Att leva med ett Peter Pan-syndrom kan vara riktigt besvärligt. Särskilt när du är såpass gammal att du borde ha lärt hur man lever i vuxenvärlden, men inte lyckats. Istället för att hitta jobb, gör du hellre något roligare, såsom att spela dataspel eller måla, eller i mitt fall läsa serier. Ständigt går man runt med dåligt samvete över hur man missköter både sig själv, sin tid och sitt liv, men samtidigt så vill man inte riktigt göra något åt det. Oftast slutar det med att man hamnar i ett riktigt skitjobb där man vantrivs, och allt som har med myndigheter och överheter att göra hatar man. Till slut slutar man på ålderdomshemmet, cynisk och bitter, och ångrar att man inte tog livet av sig tidigare.

Det man istället ska göra, är att lära sig hur vuxenvärlden fungerar, spela med och leva sitt barnsliga liv som man vill ändå. Man mår bättre, man klarar sig utan större problem och man kan ha riktigt kul.

Då var det ju bara det där om att lära sig... Jag är tämligen säker på att knappt de vuxna vet hur deras värld fungerar.