Jag nämnde som hastigast i mitt förra inlägg att födelsedagar är bland de mest heliga och glädjeskapande för mig. Därför vaknade jag med en orosklump i magen, och det enda som cirkulerade i mitt huvud var:

"Jag hoppas att Chibis födelsedag blir så bra som hon vill ha den"

Den började bra på morgonen i alla fall. I vanliga hittar alltid P-Päron något att bråka och skrika över, för att sedan avsluta med meningen "det är inte lönt, det är aldrig någon som lyssnar". Men inte idag, turligt nog.
Chibi hade dessutom fått lov att vara ledig för att kunna vara Frost-vakt när nu M-Päron skulle på kurser hela dagen.

Nu har jag stått och bakat ända tills nu och är ännu inte färdig. Choklad-crossianter och aprikos- och chokladbröd har jag hunnit med, sen ska jag även göra en jordgubbsrulle samt något annat, men det där "annat" har jag inte listat ut ännu vad det skulle kunna tänkas vara.
Man känner sig ganska duktig när man bakar mycket och det blir ett kanonbra resultat av alltihopa. Särskilt när man aldrig provat på att baka det tidigare, jag personligen är mer en sockerkaks- och smulpajsbagare. Fast det håller inte päronen med om.

Grattis på födelsedagen Chibi! Jag hoppas att fortsättningen blir lika fin, glad och bra som nu innan.

Nu önskar jag bara att man personligen mådde lite bättre och slapp tänka för mycket. Så går det när man har för mycket kunskap och delaktighet och dessutom är naiv och snäll. Fast jag har ingen större lust att tänka motsatsen så enda lösningen är väl att stå ut och faktiskt leva med det. Det borde ju inte vara så svårt?