Att vara naiv är för många ett väldigt jobbigt problem. Många blir utnyttjade på grund av deras naivitet eller går på i stort sett vad som helst, och blir därmed ett lätt byte för lurendrejare och snikna skurkar.
Men det kan även vara en flykt från en verklighet man gärna vill ta en paus ifrån, en betryggande känsla om att just nu är det i alla fall bra, och det finns inga problem. Man vill gärna tro att alla människor har något gott i sig och vill sin medmänniska väl.

En naiv människa kan därför bli oerhört chockerad och förtvivlad när det ständigt bevisas motsatsen, och då kanske vi bara talar om tv-nyheter eller nyhetstidningar. Att ständigt få ett slag på käften av sanningen som rosenrasande skriker "Du har så otroligt fel! Världen är hård och grym och det är bara att acceptera och ta sig igenom".
Den naiva människan gråter och skriker av ilska och förfäran, och vägrar oftast att tro på det. För hur skulle en naiv liten människa klara sig i en värld av ondska, om hon verkligen trodde på den?

Något som den naiva människan gärna undviker är konflikter. Och då talar vi inte om vardagens konflikter som sker lite nu och då när människor står på varsin sida och vill komma överens respektive övertyga den andre partern, utan konflikter grundade på fördomar, hat och rädsla för det okända.
Den naiva människan vill gärna kunna gå på stan eller längs en vanlig cykel- och gångbana utan att oroa sig för att bli attackerad, och undviker gärna att tänka på det. Därför är paranoia inte alltför vanligt, i varje fall inte som medvetet handlande, hos de naiva.
Att sen få höra om folk som faktiskt blivit kränkta, hotade, slagna och till och med dödade på stan, av en så simpel och löjlig anledning som att det var fel färg på mössan eller fel fotbollslag man hejade på, skrämmer. Inte bara naiva, men de drabbas hårdast. För de vill inte tro det, de vill inte drabbas. De vill tro att alla människor är snälla och rara och medmänskliga.
Så när alla andra beväpnar sig med knivar och pistoler i fickorna, låtsas de naiva som ingenting.
För att skydda sig själva.
De vill inte vara rädda, ledsna och förtvivlade, de vill vara trygga.
Trygga och säkra i en värld av rädsla och osäkerhet.

Jag önskar att jag så naiv, istället för att vara äckligt medveten om allting som sker och känna en obehaglig rädsla med sting av paranoia var gång man går på stan.
Jag tror att jag avskyr städer...