Puäh! Jag har världens träningsvärk i högerhanden! Vad säger det om mig? Att jag använder den på tok för lite? Åh, ni behagar skämta min herre!!

Men jo, det är sant, jag använder den sällan i sådan här utsträckning som jag har gjort idag. Så gott som hela dagen (förutom en kort paus då jag for som hastigast ner på stan med J) har jag suttit bänkad här framför datorn och tecknat. Mestadels har jag sysselsatt mig med solglasögonbilden på E, men jag tog mig även i kragen och gjorde färdigt min förbaskade vampyr som käkar ögon med ätpinnar! Sheesh... Idéen verkade rolig från början men det blev så mycket arbete med henne att det till slut inte var kul längre. Så jag gjorde färdigt den hastigt och lustigt och la ut den på DArt. Ingen har hittills sagt något dumt så den kanske inte var så pjåkig trots allt.
Jag är dock osäker på om det var värt att dra på mig träningsvärk.

Fyller år imorgon, i år som i alla år, men känner tack och lov inte av något Peter Pan-syndrom. Jag kanske har mognat ifrån det faktum att hetsa upp sig över en futtig siffra, vad vet jag. Jag har dock ingen aning om vad dagen ska ägnas åt. Förra året i Obbola var inte sådär märkvärdigt, och året innan blev mest en ansträngd grej hemma. Jag tror inte jag har haft en genuint trevlig och rolig födelsedag sen jag fyllde 18, då jag, Lou och Furipon drog ut på en fotokväll runt om i skithålan. Jag har fortfarande inte fått några kopior på de bilderna, how sad!

Förra året kom familjen knappt ihåg att jag fyllde år, vilket gjorde mig ordentligt ledsen. Inte för att jag kände mig bortglömd, utan för att någonstans på vägen så har vi visst gått från att vara den där familjen som älskar födelsedagar även om det inte är din egen, till att vara nästan sura och bittra på varandra och bråka utav bara helvete. Hur kunde det bli så? Eller jo, det vet jag men det behövde inte alls bli så. Och liksom årstiderna skiftar och man inte kan tala om när vinter har helt övergått till vår (man gissar i ungefär två veckor, sedan är det hux flux ny årstid) så kan jag inte ens gissa mig till när det hände.

J är dock på strålande humör i sedvanlig ordning och har kokat ihop något "extra". Två saker kan jag inte gissa mig till, men enligt tradition lär han spela en låt för mig på gitarr, och det har han gjort ända sedan vi firade födelsedag nummer två under vårt förhållande. Det slutar sällan med torra ögon för min del...

Själv är jag lite mer i behov av en psykolog som tillåter mig att prata ego-strunt i några timmar och sen kläcker ur sig lite lämpliga visdomsord som sätter fart på rätt tankar i min skalle. Jag må ha fina vänner men jag vill inte precis ockupera HELA deras tid med mitt dravel.

Och som sista grej: Jag saknar jobbet mer än någonsin nu... Vasa alltså...

Sbogom!!