Jag tror att det är okej att vara lite vimsig och efter ibland, men just den här gången blev det bara pinsamt.

För sisådär 1 ½ år sedan köpte jag en hög med skivor från Ginza, skivor som jag hade suktat länge efter och som jag inte hade haft råd att köpa innan. Jag är inte helt säker på vad det var för skivor exakt men tre av dem var "The Essential" - The Clash, "Generator" - Bad Religion och "The Gray Race" - även det Bad Religion. Den förstnämnda lyssnade jag på med en gång tillsammans med de onämnda skivorna, medan BR skivorna hamnade i hyllan för att lyssnas på sen.

Det blev inget lyssna på sen.

Nu först, förra onsdagen, hittade jag "The Gray Race" i hyllan, och konstaterade skamset att jag inte hade hört den ännu. Så jag bestämde mig för att lyssna igenom den.

Redan efter en snabb genomlyssning kunde jag konstatera att skivan var en av deras bästa, trots sin Mr. Brett frånvaro. Jag hamnade i en Bad Religion period och befinner mig fortfarande i den. Och förutom "The Gray Race" har jag lyssnat igenom alla mina andra skivor, "How could hell be any worse", "Generator", "Against the Grain", "No Control", "Recipe for Hate", "Stranger Than Fiction", "The Process of Belief", "The Empire Strikes First" samt även samlingsalbumet "All Ages". Och trots att de fortfarande förknippas med D (dock i betydligt mindre omfattning), så kan jag ändå fortfarande konstatera att de är bäst. Okej, en av de bästa (Pink Floyd och Euskefeurat är också bäst faktiskt). Därför känns det lite pinsamt att skivorna TGR och G fanns i min hylla under 1 ½ års tid utan att jag lyssnade på dem. Eller lyssnade på BR överhuvudtaget.

Nåväl, jag lyssnar på dem nu i alla fall. Det är ett plus.

Dessutom förstår jag låtarna så mycket bättre nu, och det är inte bara för att min engelska har blivit bättre.

Forging little plays of decemption and pain
As we watch our foundations crumble away
Staggering like birds against a hurricane
And trying all the while to stay out of each others way