Återkomst till de norrländska inlandsskogarna

Nog borde man väl vara tämligen urbaniserad om man blir glad av att se asfalt på vårkanten? Jag gissar på det och då är jag nog tämligen urbaniserad, sorgligt nog. Men det hindrar mig inte från att längta till skogen när den börjar bli grön och fåglarnas kör är i full gång. Särskilt skogen hos gammelpäronen, även om den är att föredra på vintern. Sommarens skog har dock två trevliga fördelar, ljunghederna och viltvattnet. Synd bara på alla småkryp men det går ju trots allt att skydda sig från, och vem har i sverige dött av ett eller två myggbett? Blivit irriterad ja, men det dör man sannerligen inte av.

Dessutom har vi ju lillsnufsan som är så söt och busig. Särskilt när hon får igång Frosten på bus och skoj. Och jag lovar, när de två busar tillsammans, då tittar man gärna på i evigheter, så mycket nöje är det i det.

Norrländsk, ja!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0