Unken munk i yrans sotsvarta nässelbo

Just idag borde jag verkligen ha varit duktig och anstränga mig med viktiga saker. Disken är inte ens omhändertagen idag.

Men jag orkar verkligen inte.

Min sömn har varit totalt förstörd i nästan två veckor nu, det har varit för varmt, katterna har väsnats, fläkten har väsnats, jag har drömt obehagligt eller jobbigt, osv. De senaste två dagarna har jag dessutom blivit väckt av nån idiot som vill ha med mig i en marknadsundersökning från något bolag som jag aldrig orkar lägga på minnet. I morse var jag alltför uppretad och svarade ilsket att de fick ge fan i att störa folk med sina idiotiska frågor som inte intresserar mig ett dugg eller bidrar det minsta lilla med världsfreden. Hen la på luren i örat på mig, och det var nog lika bra det. Karman slog dock tillbaka och gjorde det omöjligt för mig att somna om, så lite fick man själv skämmas.
Den dåliga sömnen börjar dock skänka mig ett hemskt trött beteende som inte alls uppskattas av min närmaste omgivning. Jag är sur och lättirriterad så gott som hela tiden, jag orkar inte med så mycket nöje, mina jobb går visserligen inte åt helvete men det är svårt att behålla fokus en alltför lång stund. Och jag vill inte dricka mer än fyra koppar kaffe om dagen.

Katterna och fläkten kan jag stänga av, likaså mobilen, men hur bär man sig åt att styra drömmarna till att gå åt ett trevligare håll? Gärna så att de ter sig som sådana man aldrig kommer ihåg men som ger en djup och härlig sömn i alla fall?
Jag vet inte...

Likmask i tvångströja under våldsam sältortyr

Jag trodde gubevars att sånt här skulle vara lättare men det verkar vara stört omöjligt. Jag har inte ens mage att skämmas.

Så jag ska bekänna en sak för er:
S har växt för mig. Lite för mycket. När det började någongång i våras blev jag lite halv melankolisk och trodde att det skulle röra sig om en slags förälskelse, sådär lite halvjobbig i vårens tid. Det var det tack och lov inte, men något betydligt värre har jag upptäckt nu efter en tid.

Åtrå.

Och redan här kan jag bekänna att det är allra första gången som det händer för mig med en kille (det har hänt en enda gång förut men det var en tjej).
Jag har dessutom redan befunnit mig i ungefär den här sitsen förut men när jag tänker tillbaka och läser gamla dagboksanteckningar (gud vilken ångest man kan få av det ibland!) så inser jag att då handlade det om en förälskelse.
Däremot så pratade vi två aldrig om det, vilket jag tyckte var väldigt dumt. Så nu tänkte jag bota den skadan och prata med honom själv.

Det var en ännu dummare idé.

Vad som sen hände var att vi hamnade i en situation där vi har väldigt svårt att umgås ensamma utan att ta upp ämnet i fråga, och alla tänkbara utgångar som skulle kunna komma av det. Inte nog med det, vi är dessutom båda två uppenbara offer för vår egen dåliga självdisciplin och närmar oss hela tiden varandra utan att något händer. För inget får ju hända.
Och för någon utsocknes skulle det heller inte se särskilt märkvärdigt ut; jag låter mina ben vila mot hans när vi sitter och tittar på film ensamma (hur många gånger har vi inte dragit "vill du kolla film nångång?" på hälften skämt hälften allvar för varandra?), jag kliar honom lite i nacken, han försöker kittla mig men misslyckas radikalt (jag är inte kittlig nämligen), han lutar sig på min arm, vi stöter gärna in litegrann i varandra osv.

Men det river upp i mig. Gör mig alldeles galen av känslor som är oerhört svåra att hantera.
Och gör mig dessutom ganska så riktigt grönjävla förbannad. För jag är oerhört öppen med ALLT. Otrohet för mig går inte vid handling, utan vid lögn, och det är J väl medveten om. Det gör mig väldigt avslappnad och så gott som fullständigt oförmögen att känna svartsjuka.
Jag misstänker skarpt att ingen kille är kapabel till något sådant och då är det kört i vilket fall.
Är det då mer troligt att tjejer är mer otrogna är killar? Vi är bara så fantastiskt bra på att dölja det?

Det känns för jävligt det här. Jag är fast i ett underbart förhållande men längtar så efter mer erfarenhet som jag vet att jag aldrig kommer att få, och i min vänskapskrets smyger det omkring en grekisk (okej, italiensk) gud som har gett mig världens egoboost men som jag aldrig kan få ens en bit av.
 
Någonstans sitter en för jävlig gud eller demon och tänker att hon (dvs jag) ska endast få smulor av livet.
 
Så kakan är en lögn alltså...
 
Ja, nu vet ni hur jag mår, hur mår ni idag?

Underfundighet i majoritetens kaviartub

Jag kom på att min nördiga blogg har överskridit antalet inlägg för en vecka sedan jämfört med denna, och då har jag bara skrivit på den i 8 månader. Till skillnad från denna som jag har haft i åtskilliga år. Det kanske säger en del om mig och mitt bloggande...

Däremot har jag bittert konstaterat att även om jag är gladare och allmänt bättre än för bara ett halvår sedan ens, så har jag det bra mycket jobbigare ändå.

Jävla hormoner... jävla endorfiner... jävla sommar...

Förnimmelse i akrylburkens misch-masch

Känns som att jag har befunnit mig här förut, vilket jag nog också har utan att för den skull uppleva det på samma sätt. Erfarenheter rikare och vad det nu heter.

Och som vanligt är det bara jag och mitt huvud, som brukligt är. Jag kan inte påstå att det är en dålig sak att tänka så mycket som jag gör (för tro mig när jag säger att jag tänker mer än vad standard är!) men just nu ger det mig en förfärlig huvudvärk som inte går att göra något åt. Dessutom är det lite för varmt idag.

Så vad finns det då för bot? Det enda jag känner till är skrivande av lyrik men någonstans i bakhuvudet känns det som att man borde ha "vuxit ifrån" sådan sysselsättning, i alla fall i det ändamålet.

Ja, jag talar i tungor, också som brukligt är, men jag är inte så bra på att prata.

Önskar bara att livet inte var så överdrivet komplicerat ibland...

Svettregn bland lingonben visar rumpan bland sviskonen

Och efter världens längsta uppehåll lever jag igen. Fantastiskt!

Har egentligen för mycket att uppdatera med nu men jag är snäll och försöker hålla det kort:

Komvux
Gick över all förväntan riktigt bra, godkänt i matten och MVG i resterande fyra kurser. Känner man sig glad eller vad? Matten hade kanske kunnat gå bättre, men med tanke på hur dåligt det gick förra gången så har jag ändå perspektiv på saker och ting, och peppar mig själv ändå.

Hösten
Det återstår fortfarande lite tid innan jag vet exakt vad det blir till hösten. Plan A är i alla fall universitetsstudier, och helst då Arkitektprogrammet, men skulle det misslyckas så har jag en färdig Plan B: konstskolan. Japp, har tagit mig in där så jag väntar egentligen bara på besked för det andra innan jag kan tacka ja eller nej till platsen.

Personlig utveckling
Även om den här våren har varit bland de svettigaste så mår jag mycket bättre nu än vad jag någonsin har gjort. Inte för att livet är så överdrivet underbart just nu, utan snarare så att jag är oerhört medveten om mig själv på alla sätt och vis. Jag vare sig höjer mig själv till skyarna eller trycker ner mig själv i djupaste ocean, jag bara är. Och det är en underbar känsla!

Spel
Har än så länge inte hunnit med ens hälften av alla spel som jag har tänkt bli färdig med i år, men sommaren återstår så vi får se hur det ser ut till hösten.

Katter
Katterna lever, mår bra och driver både mig och J till fullkomligt vansinne. Som det ska vara med andra ord.

TMNT
Även jag förbannar Michael Bay men jag har redan skrivit om det här så...

Eurovision
Förlåt Sverige för att jag hade fel om Loreen. Jag bryr mig fortfarande inte men jag håller med om att det var kul att en tjej vann utan att behöva visa upp sin kropp eller vara översminkad. Samt att man nu slipper allt satans gnäll om att "sverige ska fan sluta ställa upp, lägg ner tävlingen" osv.

Konst
Kan äntligen teckna som jag vill igen men jag återkommer om det senare.

Musik
Jag har den senaste månaden kunnat lägga till två nya musikfavoriter på min lista: Foster the People och Pendulum. Foster the People började dessutom jag och J gilla samtidigt vilket aldrig har hänt förut. Dessutom var det ett fantastiskt soundtrack när livet var lite grann sisådär. Pendulum däremot skulle vara helt makalöst att ha som soundtrack till en matchande bergochdalbana. Lyssna på den här och säg sen om ni håller med.
Dessutom ska jag nog infria en dröm om en synth i sommar, men vi får se hur det blir med den saken.

Film
Känns som att det är endast här som jag har gjort flest framsteg. Inte så mycket bio dock, det enda jag har sett är The Avengers, som var helt makalös, samt Prometheus som inte var lika makalös.
Däremot har jag hunnit med att se båda Iron Man-filmerna, Thor, The Prestige, alla gamla Batman-filmer, Trigun the movie, Cowboy Bebop the movie, Akira, Persepolis, O brother where are thou?, Sherlock Holmes tvåan, Gangs of New York, samt även se om en del gamla saker såsom Familjen Addams-filmerna t ex.

Matlagning
Inte så spännande kanske, men vi köpte ganska nylien en ny stekpanna som gör all matlagning helt fantastiskt kul, och framför allt bra. Jag som aldrig har lyckats göra en snygg omelett sen jag flyttade hemifrån gör nu jättefina omeletter (vanligtvis ser det mer ut som äggröra med tillbehör.

Puh, det var nog allt tror jag.

RSS 2.0