Titeln anspelar på hur enskilda delar i ansiktet kan må när man har gråtit häftigt nonstop i ca 4 timmar. Visserligen är det vetenskapligt bevisat att det är bra för kroppen att man får gråta ut, och visst kan alla vana gråtare (vilket borde vara alla människor på jorden) hålla med om att det känns bättre efteråt, men det gäller väl knappast när tårarna inte riktigt tar slut? Hur pass bra rent fysiskt är det att gråta och gråta och gråta tills man nästan spyr?
Tårar består till stor del av vätska (nähä?) och är något som kroppen utsöndrar som en reaktion på något som blir överväldigande, vilket är nästan exakt samma beskrivning på ångest skrämmande nog. Gråter man tillräckligt mycket så blir kroppen lugn och stabil igen men tar det aldrig slut så fortsätter tårkanalerna att utsöndra vätska, vilket till slut leder till lätt vätskebrist och huvudvärk. Äter man dessutom dåligt pga all sorg (man gråter ju knappast så länge av glädje) så blir effekten värre, med kraftigare huvudvärk, trötthet och nedsatt engagemang.
Russinögon ser inte så fräscht ut kan jag säga. Och snuva är aldrig en trevlig upplevelse, speciellt inte när ens bihålor är så gott som allergiska mot nässpray.

Tur att man har mamma. Och stor tur att man har J. Fina underbara pojke, han vet verkligen hur man ska blir på bättre humör.