Om det är något som kan göra en kvinna på riktigt dåligt humör så är det mulliga mansgrisar med sin överlägsna och bortskämda attityd. Hur de hemska männen kan sitta och vilja bli serverade på silverfat medan de stackars kvinnorna och diverse icke-mansgrisar blir lidande. Hur de kan vara så överlägsna med både kunnande och göranden trots att de knappt kan någonting eller gör någonting, och hur de kvinnor och icke-mansgrisar ständigt får det bekräftat att de inte duger, vet eller kan någonting, och att de knappast skulle klara sig utan mansgrisen.
Till exempel:
En man kör bil och har med sig både fru och dotter när bilen plötsligt stannar. Självklart skickas fru och dotter ut för att titta på saken medan mannen sitter i bilen, hummar lite och läser tidningen. Efter ett tag blir han less och lutar sig ut genom rutan och gastar åt kvinnorna att de får allt skynda sig om de ska komma iväg någongång och att det ska väl fanimig inte ta så lång tid att lista ut vad som är fel, för det är ju bara att titta. När då till slut problemet är åtgärdat säger mannen överlägset:
-"Hur skulle det gå om ni inte hade mig?"
En kvinna med skinn på näsan skulle säga irriterat och stött att någon skillnad skulle det knappast bli men betydligt fler kvinnor tiger, och låter saken vara.  För inte är väl det så mycket att bråka om?
Men faktum är att det är mansgrisarnas fel att det finns feminister idag. Arga kvinnor som är less på att mannen ska vara främst och den som ska serveras och få det bästa av det bästa. Att mannens begär alltid ska komma i första hand och hur kvinnans behov och begär alltid ska vara av lägsta prioritet, både från mannens och kvinnans sida.  Och hur kvinnan aldrig får sätta sig upp mot mannen och säga att han har fel för det har ju aldrig.
Kvinnor har aldrig varit slavar åt männen i det sammanhanget, vare sig nu eller då. Och de har aldrig varit dummare än sina män för den delen. I många fall kan kvinnorna faktiskt vara både smartare och kunnigare än sina män. Och de har minsann också begär, begär som också ska få komma fram. Det är så ett förhållande är tänkt att fungera, man ska gå halva vägen var, respektera varandra och ständigt kunna sätta sin älskade och dennes behov och begär i första hand.
Tyvärr kan det gå så fruktansvärt fel, och det kan det faktiskt göra åt båda hållen. Vad en kvinna med mansgrisbeteende kallas har jag ingen aning om men det är å andra sidan just beteendet jag pratar om, något som finns i betydligt fler män än kvinnor. Vilket är extremt beklagligt för det är ju trots allt tänkt att män och kvinnor ska kunna fungera ihop för vår arts fortlevnad. Homosexualitet i all ära men det krävs fortfarande bitar från en man och en kvinna för att kunna skapa nytt liv. Och konstigt nog är det just mansgrisar som får flest tjejer, hur det nu kommer sig.
I en jämförelse på nätet jämförde dom just det här. De liknade det vid en anställningsintervju, där arbetsgivaren sa till den ansökande att han var precis den person de behövde, snäll, trevlig, förstående och omtänksam, men tyvärr skulle de inte välja honom. Istället skulle de välja någon som var raka motsatsen i både beteende och kvalifikationer, och de skulle ständigt gnälla om hur otroligt dålig han var som arbetare. Men de skulle inte anställa den bättre killen för det utan skulle ha honom som riktmärke för deras kommande anställda och det skulle han väl vara tacksam över?
Hur kommer det sig att just mansgrisarna och deras beteende är det som slår igenom? Hur kommer det sig att kvinnor som trots allt säger att de vill ha en man som förstår dem och kan sätta dem främst, ändå stannar hos deras hemska män? Och hur kommer det sig att kvinnor, som vuxit upp i ett orättvist hushåll där männens behov alltid kom först, tillåter att deras män lär ut det beteendet hos deras söner? För det kan väl trots allt inte vara kärlek till 100 % som får dem att bete sig såhär?
Vi får helt enkelt följa Magnus Härenstams uppmaning:

"Här kommer mitt säkraste tips, och det är att ska man bli nåt så bör man ha slips"

Kvinnor, bögar, icke-mansgrisar: Dra åt svångremmen och slut er i leden! Det är inte mannen det är fel på, det är mansgrisarna!

Tack och lov att inte J är en mansgris!

Och du för resten, jag är inte feminist ^_~