra ska jag erkänna, för tänk vilka konflikter man kan undvika! Men sedan mindes jag den där gången när jag var med Mr Galen på stan och träffade en av hans bekanta som släpade med sig ett gäng kompisar, alla i 14-15 års åldern. De började diskutera musik (man förstod ganska snabbt att de var emos allihopa) och sa bland annat att Metallica var first-wave-emo (vilket upprörde J ganska så rejält och gjorde mig förtvivlad). Och då började jag undra hur man annars ska lära sig något om musik om man inte diskuterar? Behöver man lära sig allt?

Personligen blir jag mest förvirrad när sådana här diskussioner sker och då man dessutom inte har koll på olika genres (jag vet dock med 100 % säkerhet att Metallica är trash-metal och inte emo) hänger man med ännu mindre.

Men jag tar nog tillbaka beslutet tillsvidare, för jag är inte säker på om det är ett bra beslut. Det krävs nog mer filosofering och sittande på stubben (det sistnämnda stal jag från min svenskalärare på gymnasiet som var en riktig Fredrik Lindström nörd som gärna ville att man hade filosofiska tankar med i sitt korrekta språk).

Eller så är musik ett alltför stort ämne...