Kvällen ser jag fram emot med stor glädje och noll ironi. Ikväll ska jag nämligen helt traditionsenligt se "The Nightmare Before Christmas" med Lou. Visserligen har jag redan sett den i år men det är en speciell känsla att se den med just Lou. Kanske för att med henne kan jag leva ut mina reaktioner ordentligt under hela filmen. Hon blir inte sur över att jag sjunger med i texterna, skrattar överförtjust åt alla skämt eller piper fjolligt förälskat åt Jack Skellington, för hon gör exakt samma sak.
Man borde se till att skaffa sig sådana vänner och kämpa som en dåre för att behålla dem till varje pris. Det är kanske bristen på sådana vänner som gör att många vuxna är sura och bittra eller rent av ledsna över sin tillvaro?

Annars har jag lust och dansa, för jag har äntligen funnit igen den där låten jag hörde i Övik på örnexpot och som jag tänkte "men jösses vilken rolig låt att dansa till!"
Den heter "Low" av, tror jag, FloRida. Jag hittade igen den på Youtube och bad J att ladda ner den åt mig. För efter att ha lyssnat på den insåg jag att den bara dög till just dans. Som låt att lyssna på var den faktiskt ganska dålig. Fast varför skulle man inte ha musik bara för att den är dålig? Kan man dansa till den duger det också.