Jag sitter och surfar runt lite på apberget, något jag brukar göra när jag har tråkigt. Under de fem minuter jag är inloggad hinner jag upptäcka att ännu en av mina bekanta har skaffat sig en blogg.
"Jahapp", tänker jag, "så nu är ännu en av mina bekanta med i strömmen"
Men sen slog det mig att det skulle väl inte skada med en egen blogg. Jag menar, ingen lär ju läsa om jag inte gör reklam för min blogg eller blir jättekänd så att alla får information om att min blogg existerar.
Hittar lätt blogg sidan på Google, men kan inte skapa en användare. Mitt vanliga användarnamn, Tarashima, är taget och det finns redan en användare med min email adress.
"Men vad i...?" tänkte jag lite irriterat och förvånat. "Min email finns väl inte i TVÅ upplagor?"
Nej det gjorde det inte, jag hade däremot redan en blogg. Och när jag väl loggade in på min gamla blogg, som jag förövrigt inte alls kom ihåg då, så upptäckte jag att jag hade skrivit ett inlägg om varför jag hade skaffat mig en blogg i just den stunden. Det stämmer visserligen inte längre men förädringens vindar kommer och går; man vet aldrig.

Glömskhet brukar vara ett tecken på att man har blivit gammal. Och med tanke på att jag redan stickar och ojar mig över dagens ungdom så får jag väl helt enkelt klassificera mig som pensionär. Då är det väl bara rynkorna som fattas.