En resa bakåt och framåt

Gamla huskurer är något den moderna människan är mycket skeptisk till, säkerligen för att en del av dem låter helt vansinniga. För låter det som ett normalt förslag att bota ett ömt och igenproppat öra genom att stoppa in en vitlöksklyfta i det? Kanske inte.
Vad den moderna människan ofta glömmer är att bakom alla dessa huskurer, eller åtminsone de flesta, ligger en liten sanning bakom år av erfarenheter. Dåtidens människor kanske inte kunde tänka vetenskapligt som idag men de kunde åtminstone konstatera att något var bra eller dåligt för dem. Och om något var bra för otroligt många människor genom årens gång så blev det också konstaterat som bra för alla, dvs självklart bra.
Vitlök har ju länge ansetts som en lök utöver det vanliga. Den gör en mer motståndskraftig mot sjukdomar som förkylning, den skrämmer bort vampyrer och har dessutom inte den tårframkallande egenskapen som andra matlökar har. Kort sagt, vitlök är bra till mycket. Det visste även dåtidens människor.
Så varför skulle den inte funka mot ett ont öra?

Jag var på konsert nu i torsdags och redan i inträdeskön varnade de oss köande för att musiken kunde vara riktigt hög. Samtidigt gjorde de reklam för engångsöronproppar som de sålde tillsammans med inträdet.
Redan tidigare hade jag fått ett par öronproppar som enbart hade hamnat i min väska, under vilka omständigheter det var minns jag inte, och tänkte glatt att nu skulle jag spara in både öron och pengar.
Nu råkar det vara så att mina öron hör till de känsligaste och de är inte speciellt förtjusta i att man stoppar in öronproppar där, iaf inte engångsmodeller av skumgummi.
Dagen efter konserten hade jag ett mycket ömt och igenproppat öra som jag knappt kunde röra eller höra med, vilket får mig att tvivla på om mina öron verkligen besparades något under konserten.
Under lördagen blev det ännu värre och nu idag var mitt öra så ömt att det började dunka av smärta var gång någon skrek för högt hemma.
Det var då gamla huskurer kom in i bilden. Min mor föreslog att jag skulle stoppa in en skalad vitlöksklyfta i örat. Jag rynkade på näsan förstås, jag är inte mer än modern tyvärr, men gjorde som hon sagt. Att gå runt med en vitlöksklyfta i örat är en mycket skum känsla, och inte ser det särskilt klokt ut. Men är man desperat så är man. Och faktum är att denna kur fungerar, konstigt nog. Nu är mitt öra inte alls lika täppt och ömt längre och jag luktar gott av vitlök från örat.
Så nu fick termen "visa respekt för de äldre" en ny inebörd ^_~


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0