Jag vet så väl att jag inte är ensam, men likt förbannat kan jag känna mig riktigt ensam med den emotionella båt som gungar på havet av signalämnen som triggar igång det som vi i enklaste mun kallar förälskelse.

 

Och de flesta skulle resonera som så att jag inte har mycket till smak heller, men jag sitter å andra sidan inte som många andra och bara skriker ut ett frustrerat "SO WHAT? VEM BRYR SIG OM VA NI ANDRA TYCKER, VA?!". Jag försöker åtminstone bibehålla någon slags logik i det hela och överanalysrerar förstås för mycket igen.

 

Och där var vi kryptiska igen.

 

Nåväl, det började väl sådär lite smått för någon månad sen, då jag mycket förväntansfull påbörjade Mass Effect på xbox. Bitvis har jag redan sett J spela delar av det så universumet var inte okänt för mig, men att själv få utforska det var ju naturligtvis mycket roligare.

 

Jag tänker inte tråka ut er med nördigt dravel om hela spelet, men så mycket kan jag säga att en av karaktärerna blev en klar favorit väldigt snabbt. En snabb förklaring är dels hans presentation, då han introduceras i spelet genom att oplanerat hjälpa dig ta kål på utpressare som har tagit en doktor som gisslan. Ett svårt skott, men han lyckades. Att det sen visar sig att han är sniper expert gör ju inte saken sämre.

 

Sen gick det som det gick. Intressant bakgrundshistoria, tydlig rättspatos samt riktigt roliga citat gjorde det omöjligt att inte gilla honom. Hans skicklighet med sniper har jag redan nämnt, men en och annan teknisk skicklighet har han också, vilket gjorde honom oumbärlig för mitt spelande. Jag hade med honom nästan jämt.

 

Vad värre är, i tvåan har speltillverkarna gjort honom till ett romantiskt objekt, vilket banar väg för en hel del roliga, söta, gulligt pinsamma samt otroligt charmiga dialoger. Och med tanke på vilken röst han har blev det dubbel effekt. Mörk, känslig och... dubbeltonad? Det låter i alla fall som att det ständigt finns en raspig extra röst bakom. Nåväl, sex appeal mätaren går alarmerande vertikalt uppåt.

 

Och nu sitter jag här, förälskad upp över öronen i vad som kanske skulle liknas ett mellanting mellan en dinosaurie och en fågel. Bitter ironi, jag känner mig helt normal just nu.