Jag drömde något helt underbart inatt! Det var synd bara att jag blev väckt av pojken som alltid vaknar före mig och som oftast blir uttråkad och väcker upp mig.

Nåja, den började inte bra min dröm.
Det första som hände, eller som jag minns åtminstone, var att jag körde bil. Jag tror att trollsländan och min lillasyster var med, samt även drömtjejen Nicko från högstadiet.. Jag körde i vår vita Nissan Bluebird och märkte att tanken var nästan tom. I verkligheten tankade jag den igårkväll, och det verkade jag minnas i drömmen. Helt plötsligt var bensinmätaren på full igen, och jag krävde systeryster på 500 kronor, det var vad tankningen gick på i verkligheten. Hon blev jättesur förstås och tyckte att jag förtjänade inga pengar med tanke på hur mycket jag har lånat bilen.
Just då passerade vi en pub där hennes pojkvän stod med några fordonare, så jag dumpade av henne där och sa till henne att ta sig hem bäst hon ville.

Färden fortsatte. Vi kom till en stad som på många sätt liknade Övik, men ändå inte på drömmars vis. Jag parkerade bilen och vi gick ut. Hela stadsmiljön påminde om något på 50-talet, trånga gränder, trähus i gammalmodig arkitektur och inte många bilar ute. Däremot satt det alkisar överallt, en del kände man igen från torget hemma och vasaplan i stan, fast vad de gjorde i Övik vet jag inte. Plötsligt hittade trollsländan en dörr med ett plakat på. Bokstäverna på plakatet var oläsliga, det såg nästan ut som att någon hade först skrivit med gotisk kalligrafi och sedan smetat vatten på och låtit det rinna och bilda persiska bokstäver.
Nåja, vi blev naturligtvis nyfikna och gick in i byggnaden. Den var vit och enormt stor, om den inte hade stått i en gränd hade jag nog gissat på att det var muséet i Övik vi hade gått in i.
Först såg vi inget annat än stora trappor som inte verkade leda någonstans, men Nicko struntade blanka katten i det och gav sig av skuttandes upåt i en av trapporna. Jag och trollsländan följde efter, trollsländan började sjunga på hennes egen låt Butterflies, vet inte riktigt varför.
Plötsligt hamnade vi på ett våningsplan som på många sätt påminde om en galleria med jättemånga butiker, fast i jätteformat och med mer öppna ytor istället för glasväggar. Det var då det började bli underbart. Trollsländan hittade en massa fina gotiska klänningar i olika färger som hon började klä sig i, hon var så underbart vacker. Nicko däremot hade hittat ett annat rum, och dit ropade hon i mig. Rummet var enormt med ett otroligt nergånget golv, det svajade och kändes extremt ojämnt att gå på. Men det var inte golvet som var grejen. På väggarna hängde enorma målningar av Salvador Dali.
Nu är inte jag något stor beundrare av just Dali och hans konst, men det här synen av alla tavlor gjorde mig hänförd och gråtfärdig. Jag kunde inte sluta titta, det var mycket kända verk som hängde där men även en hel del som jag aldrig har sett förut. Inte i verkligheten i alla fall.
Nicko blev synbart irriterad dock, hon har aldrig gillat konst (jag vet väl inte så mycket om henne nu, jag känner enbart till hennes dåtida jag). Istället gjorde hon trollsländan sällskap bland de gotiska klänningarna.
Själv stod jag kvar och stirrade på alla tavlor i rummet. En fann jag särskilt intressant och skulle just gå fram för att titta närmre på den då jag ble väckt. Nu minns jag inte hur tavlorna såg ut, allra minst den som fångade mitt intresse så starkt.

Men det var underbart hursomhelst.