Omtar i varuhuset med felböjda verb

Om någon kan lista ut vad titeln anspelar på för bokserie så får han eller hon ett litet diplom med guldstjärna i kanten!

Svag som jag är har jag fallit för grupptryck och planerat börja träna som en idiot. Dock inte på gym, jag bryr mig lite för mycket om vad alla andra gör, och gruppträning är ganska tråkigt. Om det inte är dans av något slag förstås (note to self; sök efter magdanskurser).
Tack och lov är jag född med den trevliga genuppsättningen som försvårar det för mig att faktiskt gå upp i vikt, och när jag väl går upp så sätter sig allt på "rätt" ställen, så rent proportionerligt så märks ingen större skillnad på mig. Men när jag knappt får på mig mina målarjeans som alltid varit ca två storlekar för stora så känner jag själv att måttet få vara rågat. Jag är visserligen inte fåfäng på det viset att jag strävar efter att vara strandens smalaste babe, men jag vägrar slänga eller ge bort byxor som jag blivit för "fet" för. Kläder som jag har haft ett tag brukar ha en tendens att göra mig sentimental. Fast i det här fallet känns det mer som en fördel än en nackdel.

Vill också bara påpeka att jag har blivit väldigt förtjust i Nostalgia Critic's top-11 listor. Dels för att han presenterar sina åsikter med en stor dos humor, och dels för att man kan antingen förstå hans resonemang eller helt hålla med. Skickligt värre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0