Rävöron åter skymtade bland träden

En gång i tiden var jag en mycket ensam och ledsen liten flicka. Jag hade visserligen familj men de fattade ju ingenting av det mognadsstadium jag vid tillfället befann mig i, och så kallade bästisar hade jag inte heller. Jag ska inte säga att mina vänner vid den tiden inte dög, för det gjorde de. Men någonting fattades.
En själsfrände. En tvillingsjäl.
Många tror inte på att det finns någon som är perfekt menad för en, och det tror jag inte heller. Det är å andra sidan oftast just "livskamrater" som folk tänker på när de menar tvillingsjäl, men det tror däremot inte jag. Livskamrat för mig är helt enkelt någon som man kan vara tillsammans med hela livet, och de behöver inte finnas i ett enda exemplar. Visserligen har jag inte själv så pass mycket erfarenhet i ämnet och känner mig inte alltför säker men J är jag däremot säker på och tror på att vi kan hålla ihop hela livet. Min livskamrat med andra ord.
Tvillingsjälar däremot, är någon som matchar dig perfekt. Någon som du skulle kunna vara syskon med i så pass grad att man skulle kunna kalla er för tvillingar (hallå, varifrån tror ni att namnet kommer?).

Just då var det nog en tvillingsjäl som jag behövde, hur olyckligt kär och hur mycket jag än längtade efter kärlek. Och det fick jag som genom en ren slump. Och min tvillingsjäl bestod i en mycket vacker och klok rävpojke. Han var den som matchade mig såpass mycket att om vi bara hade varit mer lika varandra så hade vi nog kunnat vara syskon. Men är man född med olika föräldrar så blir det aldrig biologiskt möjligt, tyvärr. Inte heller för oss. Men det spelade mindre roll.

Det finns faktiskt en serie som innehåller detta; Elfquest. Mycket vackert tecknad och med en vacker historia.
Nåväl, den handlar huvudsakligen om alver. Dessa alver skiljer sig dock en hel del från de alver man har sett förut, t ex Sagan om Ringen, och serien går betydligt djupare i hur dessa alver fungerar. En mycket viktig faktor är deras så kallade "själskontakt" (det är i alla fall det ord man använde sig av i översättningen, i den ursprungliga engelska versionen använder de ordet "recognition").
Denna själskontakt går ut på att två alver, oftast av motsatta kön, kommer varandra så nära att de får veta varandras själanamn. Denna information är både djup och hemlig och stannar mellan de olika parterna, och leder oftast till befruktning på något udda sätt.
Men det skedde faktiskt mellan två män, Cutter och Skywise. Nej, det blev inget romatiskt homosexuellt drama men däremot ett mycket vackert brödraskap. Just efteråt säger männen följande:
-"Our souls are bounded, we're...we're..."
-"Don't try. There's no name for you and me. Unless it's brothers"
-"Yes"
-"Brothers in all but blood"
Och så druknkar man i ett hav av rosa gullighet som belamrar ens huvud! Nä, det är säkerligen bara jag. Men jag råkar vara exremt lättrörd.

Man kan väl säga att någon slags själskontakt uppstod mellan mig och Rävpojken. Inga hemliga själanamn delades visserligen ut men någon form av andlighet uppstod. Eller så förstärktes det sjätte sinnet för just den ena partern, för vi visste så gott som alltid vilket humör den andre var på, även på avstånd.

Lång tid gick, och jag fann så småningom min livskamrat. Rävpojken fanns dock kvar som tvillingsjäl, för trots allt är det en oersättlig plats. Men rävpojken ville tänka på sin framtid, och även han hitta sig en livskamrat. Så han flyttade. Långt långt borta. Och jag grät. Grät för att jag var så självisk och tog honoom för givet, som om han alltid skulle finnas precis där jag lämnade honom. Grät för att jag skulle sakna honom otroligt mycket.
Man kan inte gråta hur länge som helst, och det gjorde jag inte heller. Jag visste ju trots allt att han inte skulle försvinna förevigt. Och en tvillingsjäl blir man inte av med om inte döden hinner ikapp en.

Nu, efter långt gången tid, han har äntligen kommit upp. Och jag hade saknat honom mer än jag trodde. Att man kunde bli så glad över att se någon som man inte har träffat eller hört av på mer än ett halvår. Men varför skulle jag inte vara det? Han är trots allt min oersättliga rävpojke. Min tvillingbror i allt utom blod.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0