Jag vill verkligen hoppas och sträva efter att det blir en lättsammare termin det här året til skillnad från det förra. Men jag borde ha lärt mig att min alltför emotionella sida är ett ständigt hinder att ta sig över, och det är inte alltid som det går att klättra.

 

Och det är när jag ställs inför andra människor, och jämför min emotionella sida med deras, som jag hamnar i konflikt med mig själv, för deras upplevs alltid som mycket mindre. Självfallet ser man ju sällan särskilt mycket av en person, och särskilt itne i vårt samhälle där det inte är tänkt att man ska öppna upp sig. Men jag fungerar ju inte så, jag vill kunna prata om allt med (nästan) alla. Och jag vill att andra ska känna att det är lika okej för dom.

 

Jo tjena.

 

Nåväl, jag tänkte egentligen vara bitter idag, men det verkar lite oundvikligt. Särskilt som jag inte alls har en lika bra social dag idag som jag hade igår. Då var det full rulle hela dagen, jag lyckades få in en fot med alla människor jag tycker om och lyckades dessutom styra upp en middag med två toppentyper (den ena kan jag erkänna är föremål för en ganska häftig förälskelse-attraheringskänsla).

Idag känner jag mig utanför vad jag än gör. Och det stör så förbannat