Jag brukar vara symbolisk när det gäller mina titlar men den här gången har titeln inget med inlägget alls att göra, vare sig bokstavligt, bildligt eller metaforiskt.


Först, ett stort grattis till Ischkabell som fyller 12 år idag. Hipp hipp hurra!! Hon sov över hos mig igår kväll eftersom min present bestod av att bli bjuden på middag och bio, så imorse väckte jag henne med frukost på bäddsoffan samt Ja må hon leva. Jag hoppas att födelsedagen fortsatte vara bra för henne. Massor med grattiskramar!

Vad såg vi igår då?
Tja, eftersom det var hennes födelsedag, eller snarare födelsedagshelg, så fick hon bestämma. Valet föll på Prince of Persia, en film som jag hade varit lite halvskeptisk mot eftersom jag inte har spelat spelen samt även att den var gjord av samma figurer som skapade Pirates of the Carribean (ja, Disney låg även bakom denna).
Fast jag behövde inte oroa mig. Ischkabell tyckte jättemycket om den, och själv tyckte jag att den var riktigt underhållande. Lite roligt var det att se Jake Gyllenhaal i en mer medioker och kommersiell roll, jag har innan bara sett honom i Donnie Darko och Brokeback Mountain.
Men jo, i överlag skulle jag vilja ge den 6½ av 10.

Just nu stör jag mig egentligen bara på att jag inte kommer ut på Deviantart. Det enda som händer är att det dyker upp ett meddelande i webbläsaren där det står "Sidan kan ej visas". Jaha, hur kommer det sig att alla andra sidor jag brukar hänga på, såsom youtube, min mail och blogg samt IGN fungerar utan problem? Till och med TMNT pedian fungerar utan bekymmer, och den brukar kunna krångla ibland.
Morr.

Sen får jag väl erkänna för mig själv att även Wem är en vän som det bara är att plocka upp tråden med, utan att det känns konstigt eller fel. Jag har träffat henne på bussen hem nu två gånger den här veckan, och varje gång får jag impulsen av att bjuda hem henne till mig på en kopp te och tramsflams. Fast att dra hem henne efter jobbet känns inte så lockande, efter jobbet är hela jag kladdig av svett och rengöringsmedel och inte så fräsch att umgås med. Nåja, får väl dra hem henne i veckan om hon orkar och vill. Eller fara till henne, så långt skulle det inte bli att cykla. Eller jo, det skulle bli en jäkla bit men det är det värt.

Är det för resten någon som har en susning om hur man målar is? Det vet nämnligen inte jag. Och det hjälper inte mycket att studera isbitar, de släpper igenom för mycket av omgivningen bakom. Jag försöker skapa en isbit i det tomma vakuum i rymden. Hur fan gör man då? Ingen aning.
Det enda jag kan göra är att testa mig fram, men med tanke på vilket lågt tålamod jag har för sådant, särskilt när det gäller färger, så har jag inga höga förhoppningar. Dessutom är jag värdelös på att blanda färg. Eller rättare sagt, det tar för lång tid att blanda färgerna till rätt nyans.

Nej, nu tänker jag vara fräck och se färdigt säsong tre av turtles. Den verkar inte ha någon läskig cliffhanger, även om den slutar illa.

Sen skulle jag även vilja spela lite med min Rogue igen, men det går inte så bra.

Aja...

Egentligen ska jag gå och lägga mig men självdisciplinen sviker mig, ikväll som alla kvällar den här veckan. Internet innehåller alldeles för mycket dumheter. Särskilt youtube och deviantart är extra hemskt, där kan man bli fast i flera timmar utan vilja att ta sig ur.
Särskilt efter tisdags.

Tisdagskvällen ägnade jag helt åt TMNT. Min dag på jobbet hade varit stressig mer än vanligt och dessutom resulterat i nästan en halvtimme övertid, så jag ansåg helt enkelt att jag hade gjort mig förtjänt av det. Först hade jag bara tänkt se fram till det hemska, den ökända episod 73 ("Same as it never was", fnämn det för vilket Turtle-fan som helst som följt denna serie och dom fattar på en gång och blir fruktansvärt ledsna), men efter episonde var slut var jag så ledsen att jag började storböla och var tvungen att se två episoder till för att se vad som hände sen. Jag vet redan nu att J inte kommer gilla något av det som händer.
Jag ska inte spoila med att citera historien i detalj. Det enda jag kan säga är att det handlar om en alternativ framtid som Donatello hamnar i efter vissa omständigheter.
Men det är inte bara historien som gör den hemsk, även tecknarstilen. Jag har lagt märke till hur det i vissa scener, även om det endast rör sig om några sekunder, helt plötsligt ser lite snyggare ut, lite mer realistiskt. "Same as it never was" är tecknat helt hållet lite för snyggt.

Nåväl, såg om episoden i onsdags, men denna gång på youtube. Och först då insåg jag hur mycket den faktiskt påverkat alla tmnt-fans världen över. Det var då självdisciplinen sprack ordentligt, och jag fastnade framför internet till klockan ett, vilket inte är så bra när man ska kliva upp halv sex dagen därpå.
Men roligt hade jag.

Men nu till något helt annat:

Hittade en väldigt morbid inspirationskälla idag under joggingturen på elljusspäret. I en tall ca tre-fyra meter från späret så hängde en död skata upp och ner från en gren, en syn som överraskade mig såpass att jag inte hann bli ledsen över dess sorliga öde. Sen poppade en morbid bild upp i mitt huvud:
Tänk er samma döda skata, fast med en odöd blodig man fastbunden i tungan. Det sistnämnda hittade jag in en tmnt serie på DArt som stundtals var både snygg och bra (fast då innehöll den en massa annat som jag inte tyckte om istället, usch!) fast då satt mannen fast i något annat och fågeln levde, eller om den var odöd, jag är inte säker.
Nåväl, det skulle vara en tavla i vilket fall, målad i antingen akryl eller olja. Säkerligen det sistnämnda om jag känner mig själv rätt, akryl är ganska jobbigt att arbeta med. Mörk och dyster ska den hursomhelst vara, och skatan får gärna hänga i ett ensamt träd på en öde död strand eller dylikt.
Jag vet inte, jag verkar vara i lite av en morbid period i mitt skapande, vilket är lustigt eftersom jag inte har en blå period.

Nåväl, nu ska här sovas på riktigt. Marknad på hemort stundar imorgon, och morsan och Ischkabell ska stå där. Förmodligen ska de även kräva mackor från mig till lunch, morr!

Aja, buenos noches!

Tröttheten jag känner just nu var väl bara väntad egentligen, men jag hade ingen aning om att jag skulle bli såhär trött.

Det var inte just säljandet av prylar som var det största problemet i Boden, ej heller färden fram och tillbaka (även om färden dit var lite smådryg pga sen avfärd), men däremot sovandet i husvagnen. Det är inget fel på husvagnen alls, även om den är i det minsta laget. Det var allt småkryp som fanns i överflöd i Boden. Jag lovar, samma mängd mygg som brukar surra runt därikring 10-snåret på kvällen surrade runt redan klockan 12 på dagen. Och på kvällen blev det givetvis ännu värre, och när vi dessutom hade Frost med oss som skulle ut på kvällspromenad så blev resultatet rent ut sagt plågosamt. En hel svärm följde säkert med oss in i husvagnen igen, för under natten vaknade jag ideligen av att något surrade i mitt öra, och jag tog ihjäl minst 20 stycken (snälla hata mig inte alla myggälskare). Och likt förbannat strosar jag runt med 5 myggbett vardera benet samt ett och annat knottbett, plus ytterligare 6-7 myggbett på resten av kroppen. När det gäller mygg och andra blodsugande småkryp är jag inte det minsta norrländsk känner jag. Usch!!
Men bortsett från alla kryp så var Boden vistelsen riktigt mysig.

Hur jag ska orka jobba imorgon är dock en gåta. Ska fara hem till J med tolv-bussen och sova över, och även om sömnen lär bli bättre så har jag inga höga förhoppningar om vare sig att jag kommer att vara piggare imorgon eller att vi ens kommer i säng i vettig tid ikväll. Mardrömmen vore om vi fastnade med Turtles och inte kan sluta titta. Vi har redan sett färdigt säsong två och ska nu börja med säsong tre, vilket på sätt och vis inte är så bra, vi böjar kommer för nära där jag är. Får beställa resterande dvd:er antingen idag eller imorgon och titta som en galning. Tack och lov är det inte mycket kvar. Sen blir det väl till att se om allt lite till själv. Ja, jag vet, jag är hopplös men jag har grymt roligt när jag är det.

Har för resten kommit på en genial julklapp till syrrans pojkvän Pungråttan (jag kallar honom det eftersom han påminner så fruktansvärt mycket om pungråttan Crash ifrån Ice Age-filmerna). Eftersom han gillar kakor så förbaskat mycket så ska jag virka ett Cookie-monster åt honom. Måste bara skaffa lämpliga virknålar, jag har hittills använt mig av morsans, och de fick jag inte ta med mig när jag flyttade (va konstigt...inte!!).

Mer flum jag kan berätta?

Jo, jag har kommit på för ungefär 13:e gången att jag måste se Ghostbusters filmerna. Jag och morsan svängde förbi en statoil mack på E4:an ganska precis efter infarten till Boden och köpte förutom energidrycker samt även skivan "Absolute cinema", där de "största" filmlåtarna samlades på tre cd-skivor (jag sätter största inom parentes eftersom frågan vilka som är de största filmlåtarna är en oerhörd selektiv fråga). Fast det var en oerhört bra blandning. Många av filmerna har jag endast hört talas om och några hade jag inte alls sett men däremot hört soundtracket till. Och givetvis dök det upp några favoriter, såsom "Golden Eye", "Over the Rainbow" och "Eye of the Tiger".
Och givetvis "Ghostbusters".
Hur kan man lyckas så genialt med en filmlåt? Inte nog med att den är simpel att lära sig texten till, den har dessutom ett jätteskönt beat samt klockrena synthljud till de lika klockrena riffen. Jag och morsan skruvade upp den på hög volym och körde den tre gånger efter varann och sjöng glatt med, och det tror jag inte vi är ensamma om att göra.
Gaah, måste se filmerna snart!!

Nej, nu måste jag duscha och vila lite innan jag far till J, annars lär jag väl inte orka med någonting och resultatet blir en sur, självömkande och gnällig flickvän.

Livet är hårt som nörd... Minsta lilla motgång och du faller hårt mot marken utan chans att kunna ta emot sig...

Men nu tänkte jag inte nörda mig i vanlig ordning utan först och främst gratulera alla som tog studenten idag, däribland lillebrorsan Ragge. Grattis grattis! Det verkar som om han har haft det lite roligare än jag på gymnasiet, ett stort plus! Tusen gratulationer och sparkar i baken brorsan!
Vad som slog mig tidigare idag var dock hur märkligt vårt studentfirande måste te sig till utlänningar. För sen när har ett offentligt supande och festande en hel dag kunnat godkännas som något som är officiellt okej? M-päron sa att det alltid har firats så, men jag kan inte låta bli att fundera över hyur man faktiskt gjorde riktigt långt tillbaka, då högre studier var något för de rika. Inte firades det med buller och bång i glada fulla vänners lag.
Tråkigt nog var ju inte vare sig jag eller J nykter på studenten (fast särskilt full blir man ju inte heller av endast två små glas med champagne). Inkonsekventhet när den är som värst, men vad ska jag göra åt det i efterhand förutom att skämmas en skvätt?

Helgen lär bli en smula jobbig i sedvanlig ordning, eftersom jag har blivit ombedd att följa med m-päron till boden på marknaden där. Det är ju visserligen kul att umgås med morsan, för nu när vi inte träffas varje dag känns bråk och tjafs som något totalt meningslöst, men hur kul är det att tillbringa två dagar på en marknad krängandes grejer som visserligen är extremt bra grejer men som folk ändå envisas med att vara skeptiska mot? Ligger det i svenskars natur att vara skeptiska? Jag tror nästan det.
Det värsta med det är att jag missar J's spelning imorgon. Det hade varit skitkul att få se honom spela på en mer officiell plats där betydligt mer folk ser på (det är ju för sjutton skolavslutning, hur mycket folk kommer det inte att vara där??) men ska man till boden så ska man. Extremt mycket snyft och det ger mig nästan dåligt samvete över att jag inte kan vara där. För det är ju lika mycket för J's skull som för mitt egna nöje som jag går på hans spelningar. Det är ytterst få som jag har missat under vårt förhållande.

Apropå det så måste jag börja teckna klart alla halvfärdiga grejer och satsa mer på min konst. Det känns tråkigt att det är bara J som uttrycker sig offentligt, det vill jag också göra. Därför ska här sparas ihop till en multi-maskin som skriver ut, kopierar och scannar. Jag har sett bra maskiner på Mediamarkt som inte kostar multum. Med lite tur kanske jag kan prata in J i det, och så kan vi köpa en tillsammans.
Har åtminstone två halvfärdiga saker som skulle vara roligt att visa upp, med titlarna Zip 12 years och Zip II 47 years. Två teckningar med samma porträtttema men med olika personer. Den ena föreställer en tolvårig tjej med osäker blick och en dragkedja på handleden och den andra en 47-årig kille med ett ilsket vrål i ansiktet och en dragkedja över halsen. Mycket intressanta saker, ja?

Annars finns inte alltför mycket att se fram emot. Ska beställa säsong 4 och 5 av turtles nu när jag får min lön. Sen är det färdigt med allt dyrt ebay- och amazonshoppande. Det har visserligen varit värt vartenda öre och det har varit extremt hög materiell lycka, men det vore roligt att kunna lägga sina pengar på andra saker. Som en scanner till exempel. Eller om jag skulle hitta den där perfekta bokhyllan.

Nåväl, vi synes i nästa vecka!

Mina dvd:er kom äntligen i onsdags och torsdags, och jag har svårt att hålla mig ifrån dem. Jag vill se allihopa nu på en gång, men icke picke pö! Här ska inget maratonkollas på, här ska vi ta det lilla lugna och syssla med annat så att folk kan se att du har ett liv (fast det har jag ju inte ändå så, så varför bry sig egentligen?).
Fast jag har varit fräck nog att se klart den ena... Nu stundar den andra... Och om sju episoder sker något fruktansvärt...

Annars knallar livet på.

Jag och J har börjat leta som tokar efter en gemensam lägenhet, eftersom deras nuvarande är uppsagd och de andra ska flytta till en ny. Och gissa vad? De gjorde en pärongrej, dvs skaffar en lägenhet som är för liten (päronen skaffade ett nyt fint hus där det sannerligen inte rymdes nio pers, minns ni?). Vi har inte alltför höga krav egentligen. En trevlig liten trea eller en lite större två mot Umedalen, där värme och vatten ingår i hyran. Det tycker man ju inte ska vara alltför svårt men jo, tydligen. Det är inte så många som vill flytta från det området i stan just nu, till vårt stora förtret.
Men vi kämpar på, för vi SKA flytta i höst. Så är det bara.

Så ni kanske undrar: Är vi redo?

Tjaa, det behöver ni faktiskt inte lägga er i!

Men jo, utan att gå in på detaljer så är vi det.

Det enda som oroar mig är om jag ska kunna hitta den perfekta bokhyllan till den lägenheten. Jag har ännu inte fått upp vare sig mina böcker eller serier, och det förser mig i en lätt nörd-depp. Jag saknar dem, allihop! Turtles är visserligen helt fantastiska, men det finns väldigt många fler serier som jag älskar nästan lika mycket.

Blä!

Klart slut, om det inte blir mer gnäll imorgon...